Här handlar det om  Kontroll – Bekämpning av ogräs.


Kontrollbehov

Behovet av ogräskontroll i en gröda/odling beror på: 
 
I grödor som aldrig eller i sent utvecklingsstadium bildar ett slutet, konkurrenskraftigt bestånd är ogräsbekämpning alltid nödvändig. Hit hör de flesta köksväxter, potatis, betor, ärtor och åkerböna. I dessa konkurrenssvaga grödor är det alltså inte fråga om bekämpning eller icke bekämpning utan om metod och medel för bekämpningen med hänsyn till ogräsflora, gröda, tillgänglig utrustning, kostnad och miljön.
 
I ettåriga grödor som sluter sig snabbt efter uppkomst och sedan konkurrerar starkt med ogräsen (t.ex. stråsäd och oljeväxter) är bekämpningsfrågan mer komplex. Vid måttliga ogräsmängder i grödor av den här typen är ofta ogräsbekämpningen olönsam om man bara ser till avkastning, tekniska skördeproblem eller produktkvalitet. Speciellt i höstråg, rågvete och havre kan frågan om bekämpning ofta enbart ses som en åtgärd för att hindra ogräsproblem i kommande grödor senare i växtföljden.
 
I fleråriga slåtter- och betesvallar sker sällan direkt ogräsbekämpning. Ogräsproblemen är i hög grad beroende av hur väl man lyckas med etableringen och vallens övervintring. Detta beror till stor del på de åtgärder som vidtas under etableringsåret och hur skörd och gödsling sker i vallen. När ogräsinslaget av oönskade arter blir alltför stort är den bästa lösningen att bryta vallen. De ogräs som medför särskilda problem i äldre vallar är sällan sådana som blir problem i efterföljande ettåriga grödor. Därför behöver man normalt inte bekämpa dem med tanke på efterföljande grödor i växtföljden. De fleråriga ogräs som i vallen eventuellt skulle kunna bli svåra i ettåriga grödor har man goda möjligheter att kontrollera genom mekaniska eller kemiska åtgärder vid vallbrottet eller under den efterföljande trädesperioden fram till nästa grödetablering t.ex. höstsäd.
 
Bekämpning eller reglering av ogräsförekomst bör generellt ske genom långsiktigt planerade kombinationer av förebyggande, mekaniska och kemiska åtgärder, beroende på odlingsform. Inom det konvetionella jordbruket ska all bekämpning ske enligt det som vi idag kallar integrerat växtskydd eller IPM (Integrated Pest Management) och då enligt EU-direktivet ”Hållbar användning av bekämpningsmedel” från 2009. Direktivets målsättning är att man ska minska den kemiska bekämpningen genom att tillämpa behovsanpassning (tröskelvärden och dosnycklar) samt öka användningen av förebyggande och alternativa åtgärder för en hållbar användning av de kemiska bekämpningsmedlen (mindre miljöpåverkan, färre resistensfall etc.) med avsikten att också långsiktigt förbättra det ekonomiska resultatet. Inom ekologisk odling där  kemisk bekämpning inte är tillåten är odlare i första hand hänvisade till olika förebyggande metoder, som att variera växtföljden och använda konkurrenskraftiga sorter. Du måste här också i större omfattning anpassa din strategi till de lokala förutsättningar som råder för din gård eller ditt trädgårdsland.
 

Hur man sedan väljer att kombinerar olika kontrollåtgärder, med tanke på odlingsform, till en effektiv och passande strategi beror vidare på driftsinriktning (växtodling och/eller animalieproduktion), vad du odlar, markförhållanden, tillgång till redskap och maskiner, arbetskraft etc. Sist men inte minst var i landet du befinner dig dvs klimat- och väderförhållanden.

Se vidare trädgårdsavsnitt "Trädgårdens ogräs och kontroll".

 

Målet för all ogräsbekämpning är att under givna odlingsförutsättningar finna det bästa ekonomiska utbytet inom ramen för uppställda miljömål, för såväl kvantitet som kvalité.

 

På sidan "Direkta & indirekta medoter" kan du välja enskilda kontroll- och regleringsmetoder, men också utifrån ogräsens livsformer och aktuell odlingsform. I texterna om respektive kontroll och regleringsmetod finns också länkar till pågående projekt, publicerad litteratur och andra databaser.