Råglosta

(faxe, gasse, gåshavre, rågsvingel, swimmel, tader, ) (Bromus secalinus L.) Fam:. Poaceae

Danmark Rug-Hejre, Storbrittanien Rye Brome, Estland Rukkiluste, Finland Ruiskattara, HollandDreps, Island Rugfax, Lettland Rudzu lacauza, Litauien Rugine dirse, Norge Rugfaks, Polen Stokłosa żytnia, Ryssland Костёр ржаной, Tyskland Roggen-trespe,

Rödlistad

Ogräs eller primitivt sädesslag? Utgrävningsfynd tyder på att råglosta i äldre tider sannolikt odlades. Under 1700-talet och speciellt i slutet av 1800-talet uppges arten som ett besvärligt ogräs i höstsäd (råg och vete). Ibland kunde råglostan utgöra hela 25 % av rågskörden. Det finns ibland en underton av tolerans, kanske som en garanti mot missväxt och svält, trots att råglostamjöl blev mörkt och bittert samt gav ett beskt och tungjäst bröd. Därför gjorde man ofta tunnbröd. Den mörka färgen beror på att råglostan lätt angrips av en sotsvamp.

Se även luddlosta, sandlosta.

 

(Bildmaterial från Biopix.dk.)



 

LIVSFORM: Ettårig (vinterannuell).

Blad 5–10 mm breda, översida och kanter ofta något håriga, sträva, framkommer rullade, bladlister otydliga eller saknas. Snärp 1–3 mm långt, lite utdraget avsmalnande, tandat. Nedre bladslidor ibland något håriga, tidigt uppsprickande, ofta gulröda. Bladöron saknas.

Fullvuxen planta: Något tuvad, styvt, upprätta strån (längd 50–120 cm). Småax (10–20 mm långa) breda, samlade i relativt glesa, yviga vippor (längd 7–20 cm), gröna eller rödvioletta, efter blomningen ensidiga. Fröna faller ej av som mogna utan sitter kvar i småaxen och kommer att tröskas tillsammans med spannmålen.

Utbredning, växtplats och betydelse: Idag mycket sällsynt då arten gått tillbaka mycket kraftigt  genom en effektiv utsädeskontroll (jfr. klätt och åkerranunkel). Åkrar (höstsäd och särskilt när säden övervintrat dåligt) samt skräp- och ruderatmarker. Osäkert om arten idag finns kvar i vilt tillstånd, möjligen på Öland och Gotland. Vi kan idag se att arten uppträder igen i områden där man tillämpar plöjningsfri odling med endast ytlig bearbetning (t.ex. Åland), vilket innebär att årets råglostafrön tillåts gro omgående och förorsaka skördeförluster i nästa års höstsäd. Plöjs marken däremot kommer de då djupt liggande lostafröna att istället dö ganska snart eftersom fröna gror oavsett djup. Enda spridningsvägen blir då via utsädet.

Biologi:  Förökas endast med frön vars livslängd i marken maximalt är några månader. Fröna måste alltså följa med utsädet varje år då någon fröbank inte byggs upp i marken. De flesta fröna gror på hösten efter att höstsäden skördats. Enstaka plantor kan ta sig upp från ett djup av 10–12 cm, uppkomsten är dock bäst mellan 0,5 och 6 cm. TKV för råglosta är 10–13 g (jfr råg 32 - 34 g).