Bolmört

(Giftbolma, ) (Hyoscyamus niger L.) Fam:. Solanaceae

Danmark Bulmeurt, Storbrittanien Henbane, Estland Koera-pöörirohi, Finland Hullukaali, HollandBilzekruid, Island Skollarót, Lettland Melna drigene, Litauien Juodoji drigne, Norge Villrot, Polen Lulek czarny, Ryssland Белена чёрная, Tyskland Schwarzes Bilsenkraut,

Mytomspunnen mycket giftig växt (alkaloider), använd både som kärleksdryck och medicinalväxt, men kanske mest känd från Shakespears Hamlet där den användes för giftmord. I Sverige under medeltiden odlad i kloster- och slottsträdgårdar.



 

LIVSFORM: Vanligtvis tvåårig (bienn).

Hjärtblad: Spetsigt äggformade till lansettlika (längd 6–8 mm), skaftade. Nervatur otydlig. Kala.

Örtblad: Framkommer först två och två och det första bladparet är ovalt, med hel bladkant, senare blad framkommer allt mer efter varandra och blir efter hand allt mer flikiga eller grovtandade. Småplantor och övervintrande plantor bildar bladrosett. Håriga.

Övrigt: Fullvuxen planta (30–100 cm), klibbigt körtelhårig. Blommor smutsgula med mörkviolett pip och violettådriga kronblad, sitter i ensidiga knippen. Illaluktande .

Utbredning, växtplats och betydelse: Idag sällsynt i Götaland och Svealand, längre norr ut tillfällig, starkt minskande. Gårdsbebyggelse, gamla ruiner samt skräp- och ruderatmarker. Artens betydelse som ogräs är helt kopplat till att hela växten är mycket giftig p.g.a. att den innehåller en rad alkaloider. Har förorsakat dödsfall då den i tidiga utvecklingsstadier förväxlats med tex palsternacka. Förgiftning av djur är däremot sällsynt då den p.g.a. sin råttlukt i allmänhet ratas. Får och fjäderfä mest känsliga. Giftig även i torkat tillstånd. Gammal medicinalväxt.

Biologi: Förökas med frön som vanligtvis gror under våren och sedan bildar en bladrosett som följande år går i blom, kan ibland gå i blom redan första året. Riklig fröproduktion, frön kan gro i marken efter >100 år.