Luddvicker

(tranärter, ) (Vicia villosa Roth) Fam:. Fabaceae

Danmark Sand-Vikke, Storbrittanien Fodder Vetch, Estland Põld-hiirehernes, Finland Ruisvirna, HollandZachte wikke, Island Dúnflækja, Lettland Smiltaja vikis, Litauien Ruginis vikis, Norge Lodnevikke, Polen Wyka kosmata, Ryssland Горошек мохнатый, Tyskland Zottelwicke,

Luddvicker förekom redan på 1700-talet som foderväxt, men infördes först i större omfattning på 1850-talet för att sedan allt mer ersättas av andra foderväxter. Arten är enbart höstgroende och kunde därigenom bli ett besvärligt ogräs i höstsäd (sandiga marker). Idag ovanlig som åkerogräs. En allt effektivare utsädesrensning under 1900-talet och artens känslighet för kemisk bekämpning har bidragit till dess tillbakagång. Idag har arten fått en viss rennässans som gröngödslings- och grovfoderväxt vid ekologisk odling.

Se även duvvicker, häckvicker, kråkvicker, sommarvicker, sparvvicker.


Jordbruk
Övrig litteratur
 

Bolin, P. 1912. Våra vanligaste åkerogräs och deras bekämpande. Fritzes Bokf. AB, Stockholm, 168 pp.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Korsmos Ogräsplancher. Lantbruksförlaget, Oslo.

 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.

Trädgård
Övrig litteratur
 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.