Oxtunga

(fätunga, Jungfru Maria nyckelband, trollögon, tungrast, ) (Anchusa officinalis L.) Fam:. Boraginaceae

Danmark Laege-Oksetunge, Storbrittanien Alkanet, Estland Harilik imikas, Finland Rohtorasti, HollandGewone ossetong, Island Tarfatunga, Lettland Arstniecibas veršmele, Litauien Vaistinis godas, Norge Oksetunge, Polen Farbownik lekarski, Ryssland Воловик лекарственный анхуза лекарственная, Tyskland Gewöhnliche Ochsenzunge,

Som medicinalväxt har oxtungan en lång historia och då främst mot luftvägssjukdomar. Roten innehåller ett rött färgämne som man redan under antiken använde som smink. Det finns också uppgifter om att man under1800-talet lakade ut färgen med alkohol som man sedan använde i sprittermometrar.

Se även rast.

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



LIVSFORM: Två- till flerårig (bienn/perenn)

Hjärtblad: Ovala – elliptiska (längd 12–18 mm), otydligt skaftade. Nervatur ej synlig. Borsthåriga.

Örtblad: Framkommer ett och ett, något äggrunda till lansettlika med hel, vågig kant, tydlig mittnerv, sträva. Rosettbildande.

Övrigt: Fullvuxen planta upprätt och grenig (30–80 cm), grågrön. Krona 8–12 mm bred, rödvioletta – mörkt blålila med rak pip, sitter i toppställda klasar på stjälkgrenar. Nektarrik.

Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän i Götaland och södra Svealand för att sedan avta norrut. Lätta jordar, särskilt på torra, näringsrika, solexponerade lokaler, vägkanter, gårdsmiljöer och ruderatmarker. Ingen betydelse som åkerogräs.

Biologi: Förökas med frön (gror under våren), som sprids med myror. Avbrutna rotbitar kan ge upphov till nya skott.