Vass

(bladvass, rörvass, skärvass, takrör, vassrör, strandrör, ) (Phragmites australis (Cav.) Steud.) Fam:. Poaceae

Danmark Tagrør, Storbrittanien Common Reed, Estland Harilik pilliroog, Finland Järviruoko, HollandRiet, Island Þakreyr, Lettland Parasta niedre, Litauien Paprastoji nendre, Norge Takrøyr, Ryssland Тростник обыкновенный, Tyskland Schilff,

Vass eller bladvass var förr ett av våra mest uppskattade vilda gräs, men å andra sidan kunde vassen också vara ett besvärligt ogräs på dåligt avdikade fält. Ung vass användes, särskilt i kristider, som kreatursfoder (båda världskrigen). I tusentals år har man använt den till vassmattor, taktäckning och blandad med lera till väggar. Efter rötning kunde också vassen, blandad med lump, användas för framställning av grövre papper. 



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Blad 10-40 mm breda, kala, framkommer rullade, bladkanter vassa (skärande), bladlister otydliga eller saknas, bladslidor kala, nästan helt slutna. Snärp omvandlat till en hårkrans. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Otuvat, blågrönt gräs med upprätt, grovt, bladbärande, kala strån (1-4 m) med många ledknutar. Jordstam mycket grov, krypande med underjordiska utlöpare. Även ovanjordiska, rotslående utlöpare förekommer. Vippa (10-30 cm) under blommning utbredd, tät, yvig, brunviolett (senare silverglänsande) med 4-5 blommiga, borstlösa småax (10-15 mm).

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmänt förekommande i hela landet vid stränder, vattendrag, öppna och igenlagda diken samt på vattesjuk eller dåligt dränerad åker- och ängsmark.

Biologi: Förökas med frön och vegetativt med utlöpare. 

Se även Gräs i Kulturlandskapet