Trädgårdens ogräs och kontroll

.

Trädgårdsogräsens värld

Ogräs i trädgården är växtarter vars plantor är på fel plats enligt DIN syn som trädgårdsutövare. Vilka växter som kommer att få störst möjligheter i din trädgård beror dels på lokala grundförutsättningar, dels på vilka möjligheter DU skapar. Frågorna är alltså följande:

---

• Befinner vi oss i norra eller södra delen av vårt avlånga land? Ligger den aktuella delen av trädgården i norr- eller söderläge, soligt eller skuggigt, torrt eller fuktigt o.s.v?

• Hur ser markanvändningen ut – naturtomt med väletablerade växtsamhällen eller en stor andel ”öppna” ytor, som rabatter och trädgårdsland? Faktorer som gödsling, vattning, marktäckning, gräsklippning o.s.v. styr också tillsammans med hur intensivt trädgården utnyttjas för olika aktiviteter.

---

De flesta s.k. trädgårdsogräs har svårt att konkurrera i det långa loppet med de arter som bildar växtsamhällen där människans påverkan är mindre, t.ex. ängsmark eller blåbärsgranskog. Om du skulle överge din trädgård och låta den växa igen skulle de flesta av dina ogräs vara borta inom några få år. De skulle ersättas av andra växtarter som bildar mer stabila växttäcken. Detta är en naturlig förändring i naturen som vi kallar succession (lat. efterträdande). Man skulle i detta sammanhang kunna se ogräsen som en naturens första insatsstyrka i ett återerrövningsarbete att ställa till rätta det artificiella ekosystem som du skapat och hela tiden måste underhålla för att kallas trädgård.

Trädgårdens ogräs är experter på att återta störd och blottad mark, där ogräsen läker. För att snabbt göra detta satsar många ogräs på att t.ex. producera mycket stora mänger frön (t.ex. maskros, svinmålla) eller snabbväxande ovan- eller underjordiska utlöpare (t.ex. revsmörblomma, kvickrot). En friväxande målla kan under goda tillväxtbetingelser producera över 20 000 frön i ett veritabelt fröregn. Frön från vindspridda arter (t.ex. åkertistel, åkermolke) landar vanligen inom 10 – 15 m från moderplantan, men kan under gynnsamma väderförhållanden under en dag transporteras betydligt längre sträckor. Underjordiska utlöpare sönderdelas när man gräver om eller fräser. Varje utlöparbit som man sedan inte avlägsnar kan ge upphov till nya plantor. Tistelrötter kan växa horisontellt upp till 5 – 10 m per år. Normal utbredningshastighet för en tistelklon är 1 – 2 m per år.

Av de frön som fallit till marken (drösat) gror en del ganska omgående vid markytan om fukt- och temperaturförhållandena är de rätta. Andra blir ett tillskott till markens fröförråd, om de nu inte först hinner ätas upp av fåglar, möss etc. Detta fröförråd i marken kan bestå av allt från några tiotal tusen frön per m² till det tiodubbla. Av dessa är vanligen för tillfället endast någon procent groningsbenägna. Resten är i vila, en strategi för groning vid rätta tillfällen. Fröna i  markens fröförråd kan överleva många år. Skulle du gräva ned lite frön på t.ex. 20 cm djup, lever säkert i genomsnitt fortfarande vart fjärde frö efter 5 år. Vissa arters frön kan leva 20 – 30 år eller längre, t.ex. skräppor och mållor, medan andra lever bara några månader, t.ex. hästhov, eller kanske något år. Man skulle kunna likna detta fröförråd vid ett vanligt bankkonto. Upprepade jordbearbetningar minskar ”kontot” genom återkommande uttag genom att öka antalet grodda frön. Görs sedan inga insättningar i form av nya drösade frön eller fröbemängd gödsel, minskar ”kontot” successivt. Kanske med så mycket som 20 – 30 procent per år, åtminstone de första tre åren. Det kan dock aldrig bli noll, eftersom nya frön alltid sätts in på ”kontot” med vind, djur eller människor.

