Duvvicker

(duvlins, ) (Vicia hirsuta (L.) Gray) Fam:. Fabaceae

Danmark Tofrøet Vikke, Storbrittanien Hairy Tare, Estland Karvane hiirehernes, Finland Peltovirvilä, HollandHeggewikke, Island Loðflækja, Lettland Pukainais vikis, Litauien Gauruotasis vikis, Norge Tofrøvikke, Polen Wyka drobnokwiatowa, Ryssland Горошек волосистый, Tyskland Beharte Wicke,

Se även häckvicker, kråkvicker, luddvicker, sommarvicker, sparvvicker.

(Del av bildmaterialet från Biopix.dk.)



 

LIVSFORM: Ettårig (sommar- och vinterannuell).

Hjärtblad: Ej synliga då de stannar kvar uppsvällda inom fröskalet.

Örtblad: Framkommer ett och ett, blad 1–2 rudimentära, 3–4 parbladigt (endast två par långsmala småblad), 5 och följande parbladigt med 4–10 par långsmala småblad, trubbiga, ofta med liten udd i spetsen, grenat klänge. Mittnerv tydligast på bladets undersida. Bladskiva kal.

Övrigt: Den fullvuxna plantans spensliga, klängande stjälkar kan bli upp till 60 cm långa, stjälkar kantiga så småningom korthåriga. De små blåvita blommorna (3-6 mm) sitter på långa skaft från bladvecken i klasar om 2–5. Stipler 2-4 tandade. Balja 6-10 mm lång, finhårig, svart vid full mognad med två frön.
 
Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän–tämligen allmän i Götaland och större delen av Svealand för att sedan avta norrut. Den växer i samma miljöer som sparvvickern (framför allt stipler och baljor skiljer den från denna art). Åkrar, rabatter, gårdsbebygelse, torrbackar, vägkanter samt skräp- och ruderatmarker. Möjligheten till utveckling är störst i vår- och höstsådd stråsäd samt radodlade grödor. Arten har gynnats av den ökade eko-odlingen, där den kan ge skördeförluster genom liggsädesbildning.

Biologi: Det är vanligen sidoskotten som övervintrar. Förökas endast med frön, som gror under både höst och vår. Frönas livslängd i marken <5 år.