Svinmålla

(dyngstav, mjölmålla, mälba, sockermilla, svinmäll, vitmålla, vitmäll, ) (Chenopodium album L.) Fam:. Chenopodiaceae

Danmark Hvidmeldet Gåsefod, Storbrittanien Fat-hen, Estland Valge hanemalts, Finland Jauhosavikka, HollandMelganzevoet, Island Helunjoli, Lettland Balta balanda, Litauien Baltoji balanda, Norge Meldestokk, Polen Komosa biała, lebioda, Ryssland Марь белая, Tyskland Weißer Gänsefuß,

I stora delar av Afrika och Asien har svinmållan en lång historia både som foderväxt och som människoföda, medan vi i Europa mest betraktar den som ett ogräs trots att den tillhör de mest användbara vilda växterna med ett högt innehåll av proteiner och mineraler, men också oxalater (jfr. rabarber) och nitrater. Bladen kan användas på ungefär samma sätt som spenat och med fördel stuvas eller t.ex. till grönsakssoppa och i pajer. Växten är nära besläktad med quinoa som odlas för frönas skull och svinmållan används också på sina håll till grötliknande rätter.

Se även blåmålla, fiskmålla, lönnmålla, rödmålla, vägmålla



 

LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell).

Hjärtblad: Långsträckta (längd ca 10 mm), skaftade och ganska tjocka. Glatta, undersida ofta rödviolett.

Örtblad: Avlångt äggrunda med svagt, ojämnt tandad kant, framkommer två och två. Bildar ej rosett. Bladskiva och bladskaft med klarvita pärlhår (”mjöliga”).

Övrigt: Fullvuxnen plantas höjd kan variera mycket (10–100 cm) beroende på växtbetingelser och näringsförhållanden. Stjälk hård ofta fårad och rödstrimmig. Blommorna är små och grågröna och sitter i täta gyttringar i grenspetsarna.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i alla jordbruksbygder och ett av Sveriges allra vanligaste örtogräs. Åkrar, trädgårdar, gårdsbebyggelse, vägkanter och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i öppna, våretablerade grödor/kulturer som potatis och sockerbetor. Gynnas av näringsrika förhållanden. Besvärlig art som kan förorsaka stora skördeförluster. Fröproduktionen kan bli betydande vid riklig förekomst, upp till 20000 frön/planta. Svår att rensa bort från klöver- och oljeväxtfrö.

Biologi: Mycket anpassningsbar. Förökas endast med frön, som gror under första halvan av vegetationsperioden. Fröna långlivade i åkermark, ofta >20 år.