De flesta ogräsfrönas groning stimulans av ljus. Deras groning gynnas därför av närhet till markytan. Dit förflyttas djupare liggande frön när du t.ex. på något sätt bearbetar jorden för sådd eller plantering. Ogräsfröet får alltså en signal om att konkurrensen från annan växtlighet sannolikt just nu är liten, samtidigt som det bör finnas god tillgång på resurser som ljus, vatten och näring. Startskottet för kapplöpningen med kulturväxten om utrymme och andra resurser har alltså avlossats.

Ogräskontrollens grunder

Du måste lära dig att dels känna igen ogräsen som dyker upp i din trädgård (artbestämning görs under rubriken ovan), dels en del om de enskilda arternas egenskaper, så att DU går till väga på rätt sätt och når god kontrolleffekt. Frågorna blir många som:

• I vilka situationer dyker plantor av olika arter upp?

Ogräs av olika karaktär (livsformer) uppträder i skilda typer av grödor. Ogräsens villkor/möjligheter bestäms i särskilt hög grad av deras egen årliga utvecklingsrytm, hur den passar med de växter som DU odlar, när och om jordbearbetning utförs under året samt motpartens d.v.s. grödans täthet och utvecklingsrytm. Med andra ord en ständigt pågående kamp mellan ogräset och de växter som DU odlar om resurser som näring, vatten och utrymme (ljus). Detta innebär att ettåriga ogräs (annueller, fröförökade) har störst möjlighet till utveckling i ettåriga grödor som köksväxter, potatis, rotfrukter samt i ettåriga blomsterrabatter. I miljöer med begränsad jordbearbetning som gräsytor, fleråriga rabatter samt frukt och bärodlingar är de flesta ogräsen följaktligen två- (bienner, fröförökade) eller fleråriga (perenner, både frö- och vegetativt förökade).

Här nedan är en tabell över ogräsens livsformer. Läs mer om Livsformer i den första artikeln, länk här i vänstra marginalen.

Sammanfatting av ogräsens livsformer och deras förekomst i olika grödor.

• Måste jag ständigt rensa ogräs eller kan förebyggande åtgärder vara mödan värt?

Det förlösande ordet är här marktäckning. Verkar som mekaniskt hinder samt hämmande eftersom ogräsen behöver ljus för att kunna växa, samtidigt som också flertalet av deras frön behöver ljusstimulans för att gro. Vindburna frön kan inte heller nå ner till markytan och gro. Det finns flera slags material att tillgå, men alla passar inte lika bra i alla situationer och för alla växtslag. Marktäckning kan användas i hela Din trädgård (under t.ex. prydnadsbuskar, runt fruktträd och bärbuskar, i grönsaksland, i växthus och i rabatter) och kan ske dels med ett levande ett- eller flerårigt växttäcke, dels med icke levande material som antingen är mer eller mindre heltäckande (t.ex. vävd kraftig fiberduk, plastmaterial, tidningspapper) eller av olika stora bitar av dött eller döende växtmaterial (t.ex. bark, halm, gräsklipp) eller av krossat/okrossat sten- och grusmaterial (t.ex. naturgrus, skiffer). Om det utförs med organiskt material (mulching) är det som att kompostera på stället. Det enklaste och billigaste är att i första hand använda det du själv har tillgång till i den egna trädgården eller kan köpa billigt, t.ex. av någon lantbrukare (kasserad halm eller ensilage).

Täckmaterial för groddplantor av alla livsformer (annueller, bienner och perenner): bark, ensilage, fårull, gräsklipp, halm, kakaoflis, löv, tidningspapper etc. Rotogräs som kirskål, kvickrot, åkermolke och åkertistel växer igenom denna typ av täckmaterial. Ett plus är i alla fall att vissa rotogräs får ett grundare rot- och utlöparsystem och lättare kan rensas bort (speciellt vid halmanvändning). Sök vidare i huvudet ovan på Mulch Guide. Täckmaterial för etablerade perenna ogräs (1 – 2 år med helt ljustätt material krävs för full effekt): fiberduk (kraftig), (fårull), kartongpapp, presenningsduk, takplåt (kasserad), tidningspapper (8 – 10 lager) etc. Under tiden kan använt täckmaterial i sin tur täckas med annat kanske mer estetiskt tilltalande material eller organiskt material för odling av t.ex någon grönsakskultur eller blomsterarrangemang. Sök vidare i huvudet ovan på Mulch Guide.

