Penningört

(penninggräs, penningskida, skärvfrö, trädeslök, ) (Thlaspi arvense L.) Fam:. Brassicaceae

Danmark Almindelig Pengeurt, Storbrittanien Field Penny-cress, Estland Põld-litterhein, Finland Peltotaskuruoho, HollandWitte krodde, Island Peningakál, Lettland Tiruma naudulis, Litauien Dirvine ciužute, Norge Pengeurt, Polen Tobołki polne, Ryssland Ярутка полевая, Tyskland Acker hellerkraut,

Penningört eller i äldre tider skärvfrö är sannolikt det "skärffrö" som omtalas i 1734 års byggningabalk med förbud att så på annans mark (den platta fröskidan myntlik, skärv var förr det minsta växlingsmyntet). Ratas oftast av betesdjur. Växten innehåller glykosiden sinigrin. Förr använd som medel mot vägglöss.



 

LIVSFORM: Ettårig (sommar- och vinterannuell).

Hjärtblad: Ovala (längd 5–10 mm), tydligt skaftade. Glatta.

Örtblad: De första ofta svagt skålade, framkommer till att börja med två och två, runda till ovala, bildar rosett med skaftade blad. Nedre del av bladkant så småningom svagt buktig till glest tandad. Stjälkbladen avlånga med stjälkomfattande bas. Glatta, något glansiga.

Övrigt: Fullvuxen planta 10–50 cm hög, luktar och smakar lök, små vita blommor.

Utbredning, växtplats och betydelse: Mycket allmän i alla jordbruksbygder. Åkrar, trädgårdar, gårdsplaner, stigar och ruderatmarker. Förekommer i de flesta grödor/kulturer och särskilt i höstsådda samt på trädor, ej väletablerade vallar. Gynnas något av näringsrika förhållanden. Kan förorsaka skördeförluster. Plantans löksmak överförs till mejeriprodukter.

Biologi: Relativt ljuskrävande. Förökas endast med frön, som framför allt gror på våren men även under hösten. De senare övervintrar som bladrosett. Fröna ganska långlivade i åkermark >5 år.