Ryssgubbe

(hundrättika, långrova, rysskål, ryssrova, bunaris, bunias, ) (Bunias orientalis L.) Fam:. Brassicaceae

Danmark Takkeklap, Storbrittanien Warty-cabbage, Estland Harilik tõlkjas, Finland Ukonpalko, HollandBunias, Island Rússakál, Lettland Austrumu dižperkone, Litauien Rytine engra, Norge Russekål, Polen Rukiewnik wschodni, Ryssland Свербига восточная, Tyskland Orientalsches Zackenschötchen,

Inkommen från Ryssland under 1700-talet. Lär tidigare på sina håll odlats som prydnadsväxt för sina blommors skull. Ryssgubben provades under början av 1800-talet som foderväxt.



LIVSFORM: Vanligen flerårig (perenn).

Hjärtblad: Tunglika – utdraget tunglika, grova (längd 15 – 35 mm) med trubbig topp, bladbas jämnt avsmalnande. Mittnerv synlig. Glatta.

Örtblad: Framkommer först mer eller mindre parvis sedan ett och ett, ovala – brett ovala, så småningom långsmala med få parflikar (ibland pillik bladbas) och stor trekantig ändflik: Markblad ca 30 cm långa i rosett, övre blad ofta hela, bladkant naggad – grovt tandad. Vanligen håriga, undersida ljusare.

Övrigt: Fullvuxen planta kraftig, längd  50 – 120 cm, stjälk grov och rikt grenig, glest strävhårig med säväl körtel- som vanliga hår. De gula blommorna sitter i mångblommiga klasar, kronblad 5 – 7 mm. Skida tvåfröig, skevt äggformad med spets och knottrig, öppnar sig inte när den mognar. Tydlig lukt.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: Ganska vanlig i Götalands och Svealands jordbruksbygder (spec. Uppland) för att sedan avta norrut. Åker- och vägkanter, banvallar, trädgårdar, betesmarker, gårdsbebyggelse och skräpmarker. Särskilt på näringsrik mark, såväl ler- som sandjord. Som ogräs störst betydelse i betesmarker och kring bebyggelse.

Biologi: Förökas nästan enbart med frön, men avbrutna rotbitar från den översta delen av den vertikala pålroten (kan gå mer än 1,5 m djupt) kan bilda nya plantor från vilande knoppar.