Krydd- och läkeväxt som odlats sedan åtminstone medeltiden. Späda blad kan användas som spenat, till soppor, stuvningar och i sallader. Den vilda ängssyran är skarpare i smaken och bör därför plockas späd. Växten innehåller oxalsyra som kompexbinder metalljoner (t.ex. kalcium), som då inte tas upp i blodet (jfr rabarber). Krossade blad användes på sår. Roten färgar gult.