Kontrollåtgärd: Kemisk bekämpning – herbicider

Innehåll

Varför använder vi herbicider
Herbicidanvändning i Sverige
Hur godkänns herbicider
Verkningssätt
Selektivitet
Behov och dosanpassning
"Lathunden"
 

Herbicidernas syfte är: att ge grödan en konkurrensfördel gentemot ogräset…

---

 

Kemisk bekämpning av kvickrot efter skörd av stråsäd. Foto Hans Hagenvall ©.

 

Ogräsbekämpning vid 1900-talets mitt. För vidare läsning klicka Läs mer/Fördjupning. Foto Fogelfors ©.

---

Varför använder vi herbicider?

Ordet herbicider (kemiskt ogräsbekämpningsmedel) kommer av latinets herba = ört och -cid = något som dödar. Från slutet av 1940-talet har tillgången till moderna kemiska bekämpningsmedel inneburit en revolution i ogräsbekämpningen. Denna var tidigare mycket arbetskrävande och slitsam varför de nya kemiska medlen medförde en mycket kraftig besparing av mänsklig arbetskraft. Snabb effekt kunde åstadkommas på ett billigt och bekvämt sätt jämfört med tidigare. Det blev efterhand möjligt att bekämpa ogräs kemiskt i nästan alla grödor. Man var alltså inte längre beroende av att välja gröda/växtföljd med tanke på förmågan att hålla tillbaka ogräsen, utan herbiciderna tog till stor del över alla de ogräsreglerande åtgärder som var inbyggda i det s.k. växtföljdsjordbruket, som vuxit fram från 1800-talets första hälft för att kunna försörja en allt talrikare befolkning. Introduktionen av kemiska bekämpningsmedel blev alltså en av flera pusselbitar som sedan öppnade vägen för ett industrijordbruk, drygt hundra år senare. Allt för att kunna producera billiga livsmedel och samtidigt ge lantbrukaren en skälig inkomst. De tidigare mycket strikta växtföljderna blev nu s.k. fria ”växtföljder”. Dessa kom mest att bestå av ettåriga grödor där kemiska ogräsmedel blev en nödvändighet. Man målade helt enkelt in sig i ett kemikalieberoende (se växtföljderna I och II nedan).

En specialisering och effektivisering av jordbruket blev möjlig då rena växtodlingsgårdar med ettåriga grödor (t.ex. stråsäd) och djurgårdar med omfattande odling av fleråriga vallar kunde utvecklas. I och med detta bröts den sedan urminnes tider utvecklade kopplingen mellan växtodling på åkern (stråsäd etc) och djurhållning med omfattande foderproduktion på naturliga gräsmarker, vilka under 1800-talet kom att infogas som vallar i ett växtföljdssystem. Den kostnadskrävande och ur miljö- och markvårdssynpunkt ej önskvärda helträdan blev nu också överflödig som ogräsbekämpande inslag i växtföljden.

Användningen av herbicider innebar som all teknologi inte bara fördelar utan även risker för negativa sidoeffekter för såväl arbetsmiljön som den yttre miljön. Det kan vara fråga om vindavdrift vid besprutningstillfället eller att herbiciden inte bryts ned tillräckligt snabbt (lång persistens) efter att den fullgjort sin uppgift. Detta kan påverka yt- och grundvatten samt omgivande vegetation. Det kan också vara fråga om rester i foder och livsmedel. Risker av detta slag måste alltid vägas in, varför anvisningar angående herbicidens hantering, anpassning till växtföljden och till gällande lagstiftning noga måste följas och utvecklas.

Så småningom kom också användandet av kemiska bekämpningsmedel att ifrågasättas. Intresset för olika typer av alternativa odlingsformer började växa fram och i slutet av 1980-talet kom begreppet ekologiskt lantbruk att användas istället för alternativ odling.

---

 

 

---

1. Senarelagd sådd
2. Ogräsharvning tidigt på våren, sk broddharvning
3. Radhackning i radodlade grödor som rotfrukter
4. Fördröjd sådd
5. Ogräsharvning – blindharvning före grödans uppkomst och/eller harvning efter grödans uppkomst
6. Marktäckning – insådden av vallväxter håller tillbaka ogräset i grödan
7. Avslagning (2-3 gånger) – ger vallväxterna konkurrensfördelar gentemot ogräset
8. Trädesbruk – ett- och fleråriga ogräs bekämpas med återkommande jordbearbetning
9. Kemisk ogräsbekämpning – höstbehandling
10. Kemisk ogräsbekämpning – före grödans uppkomst
11. Kemisk ogräsbekämpning – vårbehandling
12. Kemisk ogräsbekämpning – i stubben efter skörd
13. Stubbearbetning

I den 9-åriga växtföljden I förekom såväl ettåriga (t ex stråsäd) som fleråriga grödor (vallen), vilket medförde att ingen speciell ogrästyp (livsform) gynnades genom hela växtföljden. Vidare var gröd- och sortval viktigt med tanke på ogräskonkurrerande förmåga. Målet var att växtföljdsupplägget så mycket som möjligt skulle missgynna ogräsen, vilket krävde bestämda ramar för utformningen.

