Krusskräppa

(krussyra, skräpprot, svinrot, svinskräppa, svinsyra, ) (Rumex crispus L.) Fam:. Polygonaceae

Danmark Kruset Skraeppe, Storbrittanien Curled Dock, Estland Kärnoblikas, Finland Poimuhierakka, HollandKrulzuring, Island Hrukkunjoli, Lettland Cirtaina skabene, Litauien Rauktalape rugštyne, Norge Krushøymole, Polen Szczaw kędzierzawy, Ryssland Щавель курчавый, Tyskland Krauser Ampfer,

Förr använd inom den folkliga läkekonsten t.ex. gjordes ett avkok av roten för att behandla skabb.

Se även gårdsskräppa, tomtskräppa



 

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Långsmalt ovala (längd 8–12  mm) med rundad topp, skaftade. Nervatur otydlig. Glatta.

Örtblad: Framkommer ett och ett, ovala till äggrunda (gäller unga groddplantor), såsmåningom långa, lansettlika med starkt vågig och krusig kant, 4–5 ggr så långa som breda. Glatta och rödaktiga.

Övrigt: Fullvuxen planta kraftig, längd  40–120 cm, stjälken hård. Blommorna är små och gröna, sitter i kransar ovanför varandra i en grenig, kvastlik blomställning. Fröställningen ser ut som en mörkbrun kvast (vinterståndare). Fruktens hylleblad brett hjärtlika med svagt tandad kant och gryn. Frön trekantiga. Hybridiserar ibland med tomtskräppa.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götalands och Svealands jordbruksbygder för att sedan avta norrut. Åker, trädgårdar, gårdsbebyggelse, äldre vallar, ängs- och betesmarker, åker- och vägkanter, skräp- och ruderatmarker samt stränder, särskilt på näringsrik mark. Ungplantor från frön ger knappast något skördebortfall, medan plantor från äldre rötter/rotdelar kan påverka skörden såväl kvantitativt som kvalitativt. Detta gäller särskilt äldre vallar, stråsäd efter vallbrott samt hårt betade gräsmarker. Inget problem i växtföljder med enbart ettåriga grödor så länge marken plöjs. Gynnas alltså av reducerad jordbearbetning. Fröna svåra att rensa bort från vallfrö. Växten betas ogärna av framför allt hästar.

Skräppor är över lag ett ökande problem i betes- och slåttervallar. Förekomsten är starkt knuten till gårdar med stor andel vall och hög djurtäthet.Väl etablerade plantor svåra att kontrollera.

Biologi: Förökas mest med frön som har sin groningstopp under senare delen av våren och försommaren för att sedan sakta avta fram mot hösten. Den utdragna groningen beror på att frön av olika ålder gror vid olika tidpunkter. Ungplantorna bildar en bladrosett som följande eller nästkommande år går i blom. Kan blomma två gånger per säsong. Vid sönderdelning kan den översta delen (5-7 cm) av den pålrotsliknande roten bilda nya plantor från vilande knoppar, vilket också kan bidra till artens spridning. Riklig fröproduktion. Groningen stimuleras av ljus och kräver relativt hög marktemperatur, ca 10 grader. Fröna innehåller substanser som motverkar mikrobiell nedbrytning och kan i ostörd jord på så sätt överleva mer än 50 år. I bearbetad jord 20–30 år. Stor variation i groningsegenskaper mellan frön från olika populationer och plantor.