Åkerven

(åkerkösa, kösa, vindven, ) (Apera spica-venti (L.) P. Beauv.) Fam:. Poaceae

Danmark Vindaks, Storbrittanien Loose Silky-bent, Estland Harilik rukkihein, Finland Luoho, HollandWindhalm, Lettland Parasta rudzusmilga, Litauien Dirvine smilguole, Norge Åkerkvein , Polen Miotła zbożowa, Ryssland Метлица обыкновенная, Tyskland Gemeiner Windhalm ,

(Bildmaterial från Biopix.dk.)

Angående kontroll finns mycket gemensamt med flyghavre och renkavle.



 

LIVSFORM: Ettårig (vinterannuell).

Blad  3–8 mm breda, framkommer rullade, kala, bladlister tydliga, bladslidor kala och till större delen öppna. Snärp 4–8 mm långt, med fransad spets. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Högt upp bladbärande, spensliga strån (längd 40–100 cm). En-blommiga småax med mycket långa borst samlade i stora, skira, yviga, pyramidformade vippor (10–25 cm långa), något grönaktiga/rödvioletta.

Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen–mindre allmän i Götalands och Svealands jordbruksbygder, lokalt rikligt förekommande. I Norrland sällsynt. Åkrar, vägkanter samt skräp- och ruderatmarker, främst på lätta jordar. Möjligheten till utveckling är störst i höstsådda grödor/kulturer som tex stråsäd och kan vid riklig förekomst förorsaka betydande skördeförluster om den lämnas okontrollerad. Åkerven fanns vid början av 1940-talet huvudskligen i Halland, Skåne, Blekinge, delar av Småland och Östergötland, samt på Öland och Gotland. Har sedan under senare delen av 1900-talet ökat markant och spridit sig norr ut i landet. Främsta orsaken torde vara förändrade odlingssystem och odlingsteknik (ensidig stråsädesodling och direktsådd) samt ökat maskinsamarbete (skördetröskan!).

Biologi: Förökas endast med frön, som huvudsakligen gror under hösten och har i regel drösat före kulturväxtens mognad (vanligen höstsäd). Groningen stimuleras något av ljus varför fröna gror bäst på markytan eller i det allra översta jordlagret. Frönas livslängd i marken <5 år.

Se även Gräs i Kulturlandskapet