Jätteloka

(jättebjörnloka, jättefloka, kaukasisk björnloka, kaukasisk jättefloka, kungsholmsloka, ) (Heracleum mantegazzianum Sommier & Lévier) Fam:. Apiaceae

Danmark Kaempe-Bjørneklo, Storbrittanien Giant Hogweed, Estland Hiid-karuputk, Finland Kaukasianjättiputki, Island Tröllahvönn, Lettland Mantegaci latvanis, Litauien Mantegacio barštis, Norge Kjempebjønnkjeks, Polen Barszcz mantegazyjski, Barszcz kaukaski, Ryssland Борщевик Мантегацци, Tyskland Riesen-Bärenklau,

Kollektivnamn för flera närstående arter av släktet Heracleum som nu är under stark spridning. Kommer ursprungligen från västra Kaukasus och har sedan spridit sig över Europa som en långt in på 1900-talet uppskattad prydnadsväxt. Införd i Kew Gardens (London) frökatalog första gången år 1817. Introducerades i Sverige vid mitten av 1800-talet, och de första förvildade bestånden beskrivs knappt 50 år senare. Jättelokan är med andra ord en trädgårdsrymmling och idag kraftigt invasiv. Växtsaften som innehåller furanokumariner/furokumariner är fototoxisk och kan ge brännskador och eksem på din hud i kombination med solljus. Växtsaft på huden ska snabbt tvättas bort med tvål och rikligt med vatten. Skydda därefter huden från solljus i minst två dygn och använd sedan solkräm med hög skyddsfaktor under 1-2 månader. Vid växtsaft i ögon och efter mer omfattande kontakt med växtens saft uppsök läkare.

Två nära släktingar till jättelokan är Heracleum sosnowskyi och H. persicum, även dessa invasionsbenägna arter. Den senare även kallad "Tromsöpalm", är liksom jättelokan en trädgårdsrymmling medan den härdiga H. sosnowskyi infördes som grönfoderväxt (ensilage) till nordvästra Ryssland. Inom släktet Heracleum finns i Sverige en "inhemsk" art, nämligen björnlokan (H. sphondylium) Den innehåller betydligt lägre halter av furokumariner och utgör sällan något problem. Detta gäller även flera andra flockblommiga växter t.ex. vildpalsternacka.

(Delar av bildmaterialet från Biopix.dk.)



 

LIVSFORM: (Två-) till flerårig (plurienn).

Hjärtblad: Avlångt ovala (längd 20–30 mm), skaftade. Nervatur synlig. Kala.

Örtblad: Framkommer ett och ett, först njurlika och grovt sågade till tredelade, såsmåningom dubbelt till tre gånger pardelade med utdragna flikar och tandade kanter, bladundersidor finhåriga. Bladen kan bli upp till en meter breda.

Övrigt: Mycket storväxt 2–4 m. Bildar första året en parbladig, kraftig rosett. Stam fårad och mer eller mindre hårig, upp till 10 cm i diamter med rödvioletta fläckar. De vita blommorna sitter i mycket stora, plattade till något välvda flockar (bredd 50 cm). Jättelokan är mycket variabel när det gäller bladform, flikighet och planthöjd.

Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän i Götaland (spec. Skåne), Svealand (spec. Stockholmsområdet) och södra Norrland för att sedan avta norrut. Trädgårdar, parker, vägkanter, banvallar, åkanter, stränder samt skräp- och ruderatmarker. Kan på kort tid genom fröspridning invadera naturliga biotoper och helt ta över stora arealer. Har inga stora krav på jordmån. Ett bestånd kan spridas med ca 10 m per år, men fröna kan också spridas vid översvämningar och via vattendrag.

Biologi: Efter frösättning dör plantan, vilket normalt sker efter 3–5 år. Både kors- och självbefruktning. Förökas enbart genom frön, som gror påföljande vår efter att frövilan brutits under vintern. Flertalet frön gror under detta år, enstaka frön överlever och kan ge upphov till nya plantor de närmaste 2–3 åren. Stor fröproduktion, 20 000 frön per planta eller mer med hög grodbarhet. Frönas livslängd i marken < 10 år.