Ängsgröe

(Poa pratensis L.) Fam:. Poaceae

Danmark Eng-Rapgraes, Storbrittanien Smooth Meadow-grass, Estland Aasnurmikas, Finland Niittynurmikka, HollandVeldbeemdgras, Island Vallarsveifgras, Lettland Plavas skarene, Litauien Pievine migle, Norge Engrapp, Polen Wiechlina łąkowa, Ryssland Мятлик луговой, Tyskland Wiesen-rispe,

Se även kärrgröe, vitgröe

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Blad  kala och framkommer vikta, platta–rännformiga, bladspets båtförslikt hopdragen, bladslidor trinda, något sträva, bladlister otydliga eller saknas, tydlig mittfåra med ljusa strimmor utmed fåran vid genomlysning. Snärp 1 mm långt, nästan tvärhugget. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Glestuvad eller i mattor med långa, tunna, underjordiska utlöpare. Upprätt, fåbladigt strå (längd 20–80 cm) med 2-3 ledstycken. Bladskiva 2-4 mm bred. Småax ca 4 mm samlade i glesa, pyramidlika, gråaktigt gröna  vippor (längd 5–10 cm). Vippgrenar vanligen kala.

Utbredning, växtplats och betydelse:  Allmän i större delen av landet. Åkerrenar, trädgårdar, gräsmattor, betesvallar samt skräp- och ruderatmarker. Utgör i södra och mellersta Sverige huvudbeståndsdelen i naturliga ängs- och betesmarker. 

Biologi: Förökas med frön och genom underjordiska utlöpare och bladiga skott som bryter fram från de nedersta bladslidorna. Frönas livslängd i marken mer än 3 år. Mycket variabel med ett antal underarter.

Se även Gräs i Kulturlandskapet