Ogräsens livsformer

Innehåll

Introduktion
Ettåriga – annueller
- Sommarannueller
- Vinterannueller
Tvååriga – bienner
Fleråriga – perenner

Ogräsens livsformer – introduktion

Begreppet livsform används för att beskriva plantans växt-, föryngrings- och förökningssätt och därigenom dess förmåga att uppträda i olika miljöer. Växternas morfologiska och anatomiska egenskaper har genom urval (selektion) utformats och därmed anpassats till olika miljöer som: åkermark, skogs- och betesmarker, våtmarker, stränder, fjällhedar, öknar o.s.v.

Många livsformssystem har tagits fram. Man har utgått från en eller flera egenskaper hos växten som är viktiga för dess utveckling och fortlevnad på en plats. Vad man väljer att beskriva beror på vad man vill belysa. I ogrässammanhang är det på våra breddgrader ofta rationellt att utgå från livslängd, övervintrings- och förökningssätt för att sedan övergripande dela in såväl grödor som ogräs efter livslängd i ett-, två- och fleråriga för att förstå sambanden mellan förekomst och odlingsförhållanden.

Ettåriga grödor är, t.ex. stråsäd, oljeväxter, potatis och sockerbetor med undergrupperna vår- och höstgrödor beroende på när de sås eller etableras. Väl övervintrande höstsäd och höstoljeväxter har betydligt större förmåga än motsvarande vårgrödor att konkurrera med ettåriga ogräs som kommer upp på våren. De ogräs med förmåga att övervintra som kommit upp under hösten i höstgrödor kan däremot hävda sig väl och utvecklas kraftigt.

Bland vårgrödorna kan man urskilja en grupp som sluter sig sent och ger ogräsen svag konkurrens, särskilt i början. Till denna grupp hör majs, sockerbetor, potatis och de flesta köksväxter. Till den andra gruppen hör grödor som sluter sig tidigare och således kan konkurrera redan från början. Dit hör vårsäd och våroljeväxter.

Fleråriga ogräs med underjordiska stam- eller rotutlöpare, som kvickrot och åkertistel, är konkurrenskraftiga i såväl höst- som vårsådda grödor.

"Ettåriga grödor" är också, t.ex. kålrötter, morötter, palsternackor, rovor och sockerbetor. De representerar tvååriga arter men odlas som ettåriga, då det är den näringsrika roten som bildas första året som är själva grödan.

Fleråriga grödor är, t.ex. slåtter- och betesvall. En väl etablerad, jämnt utvecklad slåttervall är mycket konkurrenskraftig, särskilt mot ettåriga ogräs. Den minskar de ettåriga ogräsens fröreserv i marken genom att frön efter hand dör, samtidigt som få nya ogräsplantor kan utvecklas och fröar av sig. I en luckig vall kan de ettåriga ogräsen däremot få stora möjligheter att föröka sig.

Ettåriga – annueller

De förökar sig enbart genom frön. Plantorna blommar och sätter frö inom mindre än ett år efter groning, varefter de dör. Hur plantor av dessa kommer att hävda sig i olika situationer på åkern eller i trädgården beror i hög grad på frönas groningsbiologi. Mycket viktiga egenskaper är dels förekomsten av frövila (groningsvila), som möjliggör uppbyggnad en fröreserv, en "fröbank", i marken, dels avgör när under odlingssäsongen fröna är villiga att gro. Även om det är ett dåligt samband mellan fröreservens storlek och antalet uppkomna groddplantor, så kan man räkna med att 0,5 till 5 procent normalt är groningsbenägna. De flesta vilda växtarter har frön som kan ligga i marken många år. Ofta rör det sig om 30 000 till 50 000 frön per m² i matjorden. I vissa fall kan det röra sig om det tiodubbla. För att fröna sedan ska kunna gro, behöver de någon form av stimulans, t.ex. en ljusimpuls när jorden bearbetas. Detta innebär att fröna i en arts fröförråd kan gro successivt under flera växtsäsonger. På så sätt fortlever arten som ogräs under många år på marker som ständigt utsätts för odlingsåtgärder, t.ex. plöjning, harvning, omgrävning, hackning. Vid normala odlingsförhållanden brukar ca 1/3 av fröna årligen gå förlorade av olika anledningar, vilket innebär att mindre än 5 procent oftast återstår efter 5 år. Om man hade lämnat marken orörd skulle motsvarande siffra varit åtminstone ca 25 procent.

