Örnbräken

(bräken, ) (Pteridium aquilinum (L.) Kuhn) Fam:. Dennstaedtiaceae

Danmark Ørnebregne, Storbrittanien Bracken, Estland Harilik kilpjalg, Finland Sananjalka, Lettland Parastā ērgļpaparde, Litauien Didžialapis šakys, Norge Einstape, Ryssland Орляк обыкновенный, Tyskland Adlerfarn,

Örnbräken innehåller bl.a. den giftiga substansen thiaminas. Ett enzym som bryter ner vitamin B (tiamin, viktigt för bl.a. centela nervsystemet), vilket leder till B-vitaminbrist. Halten av detta enzym är som störst i rötter och unga skott. Betesdjur undviker växten så länge det finns annan föda att tillgå. Växtens jordstam är rik på stärkelse och använts till "nödbröd". Vidare anses den bra mot inälvsmask och framställning av pottaska. Bland andra användningsområden kan taktäckning eller som strömedel istället för halm nämnas. 



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

 

Blad: Stora och brett, triangulärt utbredda (minst 30 cm långa). Bladskivan tre gånger pardelad.

Övrigt: Fullvuxen planta 40–150 cm.

Utbredning, växtplats och betydelse: Vanlig i större delen av landet på magra, steniga  betesmarker, hyggen, bryn och skogsmark, såväl på ganska torra som fuktiga lokaler. Arten har genom tiderna gynnats av svedjebruk och skogsbränder. Bildar stora bestånd och konkurrerar starkt genom sitt högresta växtsätt med konkurrenssvagare arter då den skapar skuggiga miljöer (invasiv). Bildar också ett tjockt förnalager, som bryts ned långsamt och hindrar andra arter att utvecklas.


Biologi: Sprids med sporer, men framför allt vegetativt med skott från den greniga, underjordiska  jordstammen, som under gynnsamma förhållanden kan tillväxa upp mot 2 m per år. Mycket frostkänslig.