Jordrök

(Fumaria officinalis L.) Fam:. Fumariaceae

Danmark Laege-Jordrøg, Storbrittanien Common Fumitory, Estland Harilik punand, Finland Peltoemäkki, HollandGewone duivekervel, Island Reykjurt, Lettland Arstiniecibas matuzale, Litauien Vaistine žvirbliarute, Norge Vanlig jordrøyk, Polen Dymnica pospolita, Dymnica lekarska, Ryssland Дымянка лекарственная, Tyskland Gemeiner Erdrauch,

Folkmedicinsk användning, men även vid växtfärgning.



 

LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell).

Hjärtblad: Långsmala (längd 15–30 mm), något blågröna, snett uppåtriktade. Glatta. Stjälk under hjärtbad ofta rödaktig.

Örtblad: Framkommer ett och ett efter varandra, parbladiga med tredelade småblad, med ca 2 mm breda flikar. Något blå- eller grågröna.

Övrigt: Fullvuxen planta 10–40 cm. Det rikliga grenverket gör stjälken vek, vilket ofta ger ett nedliggande växtsätt. Blommorna är blekröda och sitter i flerblommiga klasar i grenspetsarna. Frukterna intryckta i toppen och på fruktskaft längre än den ca 2,5 mm långa nöten.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i alla jordbruksbygder. Åkrar, trädgårdar, gårdsbebyggelse, vägkanter och ruderatmarker. Gynnas av näringsrika och något  kalkrika  förhållanden. Möjligheten till utveckling är störst i  vårsådda och radodlade grödor/kulturer ( tex betor, potatis) där arten vid riklig förekomst kan förorsaka skördeförluster.

Biologi: Relativt ljuskrävande. Vid försommartorka missgynnas arten relativt sett mindre än flertalet andra  arter. Förökas endast med frön, som gror främst  under våren. Frönas livslängd i marken < 5 år.

 

Fumaria vaillantii (blek jordrök) är en annan jordröksväxt som idag förekommer sällsynt i Uppland på näringsrik, kulturpåverkad mark. Den skiljer sig från vanlig jordrök genom: gracilare växtsätt, ca 1mm breda, mer tydligt blågröna bladflikar, mindre blomställning och blommor. Frukten eller nöten (1-2 mm) dessutom inte intryckt i toppen och på ett nästan lika långt skaft.