Kvickrot

(vitrot, åkerkvicka, kvicka, kvek, kvickvete, essing, röte, hundgräs (Dal.), ilrot (Närke), axing (Norrl.), ) (Elymus repens (L.) Gould) Fam:. Poaceae

Danmark Almindelig Kvik, Storbrittanien Common Couch, Estland Harilik orashein, Finland Juolavehnä, HollandKweek, Island Husapuntur, Lettland Ložnu varpata, Litauien Paprastasis varputis, Norge Kveke, Polen Perz właściwy, Ryssland Пырей ползучий, Tyskland Gewöhnliche Quecke,

"Är ett av de allmännaste och besvärligaste ogräsen på åkrar och i trädgårdar" heter det i en skrift från 1885, vilket även är fallet idag. Ur äldre litteratur kan man utläsa att kvickroten också kanske haft en mångsidig användning: binda flygsand, rostade utlöpare som kaffeersättning, kokade utlöpare gav en sötaktig produkt som påminde om sirap, malda torkade utlöpare kunde dryga ut mjölet vid brödbak under nödår. Kvickroten lär också haft en viss medicinsk användning vid t.ex. huvudvärk.

Se även lentåtel, storven



 

LIVSFORM: Flerårig (perenn)

Blad 4–10 mm breda, kala till håriga och framkommer rullade. Bladkanter och översida sträva, bladlister otydliga. Åtminstone nedre bladslidor oftast håriga och till en början också rödbruna. Snärp mycket kort, högst 1 mm. Bladöron tydliga.
Plantor från frön börjar utveckla utlöpare vid 4–6 blad.

Fullvuxen planta: Vanligen med upprätta, relativt bladfattiga strån (längd 30–120 cm). Bildar vidsträckta bestånd från grunt, krypande, underjordiska långa stamutlöpare (rhizom). Småax flerblommiga, ordnade i ett tvåsidigt ax med den platta sidan vänd mot strået i motsats till engelskt rajgräs som i stället har kanten av småaxet vänt mot strået. Stor variationsrikedom.

Utbredning, växtplats och betydelse: Mycket allmän i nästan hela landet och välanpassad till fuktigt och svalt klimat. Dessutom gynnad av god tillgång på kväve. vilket sammantaget gör den till ett av de mest betydelsefulla ogräsen i Norden. Åkrar, trädgårdsland, gårdsmiljöer, åker- och vägkanter, skräp- och ruderatmarker samt stränder. Arten kan bilda kraftiga bestånd i alla typer av grödor och miljöer och förorsaka betydande skördeförluster. Gräsfröodling bör undvikas på mark där kvickrot  förekommer, då dess frön är svåra att rensa bort från många andra gräsarters frön. Vid fältmässig köksväxtodling (t.ex lök, kålväxter) bör man också eftersträva så kvickrotsfria fält som möjligt.

Biologi: Förökas med frön, som gror såväl under vår som höst. Men på kort sikt är förökningen genom underjordiska stamutlöpare avgörande för kvickrotens överlevnad och förökning. Stamutlöparna ligger huvudsakligen i markens övre 10 cm. Frönas livslängd i marken åtminstone 3-5 år.

Se även Gräs i Kulturlandskapet