I ”växtföljd” II som enbart består av ettåriga grödor kommer däremot de ettåriga ogräsen att gynnas mer ensidigt med en årlig påfyllning av ogräsfrön till markens fröförråd. I detta fall har vår- och höstsått lika andel, varför man försvårar möjligheterna för typiska vår- respektive höstgroende arter att ta överhand. Tillgången till herbicider medförde att man i princip kunde frikoppla växtföljdens upplägg från ogräsfrågan, vilket medförde helt annan frihet vad beträffar t ex odligsinriktning och grödval med tanke på efterfrågan och priser. Det innebar med andra ord att det kunde ske en specialisering mot lantbruk med huvudsakligen spannmålsproduktion (II) eller mjölk- och köttproduktion med i stället stor andel fleråriga vallar, 30 till 50 %.

---

Herbicidanvändning i Sverige

 

Figur. Försäljning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgårdsnäringen under 1981 – 2011. Under perioden har två halveringsprogram genomförts för att minska hälso- och milöjriskerna. Minskningen i användning beror till en tredjedel på ökad övergång inom stråsädesodlingen från medel som sprids i höga doser till s.k. lågdosmedel. Andra tredjedelen på minskad stråsädesodling och ökad areal obehandlad åkermark. Den återstående tredjedelen på att reducerade doser används i större utsträckning än tidigare p.g.a. ökad forskning, rådgivning samt bättre spridningsutrustning. Den totala minskningen kan nästan helt tillskrivas en minskad användning av ogräsmedel (herbicider) i framför allt stråsäd.

 

Försäljning av kemiska bekämpningsmedel uppdelat på användarkategorier under perioderna 1986–1990 och 2007–2011..

---

Hur godkänns herbicider?

Ett bekämpningsmedel måste vara godkänt av Kemikalieinspektionen, KemI. (länk www.kemi.se) för att få säljas och användas i Sverige. De medel som efter KemI:s prövning anses acceptabla godkännes i maximalt tio år. Därefter måste en ny bedömning göras innan det kan beviljas ett fortsatt godkännande.

I KemI:s bekämpningsmedelsregister finns uppgifter om godkända och tidigare bekämpningsmedel (preparat och ämnen). Det finns också information om tillåtna användningsområden/grödor, dispenser etc. Bekämpningsmedel definieras i 14 kap. miljöbalken (länk).

Verkningssätt

Herbicider säljs i form av formuleringar (preparat), som vanligen också innehåller tillsatsämnen för att dels underlätta hanteringen dels öka ogräseffekten. I det senare fallet kan det vara fråga om ämnen som får preparatet att sitta kvar längre på ogräsplantan (retentionsförmåga) eller underlätta upptaget (absorptionsförmåga) etc. I vissa fall tillsätter man också någon form av penetreringsolja för att öka herbicidens inträngning genom växtens ytskikt. Det kan också vara fråga om en safener-tillsats för att skydda själva grödan från herbiciden, t ex vid bekämpning av kvickrot i vete med Monitor.
De flesta formuleringar sprutas som lösning eller suspension, men även som emulsion förekommer. För att få bästa ogräseffekt och minimal inverkan på omgivande miljö krävs en kunnig sprutförare och sprututrustning i god kondition för att uppfylla kraven för funktionstest (se länk till sprutteknik).

Några vanliga sätt att dela in herbicider på:

• Blad- eller rotupptag.
  • Bladherbicider *
  • Jordherbicider*.
• Kontaktverkande eller systemiska*.
  • Kontaktverkande herbicider transporteras inte runt i växten utan skadar växtens ytskikt där växtgiftet träffar varvid vävnaderna torkar ut.
  • Systemiska herbicider däremot transporteras runt och påverkar därför växten i dess helhet.
• Fysiologiska egenskaper (vatten- eller fettlösliga).
• MOA (Mode of action) = verkningssätt inne i växten, dvs inverkan på växtens fysiologi.
• Kemisk karaktär.
• Selektiva eller icke-selektiva (se vidare nedan).

* För enskilda herbiciders/substansers tillhörighet (blad- eller jordherbicid) se SJV Kemisk ogräsbekämpning s 43-44.

Hur väljs idag verkningsmekanism vid framtagning av nya herbicider?

• Av en växts alla gener är 5-10 % helt nödvändiga för plantans tillväxt.
• Av dessa används idag färre än en procent som ”måltavlor” för kommersiella herbicider.
• Kravet är att ”måltavlan” (t ex ett enzym) inte förekommer i påverkbar form i en icke-mål-organism, tex i grödan, i vatten- och landlevande insekter, i fåglar, i människor…

Herbicidernas verkningssätt har förändrats radikalt över tiden och har blivit allt mer sofistikerade och är idag:

• ofta systemiska
• oftast selektiva och
• verkar oftast genom att blockera /hämma ett visst enzyms funktion i växten

 

---

---

 

---

Figur: Olika verkningssätt (mode of action) för dagens herbicider.