 

Marktäckning påverkar inte bara ogräsen utan hela odlingsmiljön:

• Skapar och bevarar en god jordstruktur (maskarna luftar, luckrar och dränerar; jorden slammar inte heller igen).

• Förhöjd markfuktighet genom att avdunstningen minskar (gynnar t.ex. kålväxter och utplanteringsväxter på lätta, väldränerade jordar, medan det kan bli för fuktigt för t.ex. sallatsväxter).

• Jordtemperaturen kan både öka och minska beroende på vilket material som används (svart plast höjer, medan halm, löv och gräs sänker temperaturen för att ge några exempel).

• Färskt organiskt material förbättrar växtnäringsförhållandena (mer än 10 – 12 cm kan ge syrebrist och sämre näringsförhållanden. Särskilt bark och andra träprodukter, men även halm, som också har hög kol/kväve kvot tvingar mikroorganismerna att använda markkväve i nedbrytningsarbetet, vilket kan ge kvävebrist hos krävande växtslag).

• Ökad motståndskraft mot vissa växtskadegörare (god näingstillgång, jämnare fuktighet i marken, livaktigt markliv och mindre påverkan från ogräs bidrar till detta).

Läs mer om kontrollmetoden Marktäckning under menyn "Kontroll" ovan.

 

• Kan jag använda kemiska bekämpningsmedel (herbicider)?

Endast ett fåtal herbicider/preparat är godkända för användning i hemträdgården, på villatomten eller kolonilotten. De preparat som får användas av Dig som privatperson är klass 3-medel. Dessa kan köpas i vilken ”trädgårdsbutik” som helst. Verksamma substanser/beståndsdelar i dessa preparat är: glyfosat (preparatnamn: Rambo, Roundup etc.) som används mot all sorts oönskad vegetation; ättiksyra (ogräsättika etc.) mot mossa och ogräs; järnsulfat (MossNIX etc.) och ammoniumoktanat (Herbiclean SL) mot mossa i gräsmattor. Järnsulfat står för ca 70 % av den totala användningen av bekämpningsmedel i våra hemträdgårdar; pelargonsyra (Finalsan) och fettsyror (Natria) mot ogräs, mossa och alger; fenoxisyrorna MCPA och mekoprop förekommer tillsammans med järnsulfat i ett kombipreparat för gräsmattor (Stroller-Plus Trippel, gödsling och bekämpning av mossa och örtogräs, med andra ord ett ”allt-i-ett” preparat). Substansen fluroxipur (Starane 180, Tomahawk 180 EC) får också användas i gräsmattor mot örtogräs, men är ett klass 2L-medel som endast får användas yrkesmässigt och inte av privatpersoner. Behörighet krävs för inköp och användning.

Stor försiktighet ska iakttas då man lätt kan skada annan växtlighet i trädgården genom vindavdrift eller rotkontakt. Av ovan nämnda substanser är glyfosat, MCPA, mekoprop och fluroxipur systemiska d.v.s. de transporteras till olika delar av växten där de t.ex. blockerar ett enzym i fotosyntesen varvid växten så småningom svälter ihjäl eller på annat sätt påverkar växtens metabolism. Har då den behandlade plantan rotkontakt med andra växter i sin närhet kan substansen även överföras till dessa som då kanske skadas eller t.o.m. helt dör beroende på känslighet.

Övriga ovan omnämnda substanser är däremot kontaktverkande d.v.s de har en brännande verkan som enbart dödar de växtceller, som substansen kommer i direkt kontakt med. Alltså ingen risk för överföring via rotkontakt då substansen inte påverkar roten. Små fröplantor dör medan större plantor för det mesta skjuter nya skott.

