Här får du tips om direkta kontrollåtgärder utifrån livsform

Innehåll: 

• Grodd- och småplantor
• Ungplantor och äldre plantor
  • Ett- och tvååriga arter
  • Fleråriga arter
  • Vedartade växter

Grodd- och småplantor oavsett livsform

Kontrollmöjligheter:

• Reducera fröförrådet i marken antingen genom falsk såbädd, som innebär att man 10 – 14 dagar före sådden harvar eller krattar en eller flera gånger så att ogräsfrön stimuleras att gro, eller genom fördröjd sådd. Det senare innebär att man på våren bearbetar och sår 1 – 3 veckor efter normal såtid, så att tidigt groningsbenägna ogräsfrön hinner gro och utveckla groddplantor före såbäddsberedning. Att försöka reducera fröförrådet på detta sätt kan vara en mycket god idé om det året innan varit mycket ogräs, speciellt om man inte använder herbicider.
  
  Man kan också försöka stimulera så få frön som möjligt att gro genom att röra om så lite som möjligt i jorden, så att mer djupliggande frön inte får kontakt med solljuset i "groningszonen" som för flertalet arter är det översta 2 – 3 cm djupa skiktet av matjorden.
   
• Handrensa eller använd ett passande redskap så att alla uppkomna ogräsplantor förstörs. Detta utförs med två till tre veckors mellanrum under åtminstone fyra till sex veckor efter sådd, d.v.s vid midsommartid i Mellansverige. Under resten av vegetationssäsongen kan det sedan räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö under förutsättning att det är fritt från fleråriga ogräs. Dessa kommer i så fall att utveckla vegetativa förökningsorgan, t.ex. utlöpare. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd bör man dock fortsätta att rensa bort allt ogräs var 3:e vecka ända fram till skörd.
   
• Stubbearbetning.
   
• Rad- eller ogräshackning .
   
• Ogräsharvning.
   
• Marktäckning så att ytligt liggande ogräsfrön inte får den ljusstimulans som behövs för att gro, samtidigt som redan uppkomna grodd- och småplantor svälter ihjäl p.g.a. avstannad fotosyntes.
   
• Flamning med gasollåga dödar småplantor genom att främst ytliga celler i bladen brister, vilket gör att plantan torkar ut och dör inom några dagar.
   
• Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter och trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel så är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta.

Ungplantor och äldre

A. Ett- och tvååriga arter (gräs och örter)

• Handrensing. Har man inte haft tid att rensa bort ogräsplantorna bör man åtminstone se till att slå eller klippa av blomställningarna så att inga nya frön hinner bildas. Släng dem sedan i soptunnan för att vara säker. Komposten är inte alltid att lita på, då värmen i många komposter inte är tillräckligt hög för att fröna ska dö.
  
  Större ogräsplantor med kraftiga rötter dras (ev. med ogräsjärn) eller grävs lättast upp när marken är fuktig, medan bästa tidpunkten för att hacka och skyffla är vid torr väderlek så att kvarlämnade plantor torkar och dör. Kvarblivna rötter i marken av bienner kan i några fall, till skillnad från lösryckta rötter av annueller, utveckla nya plantor från knoppar på rotbitar.

• Jordbearbetning med passande redskap så att plantorna förstörs och inte kommer att kunna gå i blom och sätta frö nästföljande vegetationsperiod.
   
• Rad- eller ogräshackning.
   
• Ogräsharvning.
   
• Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig eller svälter ihjäl.
   
• Avslagning. Detta ska ske före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö.

• Handrensning genom uppgrävning av de först uppdykande plantorna i din trädgård eller annan miljö där de ej tidigare påträffats. Vaksamhet kan här spara dig mycket tid och bekymmer i framtiden.
   
• Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig och lätt svälter ihjäl.
   
• Jordbearbetning ger bäst effekt då nästan alla arter är känsliga för denna typ av störning. Det kan vara fråga om stubbearbetning, djupplöjning eller grund plöjning liknande äldre tiders skumplöjning. Man kan på den ogräsbemängda ytan också använda kultivator eller fräs, varefter man plöjer djupt och jämnt.
   
  • Stubbearbetning.
  • Plöjning.
     
• Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter, trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtenbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel, är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta.
   
• Avslagning vid upprepade tillfällen när ogräsplantorna nått sin kompensationspunkt. Under alla förhållanden ska beståndet under vegetationsperioden åtminstone slås av före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö.

Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten. På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks också om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen (se vidare nedanstående figur).

Exempel på kontroll av kvickrot i med avseende på åtgärdens utförande i förhållande till kvickrotens kompensationspunkt (3 – 4 blad).