Selektivitet (urval så att grödan skonas)

• Icke-selektiva herbicider (påverkar mer eller mindre flertalet växter, men speciella användningssätt möjliggör att de också kan nyttjas i vissa grödor):
  • före sådd eller grödans uppkomst, efter skörd, i planteringar, i fruktodlingar, på hårdgjorda ytor etc

• Selektiva herbicider (specifik verkan mot vissa grupper/arter av ogräs. Breddad ogräsverkan kan nås genom herbicidblandningar):
  • i växande grödor (t ex örtogräs i stråsäd, gräs-/örtogräs i två-hjärtbladiga grödor, exempelvis raps, eller gräsogräs i stråsäd).

Överlevande ogräs och/eller gröda är antingen resistent (har absolut motståndskraft) eller tolerant (har dosberoende motståndskraft). Selektivitet beror av en genetiskt grundad skillnad i känslighet mellan arter respektive mellan genotyper av samma art, men kan även orsakas av ”escape” dvs av att ogräset inte träffas av herbiciden. Detta kan t ex ske genom skillnader i uppkomsttid (ogräs som gror efter besprutningstillfället undkommer), genom att ogräset står i skydd av grödan eller inte har tillräckligt stor bladmassa för att nödvändig mängd växtgift skall kunna tas upp. Det senare gäller fleråriga ogräs med kraftigt underjordiskt rot- eller utlöparsystem, t ex åkertistel tidigt på våren.

Selektivitetsmekanismer

1. Bristande upptag, som styrs av:

• sammansättning och tjocklek på växtens skyddande ytskikt.
• bladvinklar
• behåring
• tillväxtpunktens läge
• rotdjup och rotbiomassa
• tillväxtaktivitet
• väderförhållanden.

2. Herbiciden kan inte transporteras i växten eller transporten sker till ”fel” ställe genom att:

• blad dör och faller av innan de överfört herbiciden
• hög dos kan döda den aktiva transportvävnaden (oftast floemet)
• man av någon anledning får en avvikande transportväg så att herbiciden hamnar där den inte kan verka i växten (t ex lagring i
  vakuol eller cellvägg).

3. Herbiciden bryts ned eller omvandlas till en icke aktiv form, s k detoxifiering genom att:

• nedbrytningen (metaboliseringen) sker snabbt. Detta är
  som regel fallet när grödan inte påverkas.

4. Verkan uteblir pga att ogräsets celler har en okänslig variant av målenzymet, alternativt pga överproduktion av målenzymet (se nedan exemplet fettsyrasyntes).

Alla dessa fyra orsaker förekommer hos resistenta och naturligt toleranta former av ogräsarter.

Exempel: kemisk bekämpning av t ex flyghavre.

 

 

Figur. Exempel på mekanism hos selektiva bekämpningsmedel: inhibitorer av cellulär metabolism.

BEHOV OCH DOSANPASSNING

De flesta förändringarna i dagens specialiserade och ensidiga jordbruk med ”fria växtföljder” har som sagt medfört att ogräsen gynnas mer än tidigare. Genom förbättrad odlingsteknik och markbördighet har vi å andra sidan fått kraftigare grödor med ofta bättre konkurrensförmåga, vilket kan minska ogräsens mängd och fröproduktion i de mest konkurrenskraftiga grödorna med mer än 80 %. En jämn och konkurrensstark gröda är med andra ord den mest effektiva ogräsregleraren (se fig. nedan).

Figur kommer senare,

Figur. Konkurrenseffekt i gröda.

Skördarna har också ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet (se fig.nedan), vilket nästan genomgående inneburit bättre konkurrensförmåga gentemot ogräset – undantag är t ex kortstråiga stråsädessorter.

Figur. Medelkärnavkastningen i Sverige av höstvete och vårkorn, bärgad skörd 1945 - 2009. Den genomsnittliga skördeökningen per år för höstvete är ca. 85 kg/ha och för vårkorn ca. 40 kg/ha. Årsmånen har stor betydelse och avkastningen varierar kraftigt mellan olika år.

Vidare har en årlig effektiv kemisk ogräsbekämpning sedan 1950-talet minskat såväl antalet som mängden ogräs på svensk åkermark (se fig. nedan).

Figur. Ogräsutveckling 1953 – 1990. Antal ogräsplantor i obehandlade rutor i ogräsförsök i vårsäd.

Ogräsbekämpning i stråsäd, den s k LATHUNDEN.

---

 

---

(Efter Gummesson.)

Se vidare "Kemisk ogräsbekämpning 2019" (Jordbruksverket). Här finner du de kemiska ogräsmedel för lantbruksgrödor som är godkända av Kemikalieinspektionen. Vidare finns också bland annat information om sprutteknik samt ogräsmedlens effekt mot olika ogräs.

Sök information i "Bekämpningsmedelsregistret" (KemI)