Var noga med angivna skyddsavstånd! Inga bekämpningsmedel får vid spridning, påfyllning eller rengöring hamna i dagvatten-, dricksvattenbrunnar eller vattendrag. Av den i Sverige totala årligen försålda mängden kemiska bekämpningsmedel stod våra hushåll 2011 för 8,5 % (svamp-, ogräs-, avskräcknings- samt insektsmedel exklusive myggmedel). Jordbruket stod för 19% och den yrkesmässiga trädgårds- och fruktodlingen för 1,2 %.

• Hur minskar man markens fröförråd?

Antingen satsar man på grunda bearbetningar (2 – 3 cm) så att ogräsfröna stimuleras att gro t.ex. före sådd eller bearbetar man minimalt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö efter hand. Detta kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att växten inte ges möjlighet att gå i blom och sätta frön.

Figur. Antal uppkomna groddplantor (ogräs) efter tidig vårbearbetning på trädgårdsmark (medelvärde 2009 – 2012). Effekten varierade med avseende på fröbankens artsammansättning och markens fuktighetsförhållanden (goda fuktighetsförhållanden gav störst effekt).

• När är rotogräsen känsligast?

På våren eller efter att man t.ex. grävt om trädgårdslandet använder rotogräsen den, i rötter och underjordiska utlöpare, upplagrade energin för att producera nya skott och blad. Efter ett tag är ytan av de ovanjordiska gröna, fotosyntetiserande växtdelarna så stor att det nu uppstår ett netto som kan inlagras, i plantans underjordiska delar, för kommande behov. Plantan har därmed passerat den s.k. kompensationspunkten d.v.s. den punkt då energireserven är i minimum. Vid denna punkt är rotogräsen följaktligen känsligast för störningar som omgrävning och avslagning. Återupprepas detta svälter man så småningom ut plantan, som aldrig får en chans att fylla på sina energireserver.

Planterar Du tätt i t.ex. en rabatt minskas också rotogräsens konkurrensförmåga, men se först och främst till att jorden är så fri som möjligt från rotogräs före alla typer av nyetablering, såväl sådd som plantering. Noggrannhet lönar sig här!

 

Figur. Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten (omgrävning, avklippning). På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen. (Effekten kan förstärkas betydligt genom att man först utför en herbicidbehandling, varefter man sönderdelar och plöjer/gräver ned  utlöparna efter att herbiciden fått verka i 2 – 3 veckor. Skott från överlevande utlöparbitar får då än svårare att ta sig upp).
 

 

Figur. Om underjordiska utlöpare (här kvickrot) sönderdelas enligt ovan, stimuleras skottbildningen; vilket tär på energireserverna. Grävs marken sedan om eller plöjs vid artens kompensationspunkt (kvickrot 3 – 4 blad) orkar färre skott nå markytan igen. I kombination med herbicider förstärks denna effekt. (Foto © H. Fogelfors)

• Vilka redskap är bäst?

Satsa alltid på redskap av god kvalitet som håller och är ergonomiskt riktigt utformade och inte minst som DU känner dig bekväm med. I en basutrustning skulle följade kunna ingå beroende på trädgårdens utformning, markförhållanden etc: grävgrep med smidda pinnar, spade (större), ogräsjärn (ofta kallat maskrosjärn), planteringsspade, kratta, räfsa, kultivator (klohacka), skyffeljärn, bygelhacka med utbytbara typer av byglar, en trädgårdspall är inte heller helt fel samt sist men inte minst en SEKATÖR.

Använd grep när långa utlöpare ska grävas upp så att de inte skärs av och i stället upp förökar ogräset. Spade är bättre när det gäller pålrötter. Skyffeljärn och kultivator (långt eller kort skaft) lämpar sig bäst mellan växter i uppvuxna rabatter. Mellan rader i trädgårdslandet gör bygelhackan ett bra arbete, tänk på att arbeta bakåt så man inte trampar i den uppluckrade jorden. En trädgårdspall är som sagt inte helt fel, kan t.ex. vändas upp och ned, vilket spar knäna om man rensar knästående, underlättar också när man ska resa sig.

