Kirskål

(kers, getfot, podagersört, skvallerkål, qualler, ) (Aegopodium podagraria L.) Fam:. Apiaceae

Danmark Skvalderkål, Storbrittanien Ground-elder, Estland Harilik naat, Finland Vuohenputki, HollandZevenblad, Island Geitakál, Lettland Podagras garsa, Litauien Paprastoji garšva, Norge Skvallerkål, Ryssland Сныть обыкновенная, Tyskland Giersch,

En verkligt besvärlig växt i dagens trädgårdar och parker, men förr eftertraktad. Smaklig som persilja. Späda blad kan t.ex. stuvas som spenat eller ingå i sallader. Artnamnet "podagraria" syftar på att den förr ansågs bota podager (gikt). Ofta anges att arten infördes av munkar under medeltiden, men arkeologiska fynd tyder på att den var föremål för odling i Skandinavien långt tidigare. Kanske redan under tidig järnålder d.v.s. mer än tusen år tidigare. Det är heller inte otroligt att benämningen skvaller kommer av växtens förmåga att snabbt sprida sig.



 

 

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Lansettlika (längd 10–15 mm), skaftade. Nervatur ej synlig. Kala.

Örtblad: Framkommer ett och ett frånsett första bladparet vars blad är tredelade och något tandade eller flikiga, senare blad långskaftade, tredelade men varje del i sin tur tredelad, småbladen är äggrunda och spetsiga med tandade kanter. Kala.

Övrigt: Fullvuxna plantor 30–100 cm, stjälk kal och kantig, upptill grenig med små vita blommor samlade i 6–8 cm, stora flockar, svepen saknas.

Utbredning, växtplats och betydelse: Allmän i Götaland och Svealand, för att sedan avta utmed Norrlandskusten. Trädgårdar, parker, vägkanter, banvallar  samt skräp- och ruderatmarker, gärna näringsrika miljöer där stora och täta bladmattor kan bildas genom långa utlöpare, som väver sig ner till ca 15 cm djup. Tillsammans med bl.a. knölklocka och parksallat ett av våra absolut mest svårutrotade trägårdsogräs.

Biologi: Sprids framförallt genom ett grunt växande stamutlöparsystem (rhizom). Jordstammar sköra  och sprids lätt med redskap och jord. vilande knoppar från sönderhackade rotbitar bildar nya plantor. Förökas också med frön som är långsamt vårgroende, och gror inte så sällan först efter flera år. Första året utvecklar fröplantan en bladrosett med kraftig pålrot från vilken stamutlöpare börjar utvecklas från rothalsen. Andra eller tredje året går skott från pålroten i blom medan nya skott med bladrosetter bildas från stamutlöparna, dessa skott blommar sedan tredje eller fjärde året o.s.v..