Tuvtåtel

(Deschampsia cespitosa (L.) P. Beauv.) Fam:. Poaceae

Danmark Mose-Bunke, Storbrittanien Tufted Hair-grass, Estland Luht-kastevars, Finland Nurmilauha, HollandRuwe smele, Island Snarrótarpuntur, Lettland Parasta cinusmilga, Litauien Kupstine šluotsmilge, Norge Sølvbunke, Polen Śmiałek darniowy, Ryssland Щучка дернистая, луговник дернистый, Tyskland Rasen-schmiele,

Förr ansågs tuvtåteln inte alltid som ett oönskat gräs utan kunde ibland även ses som ett kulturgräs (norra Skandinavien och särskilt även Island). Vinterhärdigheten är nämligen mycket god, vilket till viss del kunde väga upp såväl låg smaklighet som lågt näringsvärde.

Se även luddtåtel

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

 

 Blad 2-5 mm breda, i knoppläge vikta, kala och spetsiga, ovansida mycket sträv med kraftiga lister och vassa kanter, undersidan glatt. Mellanrummet mellan bladlister synligt mot dagsljus som längsgående vita strimmor. Snärp utdraget avsmalnande, 3–10 mm. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Stora mycket täta, mörkgröna tuvor. Strån upprätta (40-100 cm) med 1-3 ledknutar och till mitten bladbärande. Bladslidor vanligtvis glatta. Vippa 10-30 cm, brunviolett - gulbrokig, vid blomning mycket yvig, med långa, fina, sträva, något slaka grenar. Småax 3-5 mm, ovala, med knappt synliga borst.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet på fuktig ängsmark, igenlagda åkrar, betesmarker och äldre vallar. I Sverige ökar frekvensen i vallar och beten från söder till norr och framför allt på fuktig, dåligt dränerad, kalkfattig jord. Försämrad foderkvalitet. Om jorden är i öppet bruk mer än ett år mellan vallarna, och dessa inte får ligga för länge, så blir tuvtåteln inget problem.

Biologi: Förökas endast med frön, som är groningsbenägna straxt efter mognaden. Frönas livslängd i marken 5 år.