Snärjmåra

(snara, snärjegräs, vanlig snärjmåra, vitblommig snärjmåra, ) (Galium aparine L.) Fam:. Rubiaceae

Danmark Burre-Snerre, Storbrittanien Cleavers, Estland Roomav madar, virn, Finland Kierumatara, HollandKleefkruid, Island Krokamadra, Lettland Kerainu madara, Litauien Kibusis lipikas, Norge Klengjemaure, Polen Przytulia czepna, Ryssland Подмаренник цепкий, Tyskland Kletten-labkraut,

Förr använd inom folkmedicinen. Linne skriver i Flora Svecica att snärjmåran användes som mjölksil. De krokborstförsedda stjälkarna fångade säkert upp djurhår och annat skräp ur mjölken.



 

LIVSFORM: Ettårig (vinterannuell).

Hjärtblad: Relativt stora, äggformade till långsträckt ovala, något tjocka, bladtopp svagt urnupen, skaftade. Mittnerv tydlig. Översida med små krökta hår (lupp).

Örtblad: Ovala till omvänt äggrunda såsmåningom tunglika, oskaftade, sitter i krans om 4–8 blad, bladtopp uddspetsig. Sträva (krokborst).                              .

Övrigt: Stjälk grenig vid marken, nedliggande eller vanligen klängande på grödan eller andra växter. Fullvuxen planta med 30–100 cm långa, fyrkatiga, mycket sträva stjälkar vars kantlister har nedåtriktade krokiga taggar. Blommar med små vita, fatlika blommor (2–3 mm), som sitter i fåblommiga  knippen från bladvecken.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götalands och Svealands jordbruksbygder för att sedan avta norrut. Åkrar, trädgårdar, gårdsplaner samt skräp- och ruderatmarker, särskilt näringsrika miljöer. Möjlighet till utveckling är störst i höstsådda grödor. Redan vid liten täthet kan arten förorsaka skördeförluster och liggsäd.

Biologi: Förökas endast med frön, som gror såväl vår som höst, även djupliggande frön. Fröna överlever 1–5 år i åkermark.

Snärjmåra förväxlas lätt med den vekare småsnärjmåran (G. spurium ssp. vaillantii), som har grönaktiga blommor (ca 1 mm).