Sommargyllen

(bangyllen,, hönskål, vinterkrasse, ängskål, ) (Barbarea vulgaris R. Br.) Fam:. Brassicaceae

Danmark Almindelig Vinterkarse, Storbrittanien Winter-cress, Estland Läänekollakas, Finland Peltokanankaali, HollandGewoon barbarakruid, Island Garðableikja, Lettland Parasta zverene, Litauien Paprastoji barboryte, Norge Vinterkarse, Polen Gorczycznik pospolity, Ryssland Сурепка обыкновенная, Tyskland Echtes Barbarakraut,

Sommargyllen är speciellt rik på C-vitamin och var förr ett pålitligt medel mot skörbjugg. Naturforskaren A.Retzius skriver 1806 att den odlades "i de flesta Trädgårdar, för at tidigt om wåren hawfa grön sallat, emeden den står grön under Snön; men längre ut på året blir den för hård" (besk !). Odling av sommargyllen som grönsak omtalas redan av Linne 1755.



LIVSFORM: Två- eller flerårig (bienn/perenn).

Hjärtblad: Ovala–nästan runda (längd 5–6 mm), skaftade. Nervatur synlig (undersida).Kala.

Örtblad: Framkommer vanligtvis ett och ett, brett äggrunda, något tjocka, glänsande, djupt gröna. Småplantor och övervintrande plantor bildar bladrosett. Rosettblad så småningom parflikiga med stor ändflik (skaftade), stjälkblad oskaftade med bladöron vid basen. Kala.

Övrigt: Fullvuxna plantor 30–80 cm, upptill eller från basen grenig med kantig, grov och styv stjälk. Blommor i klasar i topp av stjälk och grenar, kronblad 4 (guldgula, 6–8 mm). Bangyllen (B. ssp. vulgaris) skiljer sig genom håriga blomknoppar, raka, uppåtriktade och tjockare skidor (sällsynt).

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i hela landet, trivs på de flesta jordar. Vallar, gårdsbebyggelse, väg- och åkerkanter, banvallar samt skräp- och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i näringsrik gräsmark. Svår att rensa bort från vallfrö, t.ex. timotej och vissa klöverarter. Ratas av husdjur.

Biologi: Förökas framför allt med frön (vanligen vårgroende) men även rotbitar kan ge upphov till nya plantor från viloknoppar. Frönas livslängd i marken >5 år.