Knölsyska

(kärrsyska, kärrnässla, svinknölar, ) (Stachys palustris L.) Fam:. Lamiaceae

Danmark Kær-Galtetand, Storbrittanien Marsh Woundwort, Estland Soo-nõianõges, Finland Peltopähkämö , HollandMoerasandoorn, Island Vaetuhjalmgras, Lettland Purva sarmene, Litauien Pelkine notra, Norge Åkersvinerot , Polen Czyściec blotny, Ryssland Чистец болотный, Tyskland Sumpf-Ziest,

Knölsyskan var ursprungligen en strandväxt, men som framgångsrikt blev ett besvärigt ogräs på fuktiga sand- och mulljordar. Linné skriver i Flora Svecica (1755) att "Svinen bökar i åkrarna upp rötterna på denna växt". De underjordiska stamknölarna lär ha använts som mjölersättning i nödbröd. Förr också använd inom den folkliga läkekonsten, då den ansågs såväl kramplösande som urindrivande.

Se även stinksyska, åkersyska.



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Äggformade till ovala (längd ca 8 mm), ibland svagt urnupen bladtopp, kortskaftade. Nervatur osynlig. Kala.

Örtblad: Framkommer två och två, ovala (gäller fröplantor), så småningom spetsigt långsmala och oskaftade. Glest håriga.

Övrigt: Fullvuxen planta (längd  20–100 cm), grunt utlöparsystem med spolformiga ansvällningar (stamknölar), stjälk fyrkantig, hårig, nästan ogrenad. Blommorna är blekt rosaröda och sitter i en axlik blomställning.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän i Götaland, Svealand och södra Norrland för att sedan avta norrut. Åker (särskilt mullrik lerjord), åkerkanter, diken, skräp- och ruderatmarker samt stränder. Näringsrika, fuktiga miljöer vid ofullständig avdikning gynnar arten. Vid dikesrensning bryts stamknölarna lät av och sprids in över den odlade jorden. Ensidig odling av vårsäd gynnar också arten, som då kan bli mycket besvärlig och förorsaka stora skördeförluster. Inblandning i hö och stråsädeshalm för foderändamål ger en obehaglig lukt som får djuren att konsumera mindre. God näktarkälla för humlor och bin.

Biologi: Förökas med frön som huvudsakligen gror under våren och vegetativt med underjordiska 2 - 10 cm långa och ca 1 cm tjocka stamknölar, vilka lossnar under hösten när plantan vissnar (jfr potatis) och sedan sprids genom jordbearbetning inför sådden av nästa gröda. Fröna är långlivade i marken.