LIVSFORM: Ettårig (sommarannuell). C4-växt.

Mångformig art. Blad kala och upp mot två cm breda, ofta lilafärgade vid basen, bladlister otydliga eller saknas, bladkanter sträva. Bladslidor kala, nedtill ibland rödaktiga. Snärp och bladöron saknas. 

Fullvuxen planta: Storväxt, tuvbildande gräs, strån grova, 50-120 cm högt. Vippor glesa och upprepat greniga (10-25 cm) med ensidigt sittande småax  (4-5 mm) som blir brunvioletta när de mognar. Vippaxel, trekantig, sträv och borsthårig. 

Utbredning, växtplats och betydelse:  Invasiv mycket anpassningsbar art som på senare år ökat kraftigt och är idag på lättare jordar relativt vanlig på många platser i södra delen av landet där den blivit ett problematiskt ogräs t.ex. Halland, Skåne, Blekinge och på Öland och Gotland. Lokalt påträffas den idag ända upp till Mälardalen. Hönshirs sprids framför allt med maskiner som tröskor och halmbalspressar samt orent utsäde, främst gräs- och grönsaksutsäde och liknande samt viltfågelfrö. Det senare är av mindre betydelse inom jordbruket. Gynnas också av ett allt varmare klimat. Då arten dessutom är relativt konkurrenssvag har majsodlingens och olika radodlade specialgrödors expansion också bidragit till frammarschen. Spridningen fick på många håll en extra skjus efter torkåret 2018 (svaga grödor och mycket fodertransporter mellan regioner). Vid kemisk bekämpning krävs ofta upprepad behandling, vilket ökar kontrollkostnaderna och risken för resistensbildning. Alltså än mer viktigt med förebyggande åtgärder. Hönshirs förekommer idag även i spannmålsdominerade växtföljder och då är spridningen mest problematisk i vårsådda grödor. Riklig förekomst försvårar skördearbetet och kan drastiskt minska skörden.

Biologi: Förökas med frön, som gror sent när man normalt redan har gjort vårens ogräsbekämpning och grödan är i ett stadium då det inte går att göra en ny bekämpning, vilket gör arten mer svåråtkomlig. Mycket stor fröproduktion. Fröna överlever upp till 10 år i marken.