Kom ihåg att vårda redskapen så kanske de håller livet ut om du satsat på god kvalitet. Gör dem rena innan de sätts in för vintern och låt dem inte stå ute i ur och skur. Vassa redskap är alltid lättare att arbeta med så slipa dina ”eggverktyg” då och då.

• Var ska jag göra av ogräsrenset?

Det bör helst hamna i komposten så det går in i trädgårdens kretslopp vad beträffar växtnäring och i synnerhet som mullråämnen (strukturförbättring). MEN se upp med ogräsfrön och rotogräsens utlöpare. Ogräsplantor som hunnit gå i blom måste grävas ned ordentligt så de inte hamnar i kompostens ytlager utan längre in där nedbrytningen/omsättningen är som störst med temperaturer på 50 – 60°. Vid dessa temperaturer avdödas många frön, men långt ifrån alla (artskillnader). För att vara på säkra sidan är det bäst att se till att ogräset inte hunnit sätta frön innan det komposteras.

När det gäller rotogräsens rötter och utlöpare ska de soltorkas några dagar (3 – 5 dagar beroende på vädret) på lämpligt underlag (t.ex. en plåtyta) innan de läggs på  komposten, om du nu inte av andra skäl väljer soptunnan direkt. Dyker det upp ogräsplantor i komposten måste de ryckas upp. Är det frågan om skott från rötter och utlöpare av rotogräs måste de rensas ut och torkas igen eller så väljer man i stället soptunnan.

Mycket viktigt att gräva om komposten flera gånger så att allt material blir omsatt vid rätt temperatur, gäller särskilt mindre komposter. För att få upp temperaturen kan man täcka  komposten med genomskinlig plast eller blanda in färskt gräsklipp. Större komposter är i detta sammanhang att föredra och kan täckas med halm eller svart plast.Har man tillgång till hönsgösel så blandas denna med fördel in eftersom den i stort sett är ogräsfri.

Nykomlingar och arter som uppvisar ett aggressivt växtsätt bör inte komposteras utan direkt förpassas till soptunnan eller så lägger man ogräsrenset tillsammans med hälften gräsklipp i en svart, hel plastpåse som knyts till. Den får sedan ligga på en ostörd, solig plats under någon månad tills innehållet blivit en fuktig röra, som sedan kan läggas på komposten.

 

Några tips för att underlätta ogräskontrollen

• Lägg upp en växtföljd för trädgårdslandet. Ogräs gror vid olika tider på säsongen. I grova drag gror en del arters frön tidigt på våren, en del senare på säsongen och en del på hösten. Detta kan man utnyttja. Växling mellan grödor som sås vid olika tidpunkter under vegetationsperioden bidrar till att minska ogräsproblemen genom att livscyckel-samspelet gröda och ogräs störs. T.ex. plantor av vårgroende ogräs förstörs vid såbäddsberedningen av grödor som sås senare under våren t.ex. bönor. Flertalet tidigt vårgroende arterna är då inte längre så groningsvilliga som tidigare. Detta medför ett mindre uppslag av nya plantor av dessa arter samtidigt som andra arter nu kan ha sitt "groningsfönster" vid denna tidpumkt. Senare vid sommar- eller höstsådd öppnas och stängs på samma sätt nya "fönster" i markens ogräsfröbank. Det gäller alltså att skapa ett växelspel mellan grödor/kulturer som sås vid olika tidpunkter under vegetationsperioden så att man inte ensidigt gynnar samma typ av ogräs, t.ex. bara sommarannueller (dån, svinmålla, åkersenap etc.), om allt skulle ha såts tidigt på våren.

• Markera var du sått. Kanske inget för den erfarne trädgårdsodlaren, men för nybörjaren som inte lärt sig att känna igen de vanligaste ogräsgroddplantorna i sin trädgård. Stickor, pinnar, markörplantor etc. är näst intill oumbärlig hjälp. När kunskapen är inhämtad kan man överge de raka raderna och t.ex. börja testa bredsådd i olika effektfulla mönster.

