Maskros

×

Maskros

Groddplantor.

×

Maskros

Ungplanta.

×

Maskros

Bladrosett från pålrot (träda).

Mælkebøtte, Dandelion, Võilill, Voikukat, Paardebloem , Túnfífill, Arstniecibas pienene, Paprastoji kiaulpiene, Løvetann, Mniszek pospolity, Одуванчик лекарственный, Löwenzahn ,

Maskros är samlingsnamnet för en mycket variationsrik växtgrupp där gruppen ogräsmaskrosor är störst och av många mycket illa sedd i gräsmattor, vallar och betesmarker, medan andra anser att den snarare framstår som en nyttoväxt eller överlevnadsväxt. Unga, ljusa blad ger en C-vitaminrik sallad, men beskare än ruccola. Bladen kan också användas vid växtfärgning och som te eller så kan man jäsa blommorna till vin, vilket åter blev lagligt 1994. Roten rostades förr till kaffesurrogat under kristider. Den kan också kokas eller stuvas. Roten är bl.a. rik på inulin. Växtens vita mjölksaft innehåller bl.a. urindrivande ämnen (på franska kallad pissenlit=sängvätare). Vissa maskrosor innehåller förhöjda halter av kautschuk (latexmjölk). På 1950-talet var maskrosen föremål för korsningsförädling, men trots uppnådda halter på upp mot 25 % (latex) blev det ingen kommersiell användning. Bilindustrin har på senare år åter börjat visa intresse av bildäck framställda av kautschuk från maskrosrötter ("Taraxagum"). Namnet maskros nämns första gången i Svensk botanik år 1802, alltså ett ganska modernt namn, som syftar på de små, svarta insekter (trips) som brukar finnas i blomkorgarna med sin rika pollen- och nektarproduktion. Maskrosens förmåga att överleva och stå emot har också gjort den användbar som symbolväxt. Under andra världskriget var den motståndsrörelsens symbol i Norge och i Sverige har den blivit symbol för miljöpartiet.

Skriv ut

För direkta kontrollåtgärder av arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen gäller två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar, som stimulerar ogräsfröna att gro eller bearbetar man minimalt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö efter hand. Detta kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att man försvårar för maskrosen att gå i blom och sätta frö (se vidare under fliken Kontroll/livsform ovan).

Ekolantbrukare måste bryta vallarna oftare än sina konventionella kollegor.

Allmänt förebyggande åtgärder:

• Använd certifierat vallutsäde.
   
• Väldränerad åkermark minskar tramp- och spårskador.
   
• Sträva efter en tät vall.
   
• Var rädd om "grässvålen", alltså inga betesdjur under insåningsåret och hellst inte heller i förstaårsvallen, endast slåtter. Maskrosen etablerar sig lätt i luckor uppkomna genom t.ex. tramp- och spårskador, sent borttagna storbalar etc.
   
• Sent höstbete och tilläggsutfodring får endast ske på mark, som sedan ska höst- eller vårplöjas.
   
• Överbetning och direktsådd gynnar maskrosen. 

Principdiagram kompensationspunkt (maskros i tidigt knoppstadium).

Obs! Maskros är platsbunden (livsform) och har således inga underjordiska skott/ utlöpare.

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Kemisk bekämpning – herbicider