Fräken-arter

(Equisetum spp. ) Fam:. Equisetaceae

Danmark Padderok, Storbrittanien Horsetail, Island Elfting, Norge Snelle, Polen Skrzyp,



LIVSFORM: Fleråriga (perenner). 

Biologi och kännetecken: Förökar sig huvudsakligen med krypande, djupgående, grenade jordstammar. Stjälkar fårade och ledade, oftast ihåliga. Blad ombildade till hinnartade, slidlika, tandade kransar. Några arter har särskilda bruna, fertila vårskott med sporax i toppen (t.ex åkerfräken), andra har sporax i stjälkarnas topp (t.ex. kärrfräken).

Utbredning, växtplats och betydelse: Den absolut vanligaste fräkenarten på odlad mark är åkerfräken. På öppen, fuktig, näringsrik  ängs- och betesmark uppträder också bl.a. kärrfräken. Båda arterna förekommer också på väg- och dikeskanter samt banvallar och är allmänt till tämligen allmänt förekommande i hela landet. Fräkenväxter är mycket svårkontrollerade och generellt sett giftiga p.g.a. sitt innehåll av bl.a. tiaminas, som är ett enzym som bryter ned B-vitaminet tiamin i djurkroppen, vilket leder till en hämning av acetyl coenzymeA-bildningen, en viktig produkt i cellens ämnesomsättning. Växten ratas i allmänhet även i torkat tillstånd. Vad beträffar kärrfräken anses en inblandning på ca 20 % i hö som dödlig dos för häst. Åkerfräken anses betydligt mindre giftig. Allt fräkenhaltigt foder bör användas med försiktighet även om känsligheten tycks variera en hel del mellan olika djurslag (nöt och häst mest känsliga).

Se vidare åkerfräken.