• Så inte för glest. En tätt sådd kulturväxt, speciellt med bredbladiga arter som t.ex. sallat och bönor ger ogräsen mindre svängrum. Att sedan kunna gallra fram de mest välutvecklade plantorna är definitivt mer njutbart än att leta bland ogräsen efter luckigt uppkomna plantor. Mindre konkurrenskraftiga (t.ex. purjo) eller sådana med lång groningstid (t.ex. palsternacka) kan med fördel planteras ut, som pluggplantor odlade i brätten, när de hunnit bli mer konkurrenskraftiga gentemot ogräsen.

• Fördröjd sådd och utplantering. Plantera eller så inte mer värmekrävande växter för tidigt då de ändå inte kan konkurrera tillfredsställande med ogräsen förrän vädret blivit tillräckligt varmt. Bönor t.ex. behöver en jordtemperatur på minst +10 C. Sprid ut sådd och plantering, gärna över en 2 – 4 veckors period, så att inte alla odlingsbäddar sedan måste ogräsrensas ungefär samtidigt. Vid fördröjd sådd får man dessutom möjlighet att minska fröförrådet i marken (se fördröjd sådd). Man kan också vid sådd av större frön som bönor och ärtor (sådjup 2,5 – 3 cm) kratta rakt över raderna straxt före uppkomst (se blindharvning).

• Använd plantor för utplantering. Dra upp plantor inomhus i småkrukor eller brätten. De kan sedan planteras ut efter 6 – 10 veckor och då bättre konkurrera med ogräsen. Dessutom är der lättare att rensa ogräs kring dessa plantor än efter direktsådd på friland. Glöm inte att plantorna först måste få möjlighet att vänja sig vid rådande utomhustemperaturer innan de planteras ut. Se till att alltid ha beredskap för att kunna täcka, med tanke på frosknäppar.

•  Satsa på konkurrenskraftiga sorter. Följande karaktärer är av stor betydelse för kulturväxten i konkurrensen med ogräsen, så välj därför sorter som har följande egenskaper:

• Storfröiga med snabb groning.
   
• Storbladiga som minskar tillgången på ljus så att ogräsfröna inte stimuleras att gro i samma omfattning som de annars skulle ha gjort. Ogräsens tillväxt kommer också att påverkas negativt.
   
• Rikt förgrenade, vilket också försämrar ljustillgången för ogräsen.
   
• Högvuxna som t.ex. majs, solrosor och störbönor, som blir konkurrenskraftiga i senare stadier.
   
• Tidigt mognande så att konkurrensen från ogräsen inte hinner bli alltför besvärlig.
   

• Rensa bort ogräsens groddplantor tidigt. Håll ogräsfritt de fyra första veckorna, som är de mest kritiska när det gäller annueller. Du har med detta skapat en god grund för ett bra produktionsresultat.

• Rensa bort fleråriga ogräs tidigt. Arter med grunt utlöparsystem (1 – 2 dm djupt) lossar lättare tidigt på våren vid omgrävning innan de hunnit börja utveckla årets nya utlöpare och rötter, t.ex brännässla, kvickrot, rölleka och vitplister.

• Rensa ofta. Helst med två veckors mellanrum under åtminstone fyra-sex veckor efter sådd. Under resten av odlingssäsongen kan det räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd är det dock säkrast att fortsätta rensa bort allt ogräs var 14:e dag ända fram till skörd.

• Dra upp ogräsen när det är fuktigt, hacka när det är torrt. Markens fuktighet avgör hur du bäst rensar bort ogräsen. Plantorna lossnar lättare när marken är fuktig, inte minst arter med kraftig pålrot som t.ex maskros, och mer av pålroten avlägsnas. Vid torr väderlek hjälper det att vattna dagen före. Vid hackning i torr jord kan man lättare rensa bort de fleråriga ogräsens underjordiska rot- och utlöparsystem eller låta plantor av ett- och tvååriga arter vissna och torka ihjäl på ytan.

