Tuvtåtel

(Deschampsia cespitosa (L.) P. Beauv.) Fam:. Poaceae

Danmark Mose-Bunke, Storbrittanien Tufted Hair-grass, Estland Luht-kastevars, Finland Nurmilauha, HollandRuwe smele, Island Snarrótarpuntur, Lettland Parasta cinusmilga, Litauien Kupstine šluotsmilge, Norge Sølvbunke, Polen Śmiałek darniowy, Ryssland Щучка дернистая, луговник дернистый, Tyskland Rasen-schmiele,

Förr ansågs tuvtåteln inte alltid som ett oönskat gräs utan kunde ibland även ses som ett kulturgräs (norra Skandinavien och särskilt även Island). Vinterhärdigheten är nämligen mycket god, vilket till viss del kunde väga upp såväl låg smaklighet som lågt näringsvärde.

Se även luddtåtel

(Bildmaterial från Biopix.dk.)

Skriv utSkriv ut

Jordbruk
Övrig litteratur
 

Fogelfors, H. & Lustig, H. (ill.). 1983. Gräs i kulturlandskapet – lantbruk, park och trädgård. Sveriges Lantbruksuniversitet. Speciella skrifter 15. Uppsala.
 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.
 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Korsmos Ogräsplancher. Lantbruksförlaget, Oslo.
 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.
 

Weidow, B. 2006. Ogräs på åker och i trädgård. Natur ock Kultur. Stockholm.
Trädgård
Övrig litteratur
 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.
 

Fogelfors, H. & Lustig, H. (ill.). 1983. Gräs i kulturlandskapet – lantbruk, park och trädgård. Sveriges Lantbruksuniversitet. Speciella skrifter 15. Uppsala.
 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.
 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.