Storven

(Agrostis gigantea Roth) Fam:. Poaceae

Danmark Stortoppet Hvene, Storbrittanien Black Bent , Estland Suur kastehein, Finland Isorölli, HollandHoog struisgras, Island Stórlíngresi, Lettland Milzu smilga, Litauien Didžioji smilga, Norge Storkvein, Polen Mietlica olbrzymia/biaława, Ryssland Полевица гигантская, Tyskland Riesen-Straussgras,

Se även kvickrot, lentåtel

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



 

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Blad  4–12 mm breda, kala och framkommer rullade, vanligen sträva, bladlister tydliga, bladslidor kala. Snärp utdraget, avsmalnande, 3–5 mm långt. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Svagt tuvad med upprätta, bladbärande,kala strån (längd 40–100 cm). Ledknutar kala, ibland rödaktiga, de nedersta ofta rotslående. Bildar bestånd från grunt, krypande, underjordiska, ganska tunna stamutlöpare (rhizom). De talrika, en-blommiga småaxen sitter ordnade i stora, yviga vippor (10–20 cm långa) med sträva grenar i tydliga våningar. Nedersta vippgrenar med täta småaxgyttringar. Vippan är utbredd också efter blomningen, till skillnad från den närstående krypvenen (A.stolonifera), som även har ovanjordiska, rotslående utlöpare (stoloner). Stor variationsrikedom.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän–tämligen allmän i nästan hela landet. I Norrland mest på bättre jordar. Åkrar, åker- och vägkanter, skräp- och ruderatmarker samt stränder, särskilt på lätta och lite fuktiga jordar, ersätter ofta kvickroten på mulljordar. Arten kan bilda kraftiga bestånd i alla typer av grödor och miljöer och förorsaka betydande skördeförluster, dock vanligast i vallar.

Biologi: Förökas med frön, som gror under hela vegetationsperioden samt vegetativt genom underjordiska stamutlöpare. Frönas livslängd i marken åtminstone 3–5 år.