Flyghavre

(landhavre, vildhavre, ) (Avena fatua L.) Fam:. Poaceae

Danmark Flyve-Havre, Storbrittanien Wild-oat, Estland Tuulekaer, Finland Hukkakaura, HollandOots, Island Flughafrar, Lettland Veja auza, Litauien Tušcioji aviža, Norge Floghavre, Polen Owies głuchy, Ryssland Овёс пустой, Tyskland Flughafer,

Svårbekämpad vårgroende art, speciellt i områden med stor andel vårsäd. Stor spridningsförmåga som kräver noggrann kontroll och därför är det påbjudet i "Lagen om skydd mot flyghavre" (SFS 1970:299) hur den som brukar marken är skyldig att bekämpa flyghavren genom antingen handpiockning eller kemisk bekämpning.



LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell). 

Blad 5–15 mm breda, framkommer rullade, bladskivan sedan vänstervriden, bladlister otydliga eller saknas, bladkanter (sträva) med spridda hår nedtill. Nedersta bladslidor oftast glest håriga, ej helt igenvuxna ända upp mot bladskivan. Snärp upp mot 5 mm långt, något tandat, tvärhugget eller rundat. Bladöron saknas. Skiljer sig alltså från en vanlig odlad havreplanta genom hårighet på bladkanter och bladslidor.

Fullvuxen planta: Ofta kraftig med 3–6 strån, längd 40–120 cm. De två- eller treblommiga småaxen är samlade i en yvig vippa med utspärrade grenar. Varje blomma har ett knäböjt, långt utskjutande tandat borst, i motsats till vanlig havre. Flyghavrekärnorna är håriga, i synnerhet vid basen. Här sys också en s k. kallusring där kärnan lossnar ur småaxen vid mognaden. Det finns flera typer av flyghavre, som skiljer sig åt genom kärnans färg och behåring (inneragnarna). Färgen kan variera från brunsvart till gul eller mörkgrå, medan behåringen kan vara tät till nästan obefintlig. 

Utbredning, växtplats och betydelse: Ganska–mindre allmän i Götalands och Svealands jordbruksbygder, för att sedan avta moto norrut. Åkrar, skräp- och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i vårsådda grödor/kulturer, t.ex. stråsäd, där den  kan förorsaka betydande skördeförluster. Arten sprids på växtplatsen genom drösning innan grödan mognat. Ibland nämns att ett bestånd årligen ökar med en faktor tre om inga kontrollåtgärder sätts in. Det är naturligtvis mycket villkorligt. Sprids till nya platser genom maskiner (t.ex. skördetröskor), orent utsäde, stallgödsel och översvämningar.

Flyghavren var ett mycket plågsamt ogräs under 1700-talets en-, två- och treskiftesbruk med ensidig spannmålsodling. Växtföljdsjordbrukets framväxt under 1800-talet med en blandning av fleråriga vallar och ettåriga grödor eliminerade flyghavren nästan helt. Specialiseringen och framväxten av rena spannmålsjordbruk vid mitten av 1900-talet innebar flyghavens återkomst. Introduktionen av kemiska bekämpningsmedel under senare halvan av 1900-talet medförde att flyghavreproblemen successivt kunde bemästras även vid en ensidig spannmålsodling.

Biologi: Förökas endast med frön, som nästan helt gror på våren. Frönas livslängd i marken åtminstone 3–6 år vid odling av ettåriga grödor. I ostörd mark (t.ex. gräsmark) kan fröna bli betydligt mer långlivade och då speciellt djupt liggande frön på lerjord.  

Övrigt: Flyghavre är idag det enda ogräs i Sverige vars kontroll och hantering regleras i lag. Se vidare avsnitt "Kontroll".

Se även Gräs i Kulturlandskapet

Kampanjaffisch från 1960-talet