Malörtsambrosia

(Ambrosia artemisiifolia L.) Fam:. Asteraceae

Danmark Bynke-Ambrosie, Storbrittanien Ragweed, Estland Pujulehine ambroosia, Finland Marunatuoksukki, HollandAlsemam, Island Ömbrujurt, Lettland Vermellapu ambrozija, Litauien Kietine ambrozija, Norge Beiskambrosia, Polen Ambrozja bylicowata, Ryssland Амброзия полынолистная, Tyskland Beifußblättriges Ambrosie,

(Bildmaterial från Biopix.dk.)

En, med orent vallutsäde och foder, från Nordamerika inkommen invasiv, allergiframkallande art. En allergi som kan utvecklas till astma lättare än vid andra typer av pollenallergier. Arten kan betäcknas som en allergisk farsot. Förekom redan på 1700-talet i botaniska trädgårdar i Europa, men först naturaliserad under senare delen av 1800-talet. Har sedan under 1900-talet blivit ett mycket besvärligt ogräs i länder som Ungern (ett kärnområde), Kroatien, Rumänien, Serbien, Slovakien och Frankrike (Rhône–dalen). Handelsutbyte och amerikanska trupper under två världskrig har bidragit till detta.

Det första svenska fyndet gjordes 1866 i Skåne, nu på frammarsch då arten i dagsläget bjuds in genom stor import av fågelfrö (solros) från just Ungern. Samtidigt har också andra Ambrosia-arter spridit sig till Europa t.ex: A. trifida och A.coronopifolia (flerårig). I Sverige tillfälliga. Även dessa allergiframkallande.

 Se även gråbo, malört

Skriv utSkriv ut

För direkta kontrollåtgärder av arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen gäller två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar, när arten är som mest groningsbenägen, eller också bearbetar man minimalt, så att så få frön som möjligt stimuleras att gro. Detta kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att plantor inte ges möjlighet att gå i blom och sätta frö (se vidare under fliken Kontroll/livsformer ovan).

Allmänt förebyggande åtgärder:

  • Håll efter eventuella plantor/bestånd i omgivande miljöer, så de inte hinner fröa av sig.
     
  • Konkurrenskraftiga grödor och sorter (t.ex. höstråg och slåttervall). Undvik alltså majs, lin, lupin, bönor, ärter i renbestånd och köksväxter.
     
  • Rena maskiner och redskap så att frön inte sprids vidare.

Kontrollåtgärder:

  • Enstaka plantor dras eller grävs upp när marken är fuktig. Lite större bestånd slås av med t.ex. trimmer eller lie före knoppbildningen. Plantmaterialet stoppas i säckar för destruktion, och framför allt inga blommande plantor i komposten.  Avslagningarna måste återupprepas då nya skott utvecklas. Det är viktigt att vara med från början med snabba insatser då plantorna dyker upp, eftersom arten är svår att "utrota" vid talrik förekomst. Glöm inte efterkontrollen.

  • Regelbunden radhackning och handrensning i raden av ungplantor. Växtsaften kan ge kontakteksem vid handrensning!
     
  • Liten fröbank och rikligt med nydrösade frön, plöj ned fröna djupt i kombination med höstsådd. Sedan under lång tid grund bearbetning i kombination med andra åtgärder.
     
  • Marktäckning för att motverka groning och förhindra etablering av nya groddplantor.
     
  • Få selektiva herbicider är idag tillgängliga. Viss effekt kan nås med preparat som Ariane S, Matrigon och Starane.
     
  • Kemisk bekämpning av nya skott efter avslagning, har dock visat sig ge god effekt.
     
  • I situationer då stor aktsamhet bör tas (t.ex. i hemträdgården) kan man pensla de enstaka plantorna med en icke selektiv herbicid som glyfosat ( t.ex Roundup).

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Kemisk bekämpning – herbicider

Ogräsharvning