Örnbräken

(bräken, ) (Pteridium aquilinum (L.) Kuhn) Fam:. Dennstaedtiaceae

Danmark Ørnebregne, Storbrittanien Bracken, Estland Harilik kilpjalg, Finland Sananjalka, Lettland Parastā ērgļpaparde, Litauien Didžialapis šakys, Norge Einstape, Ryssland Орляк обыкновенный, Tyskland Adlerfarn,

Örnbräken innehåller bl.a. den giftiga substansen thiaminas. Ett enzym som bryter ner vitamin B (tiamin, viktigt för bl.a. centela nervsystemet), vilket leder till B-vitaminbrist. Halten av detta enzym är som störst i rötter och unga skott. Betesdjur undviker växten så länge det finns annan föda att tillgå. Växtens jordstam är rik på stärkelse och använts till "nödbröd". Vidare anses den bra mot inälvsmask och framställning av pottaska. Bland andra användningsområden kan taktäckning eller som strömedel istället för halm nämnas. 

Kontroll:

  • Avslagning eller upprivning minst två gånger per år under perioden juni till slutet av juli, när beståndet av ormbunkar igenomsnitt har ett fullt utbildat blad per planta/skott. Energiförrådet är då i minimum (kompensationspunkten). Fortsätt på samma sätt i 3 år för att sedan enbart utföra åtgärden en gång per år under följande 3 till 5 år. Förr rekommenderades då midsommartid.
  • Krossa om möjligt de uppstickande skotten (15–20cm) på våren–försommaren med t.ex. en vält eller liknande.
  • Grisar bökar upp stamutlöparna (rhizomen), som sedan utsätts för väder och vind (torka, frost), vllket sätter ned vitaliteten. Grisarna måste ha tillgång till foder så de inte äter allt för mycket av de uppbökade utlöparna. Örnbräken innehåller ju giftiga substanser.
  • Placera en utfodringsplats för nöt i ormbunksbeståndet så att skott och grunt liggande utöpare trampas sönder och förstörs. Så sedan en lämplig fröblandning på platsen.
  • Kan man jordbearbeta ger de god effekt, eftersom huvuddelen av utlöparna finns i de övre markskiktet (20 cm). Åtgärden bör utföras under juni till augusti.
  • En äldre metod som förr användes i det gamla bondesamhället var att med en käpp knäcka stjälken nedanför bladet, alltså INTE slå av. På så sätt störs växtens energiinlagring i de underjordiska stamutlöparna och beståndet försvagas. Man skulle kunna dra en parallell till ringbarkning av t.ex. asp.

    För  information kring  Kontroll/livsform se vidare under fliken ovan.

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning