Klofibbla

(Takfibbla, ) (Crepis tectorum L.) Fam:. Asteraceae

Danmark Tag-Høgeskaeg, Storbrittanien Narrow-leaved Hawk´s-beard, Estland Liiv-koeratubakas, Finland Ketokeltto, HollandAkkerstreepzaad, Island Valsskegg, Lettland Tiruma cietpiene, Litauien Šelmenine kreisve, Norge Takhaukeskjegg, Polen Pępawa dachowa, Ryssland Скерда кровельная, Tyskland Mauer-Pippau,



LIVSFORM: Ett- eller tvåårig ( huvudsakligen vinterannuell).

Hjärtblad: Oval-äggrund (längd 5–9 mm), bladbas jämnt avsmalnande, bladtopp trubbig. Nervatur otydlig. Glatt.

Örtblad: Framkommer enkeltvis. De första bladen (1-3) ovala - tunglika med trubbig topp, glatta. Senare blad parflikiga eller grovt tandade med avlång tunglik kontur, såsmåningom viss hårighet. Bladig stjälk. Mellanblad skaftade. De övere bladen oskaftade, hela, jämnbreda, med nedvikta kanter och något stjälkomfattande bas. Stjälk upptill luden, ofta rikt grenig med blommkorgar (10-20) i en kvastlik samling. Krona ljusgul, bredd 1-2 cm, sluts under sen eftermiddag..  

Övrigt: Fullvuxen planta 10–60 cm. Grågrön. Övervintring sker på rosettstadium, rosttblad tidigt vissnande. Mycket mångformig och anpassningsbar (på mager mark endast 10-20 cm).  

Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän i hela landet. Åker och trädor (sandjord), torra ängs- och betesmarker samt åker- och vägkanter. Idag inget direkt problem, men förr ett mer vanligt åkerogräs p.g.a. glesa mindre konkurrenskraftiga grödor.

Biologi: Första året bildas vanligen  en övervintrande ofta vintergrön rosett, som  blommar året därpå.