Luddvicker

(tranärter, ) (Vicia villosa Roth) Fam:. Fabaceae

Danmark Sand-Vikke, Storbrittanien Fodder Vetch, Estland Põld-hiirehernes, Finland Ruisvirna, HollandZachte wikke, Island Dúnflækja, Lettland Smiltaja vikis, Litauien Ruginis vikis, Norge Lodnevikke, Polen Wyka kosmata, Ryssland Горошек мохнатый, Tyskland Zottelwicke,

Luddvicker förekom redan på 1700-talet som foderväxt, men infördes först i större omfattning på 1850-talet för att sedan allt mer ersättas av andra foderväxter. Arten är enbart höstgroende och kunde därigenom bli ett besvärligt ogräs i höstsäd (sandiga marker). Idag ovanlig som åkerogräs. En allt effektivare utsädesrensning under 1900-talet och artens känslighet för kemisk bekämpning har bidragit till dess tillbakagång. Idag har arten fått en viss rennässans som gröngödslings- och grovfoderväxt vid ekologisk odling.

Se även duvvicker, häckvicker, kråkvicker, sommarvicker, sparvvicker.



LIVSFORM: Ett- och tvåårig (vinterannuell/bienn).

Hjärtblad: Ej synliga då de stannar kvar uppsvällda inom fröskalet.

Örtblad: Framkommer ett och ett, blad 1–2 rudimentära, sedan parbladiga med 6-10 par småblad, oftast tydligt ådrade, grenat klänge. Bladskiva mjukhårig.

Övrigt: Storvuxen. Den fullvuxna plantans klängande, förgrenade stjälkar kan bli upp till 150 cm långa. Stjälk kantig, utstående hårig.  Blomklasar ullhåriga, vanligen med 10-30 blåvioletta blommor. Krona 15-20 mm lång. Stipler hela. Balja bred, kal, brun, 15-25 mm lång. Liknar kråkvicker MEN ullhårig och blommar tidigare.
 
Utbredning, växtplats och betydelse: På tillbakagång. Idag sällsynt i Götalands och större delen av Svealands odlingsbygder (lätta, varma och kalkrika jordar). Viss förekomst i de södra kustlänen samt på Öland och Gotland. Åkrar, trädor, bryn, snår, åker- och vägkanter samt skräp- och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i höstsådd stråsäd. Förr ett besvärligt ogräs i rågåkrar.

Biologi: Det är vanligen sidoskotten som övervintrar. Förökas endast med frön, som gror under både höst och vår. Frönas livslängd i marken <5 år.