Åkersenap

(vildsenap, ) (Sinapis arvensis L.) Fam:. Brassicaceae

Danmark Ager-Sennep, Storbrittanien Charlock, Estland Põldsinep, Finland Rikkasinappi, HollandKrodde, Island Arfamustarður, Lettland Tiruma zvere, Litauien Dirvinis garstukas, Norge Åkersennep, Polen Gorczyca polna, Ryssland Горчица полевая, Tyskland Acker-senf,

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



För att underlätta artbestämning inom släktena Brassica, Raphanus och Sinapis, som inte alltid är helt lätt, har särskilt betydelsefulla kännetecken markerats för här medtagna arter: raps, rybs (se åkerkål), vitsenap (se åkersenap), åkerkål, åkerrättika och åkersenap.

 

LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell).

Hjärtblad: Urnupen bladspets ger en  njurlik form  (längd 7–8 mm, bredd ca 10 mm), skaftade. Kala.

Örtblad: Framkommer vanligen ett och ett,  de första  omvänt äggrunda så småningom med djupa inskärningar nästan parflikiga (1–3 flikar) med stor toppflik och  skaftade, till att börja med rosettlikt.  Övre stjälkblad  hela, lansettlika, grovtandade,  nästan oskaftade. Blad  gräsgröna  med tydlig nervatur,  styvt håriga och sträva.

Övrigt: Fullvuxen planta (längd 20–60 cm).  Stjälk borsthårig (främst nedtill), ibland något violett, upptill grenig och kantig. Gula blommor i stjälk- och grenspetsar, sitter i klasar som förlängs efter blomningen.  Blommor med utstående foderblad, kronblad 7–10 mm. Skida 3–4 cm (ca 20 frön), vanligen kal med 1,5 cm långt spröt.

Vad beträffar  behåring  kan man göra följande rangordning:  raps < åkerkål < åkersenap < åkerrättika.

Utbredning, växtplats och betydelse: Numera tämligen allmän i Götaland och Svealand för att sedan snabbt avta norr över. Åkrar, trädgårdar, jordhögar, vägkanter samt skräp- och ruderatmarker, särskilt på näringsrika jordar. Möjligheten till utveckling är störst i vårsådda grödor/kulturer och potatis. Redan vid måttlig förekomst kan arten förorsaka kännbara skördeförluster, går heller inte att rensa från rapsfrö. Har liksom t.ex blåklinten gynnats av eko-odlingen då den i stråsäd är mycket lättbekämpad med kemiska medel. Riklig förekomst kan oclså förekomma i förstaårs-vallar som såtts in i renbestånd d.v.s. utan skyddsgröda. Stor konsumtion av åkersenapens frön kan ge förgiftningssymptom, då den innehåller allyl-isothiocyanat som är växtens försvar mot växtätare. Substansen ger också senapens karaktäristiska smak.
 
Biologi: Förökas endast med frön, som gror framför allt under vår och försommar, men även under andra delar av vegetationsperioden då groningsförhållandena är lämpliga. Sent uppkomna plantor övervintrar endast i undantagsfall. Frönas livslängd i marken > 5 år, oljerika frön kan bli  mycket långlivade.

 

Vitsenap (Sinapis alba).Nära besäktad med åkersenap.  Alla blad parbladiga  med tandade flikar,  stjälk ihålig, skidor vithåriga med plattat, sabelböjt spröt.