Tomtskräppa

(Rumex obtusifolius L.) Fam:. Polygonaceae

Danmark Butbladet Skraeppe, Storbrittanien Broad-leaved Dock, Estland Tömbilehine oblikas, Finland Tylppälehtihierakka, HollandRidderzuring, Island Borgarnjoli, Lettland Struplapu skabene, Litauien Bukalape rugštyne, Norge Byhøymole, Polen Szczaw tępolistny, Ryssland Щавель туполистный, Tyskland Stumpfblättriger Ampfer,

Se även gårdsskräppa, krusskräppa



LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Långsmalt ovala (längd 6–10 mm) med rundad topp, skaftade. Nervatur otydlig. Glatta.

Örtblad: Framkommer ett och ett, ovala till äggrunda (gäller unga groddplantor), såsmåningom utdraget ovala med naggad kant, 2–3 ggr så långa som breda. Glatta.

Övrigt: Fullvuxen planta kraftig, längd  50–100 cm, stjälken hård. Blommorna är små och gröna, sitter i kransar ovanför varandra i en grenig, kvastlik blomställning. Fröställningen ser ut som en mörkbrun kvast (vinterståndare). Frön trekantiga, hylleblad med mer eller mindre långa tänder i kanten, ett gryn. Hybridiserar ibland med krusskräppa.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götalands jordbruksbygder för att sedan avta norrut. Trädgårdar, gårdsbebyggelse, äldre vallar, ängs- och betesmarker, diken, vägkanter samt skräp- och ruderatmarker, särskilt på fuktig, näringsrik mark. Ungplantor från frön ger knappast något skördebortfall, medan plantor från äldre rötter/rotdelar kan påverka skörden såväl kvantitativt som kvalitativt. Detta gäller särskilt äldre vallar, stråsäd efter vallbrott samt hårt betade gräsmarker. Inget problem i växtföljder med enbart ettåriga grödor så länge marken plöjs. Gynnas alltså av reducerad jordbearbetning. Fröna svåra att rensa bort från vallfrö. Växten betas ogärna av framför allt hästar.

Skräppor är över lag ett ökande problem i betes- och slåttervallar. Förekomsten är starkt knuten till gårdar med stor andel vall och hög djurtäthet.Väl etablerade plantor svåra att kontrollera.

Biologi:
Förökas övervägande med frön som har sin groningstopp under senare delen av våren och försommaren för att sedan sakta avta fram mot hösten. Den utdragna groningen beror på att frön av olika ålder gror vid olika tidpunkter. Ungplantorna bildar en bladrosett som följande eller nästkommande år går i blom. Kan blomma två gånger per säsong. Översta delen av den pålrotsliknande roten kan bilda nya plantor från vilande knoppar, vilket också kan bidra till artens spridning. Riklig fröproduktion. Groningen stimuleras av ljus och kräver relativt hög marktemperatur, ca 10 grader. Fröna innehåller substanser som motverkar mikrobiell nedbrytning och kan i ostörd jord på så sätt överleva mer än 50 år. I bearbetad jord 20–30 år. Stor variation i groningsegenskaper mellan frön från olika populationer och plantor.