• Slå av fleråriga ogräs vid kompensationspunkten. Vid vegetationsperiodens början förbrukar växten reservnäring i de underjordiska övervintringsorganen för att bilda nya ovanjordiska skott. Mer energi används under denna fas än som tillförs genom fotosyntesen. När plantan så småningom har fått tillräckligt med fotosyntetiserande blad blir energitillförseln lika stor som förbrukningen. Detta kallas kompensationspunkten och då är växtens torrsubstans "energimatsäck" i minimum. Detta är ett för växten känsligt stadium av stor praktisk betydelse om man vill svälta ut ett flerårigt ogräs genom upprepade störningar. Energireserven är ju begränsad om de gröna bladen aldrig får en chans att utvecklas. För kvickrot inträffar detta vid 3 – 4 blad, för skräppa 5 – 6 blad, för åkermolke 5 – 7 blad och för åkertstel 8 – 10 blad. I de fall man inte känner till vid vilket stadium som kompensationpunkten inträffar för en viss art är tumregeln straxt innan bildningen av synliga blomknpppar. Det är alltså viktigt att i detta sammanhang vara envisare än ogräsen.

• Låt inte ogräsen få fröa av sig. Rensar du bort ogräsen varannan vecka under hela säsongen så är problemet redan löst, men där du sällan eller kanske aldrig rensar måste du klippa eller slå av ogräsen åtminstone en gång per månad för att inte få drösande ogräsfrön eller med andra ord någon insättning på markens "fröbankskonto". Glöm sedan inte bort tiden mellan skörd i trädgårdslandet och omgrävning under senhösten inför nästa års odlande. Frötillskottet under denna period kan bli betydande om man inte ser upp. Glöm inte att också slå av ogräsbestånd, längs tomtgränser och andra outnyttjade ytor, innan de hunnit sätta frön.
   
• Anlägg ogräsfria gångar och ogrässpärrar så spar du dyrbar tid. Det finns ingen anledning att lägga ned tid på att rensa ogräs i gångar och  på stigar i din trädgård när det finns ett otal andra lösningar. Vad du väljer beror på funktion och inte minst tycke och smak. Allt ifrån att klippa upp slingrande gångar i naturlig eller anlaggd blomsteräng till plattor och "grusmattor". I de senare fallet kan du få gången helt ogräsfri med en vävd fiberduk som ogrässpärr. Det räcker ofta med någon av de tunnare kvaliteterna. Väven kan antingen läggas direkt på marken eller sänkas ned något t.ex. 5 – 10 cm. Ovanpå duken läggs ett några cm tjockt lager stenmjöl som vattnas för stabilitetens skull varefter ett 2 – 3 cm lager av krossad eller okrossad sten påförs. I det senare fallet ska väven nå upp till gräskanten på båda sidor. På innsidan av den uppstickande väven kan man avgränsa med t.ex marktegel eller oljat trä som får ligga på en dränerad grusbädd under vävens ytterkanter. Ett bra och billigt sätt att förhindra rotogräsens rötter och underjordiska utlöpare att ta sig in i rabatter och andra typer av planteringar är att gräva ner rotspärrar på högkant av fuktavvisande asfaltpapp. Hur djupt? Beror på typ av ogräs, men för kvickrot, lentåtel och storven rör det sig om 20 – 25 cm för att få ett godtagbart skydd. För att vara effektivt mot ett större antal rotogräs krävs 40 – 50 cm (dock ej hästhov, åkerfräken, åkertistel och åkervinda som är mycket djupgående 50 – 200 cm).

och sist men inte minst

• Anpassa trädgårdens storlek så att ogräsrensningen inte tar allt för mycket av din fritid och samtidigt producerar mer än vad du behöver. Du kanske ska odla och utnyttja en mindre yta mer intensivt? Kom ihåg att trädgården också ska vara en rekreationsmiljö för dig och dina närmaste.