Ängssyra

(fjällängssyra, lappsyra, rödsyra, surblad, surpil, svinsyra, vanlig ängssyra, ) (Rumex acetosa L.) Fam:. Polygonaceae

Danmark Almindelig Syre, Storbrittanien Common Sorrel, Estland Hapu oblikas, Finland Niittysuolaheinä, HollandVeldzuring, Island Túnsúra, Lettland Plavas skabene, Litauien Valgomoji rugštyne, Norge Engsyre, Polen Szczaw zwyczajny, Ryssland Щавель кислый, Tyskland Wiesen-Sauerampfer,

Krydd- och läkeväxt som odlats sedan åtminstone medeltiden. Späda blad kan användas som spenat, till soppor, stuvningar och i sallader. Den vilda ängssyran är skarpare i smaken och bör därför plockas späd. Växten innehåller oxalsyra som kompexbinder metalljoner (t.ex. kalcium), som då inte tas upp i blodet (jfr rabarber). Krossade blad användes på sår. Roten färgar gult.

Se även bergsyra



Hjärtblad: ovala – elliptiska (längd 6 - 9 mm), skaftade. Nervatur otydlig. Glatta (sällan något duniga).

Örtblad: framkommer ett och ett, mer eller mindre ovala (gäller fröplantor), så småningom äggrunt lansettlika med nedåtriktade basflikar, bladkant hel. Mittnerv tydlig. Kala.

Övrigt: fullvuxen planta längd 30 - 90 cm. Blomställning få- och glesblommig (rödaktig) med blommor ordnade i kransar ovanför varandra i klaselika samlingar, hylleblad 3 - 4 mm. Tvåbyggare d.v.s han- och honblommor på olika individer.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: allmän i hela landet. Trädgårdar, äldre vallar, ängs- och betesmarker, åker- och vägkanter, banvallar, skräp- och ruderatmarker, uppträder särskilt på lätta jordar. Riklig förekomst i äldre vallar ger starkt försämrad hö- och ensilagekvalitet. Växten innehåller oxalsyra.

Biologi: flerårig mestadels platsbunden (perenn), huvudrotens övre del kan dela sig och ge upphov till nya plantor. Sprids huvudsakligen med frön (trekantiga) som har sin groningstopp under våren och försommaren för att sedan sakta avta fram mot höstkanten. Ungplantorna bildar en bladrosett som följande år går i blom. Frönas livslängd i marken ofta >20 år. Mångformig art.