Malörtsambrosia

(Ambrosia artemisiifolia L.) Fam:. Asteraceae

Danmark Bynke-Ambrosie, Storbrittanien Ragweed, Estland Pujulehine ambroosia, Finland Marunatuoksukki, HollandAlsemam, Island Ömbrujurt, Lettland Vermellapu ambrozija, Litauien Kietine ambrozija, Norge Beiskambrosia, Polen Ambrozja bylicowata, Ryssland Амброзия полынолистная, Tyskland Beifußblättriges Ambrosie,

(Bildmaterial från Biopix.dk.)

En, med orent vallutsäde och foder, från Nordamerika inkommen invasiv, allergiframkallande art. En allergi som kan utvecklas till astma lättare än vid andra typer av pollenallergier. Arten kan betäcknas som en allergisk farsot. Förekom redan på 1700-talet i botaniska trädgårdar i Europa, men först naturaliserad under senare delen av 1800-talet. Har sedan under 1900-talet blivit ett mycket besvärligt ogräs i länder som Ungern (ett kärnområde), Kroatien, Rumänien, Serbien, Slovakien och Frankrike (Rhône–dalen). Handelsutbyte och amerikanska trupper under två världskrig har bidragit till detta.

Det första svenska fyndet gjordes 1866 i Skåne, nu på frammarsch då arten i dagsläget bjuds in genom stor import av fågelfrö (solros) från just Ungern. Samtidigt har också andra Ambrosia-arter spridit sig till Europa t.ex: A. trifida och A.coronopifolia (flerårig). I Sverige tillfälliga. Även dessa allergiframkallande.

 Se även gråbo, malört



 

LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell).

Hjärtblad: Nästan runda till tunglika (längd 5–7 mm), bladbas jämnt avsmalnande. Nerver ej synliga. Kala.

Örtblad:  Malörtslika, artemisiifolia (av Artemisia, släktet malört, och folium, blad). Framkommer till att börja med två och två, parflikiga småningom dubbelt parflikiga med spetsiga flikar. Bladskaft utspärrade, håriga. Blad tilltryckt håriga (åtminstone undersida), samma färg på över- och undersida. Bladnerver vitaktiga. Bildar ej rosett.

Övrigt: Fullvuxen planta ofta rikt grenig redan från basen (30–150 cm), med upprätt, rödaktig, utspärrad hårig och rund stjälk (ej ihålig), som är lätt att bryta. Sambyggare med oansenliga, enkönade blommor. Honblommorna sitter i skålformade korgar i bladvecken medan hanblommorna sitter i långa, toppställda klasar.

Utbredning, växtplats och betydelse: Så sent som för 15–20 år sedan sällsynt eller tillfällig i Götaland (särskilt i Skåne och Halland) och södra Svealand. På frammarsch och finns idag även längre norrut. Hamnområden, bangårdar, vägkanter, överbetade gräsmarker, jordhögar, rabatter, vid fågelbord samt på skräp- och ruderatmarker. Den växer särskilt på marker med god växtnäringstillgång. Arten sprids i Sverige framför allt med fågelfrö, speciellt i blandningar med solros.

Under de senaste 20–25 åren på frammarsch i stora delar av framför allt södra och mellersta Europa. Orsakerna till detta är förändrad markanvändning (stora arealer åkermark har tagits ur produktion för annat ändamål). Det finns kopplingar till pågående klimatförändringar, t.ex. längre höstar. Det har kanske också skett en genetisk anpassning till europeiska klimatförhållanden? En liknande invasiv utveckling försvåras dock på våra breddgrader av de ljusa sommarnätterna, eftersom arten är en kortdagsväxt som kräver ca åtta timmars mörker under dygnet för att gå i blom. Detta kommer att försena blomning och frösättning under våra ljusförhållanden. Till detta ska läggas att arten behöver en lång vegetationsperiod för att fullborda sin livscyckel. Finns dagsneutrala typer? Om så skulle vara fallet ökar naturligtvis förutsättningarna för en expanssion norrut. Arten har på sina ställen utvecklat resistens mot vissa herbicider, t.ex glyfosfat. Extremt allergiframkallande växt som först blommar i augusti–september, vilket förlänger pollensäsongen med 2–3 månader. Pollen kan sprida sig över 20 mil från växtplatsen.


Biologi: Kortdagsväxt, som trivs bäst på öppen mark i konkurrenssvaga växtbestånd. Förökas endast med frön, som gror under våren. Fröna långlivade i marken, ofta >20 år.

 

FÖRVÄXLAS FRAMFÖR ALLT MED GRÅBO (Artemisia-art).