Man brukar dela in de ettåriga ogräsen i två huvudtyper efter övervintringsförmåga, nämligen:

Sommarannueller kommer upp, blommar och sätter frö samma växtsäsong. Övervintrar normalt inte. Dominerar ofta i vårsådda, ettåriga grödor, t.ex. i vårsäd, våroljeväxter, potatis, sockerbetor och köksväxter.

Hit hör arter som dån, jordrök, pilört, svinmålla, trampört, åkerbinda, åkersenap, åkerspergel....

Sommarannuellen åkersenap i vårkorn. (Foto © Ebba Fogelfors)

Vinterannueller gror främst på hösten men hos många arter i stor utsträckning också under våren. Vid groning på hösten övervintrar de i vegetativt stadium och blommar och sätter frö året därpå. Vid vårgroning blommar de och sätter frö under samma år och beter sig som sommarannueller. De dominerar ofta i höstsådda, ettåriga grödor, som höstsäd och höstoljeväxter, men är ibland mycket vanliga i vårsådda, ettåriga gödor.

Hit hör arter som baldersbrå, blåklint, harkål, lomme, penningört, plister, renkavle, snärjmåra, vallmo, veronika, viol, våtarv, åkerven...

Vinterannuellen kornvallmo i höstraps.(Foto © Ebba Fogelfors)

Groningsbenägenhet hos frön av sommarannueler och vinterannueller över året (efter Håkansson, 1995).

Tvååriga – bienner

Förökar sig nästan enbart med frön. Dessa gror främst under våren och plantan tillväxer vegetativt resten av året. Sällan blommar de och sätter frö under groningsåret. Detta sker först nästföljande år efter övervintring, detta till skillnad från vinterannueller som går i blom under sensommaren samma år, om de grott under våren. Biennerna dör sedan de blommat och satt frö. Kålrötter, morötter, palsternackor och sockerbetor är exempel på bienna arter som bara odlas ett år, eftersom det är den näringsrika roten, vilken samlat på sig näringsreserver inför nästa års blommning, som är den värdefulla grödan.

Årlig jordbearbetning medför att plantor av bienna arter inte får möjlighet att blomma och sätta frö. De blir därför inte några besvärliga ogräs på åker med dagens odlingssystem. Antingen plöjer man eller bearbetar på annat sätt vid odling av ettåriga grödor, som t.ex. stråsäd och oljeväxter, eller så slår man från försommaren 2-3 gånger per år vid odling av fleråriga vallar för hö eller ensilage till djurfoder. Arealen plöjningsfri odling, som idag ökar, kan gynna bienna arter på åkermark.

Bienna arter är främst hänvisade till marker som inte jordbearbetas regelbundet men som då och då utsätts för olika störningar. Det kan vara väg- och åkerkanter, gårdsmiljöer, rastfållor och mer extensivt skötta, lite luckiga gräsmarker.

I plantskolor och två- eller fleråriga odlingar av t.ex grönsaker och medicinalväxter kan arter som strandfräne, vildmorot och vildpalsternacka bli problem, då det ofta saknas godkända kemiska bekämpningsmedel eller vid utebliven kemisk bekämpning som i ekologisk odling. Detta kan också gälla bärodling. I trädgården är bienna arter oftast inte något direkt problem i de trädgårdsland där man för det mesta "gräver om" årligen, I trädgården ser man dem ofta också på andra öppna ytor där man inte gräver om så ofta. Som exempel kan i detta sammanhang löktrav och vildpersilja nämnas.

Hit hör arter som blåeld, hönsarv, kardborre, krustistel, löktrav, sommargyllen (ibland även flerårig), vildmorot, vildpalsternacka, vildpersilja, vägtistel....

Den bienna vildmoroten på extensivt skött vall. (Foto © Ebba Fogelfors)

Den bienna blåelden på åkerren. (Foto © Ebba Fogelfors)

Fleråriga – perenner

De fleråriga ogräsen kan föröka och sprida sig både med frön (eller sporer som hos åkerfräken) och vegetativa delar. En planta kan därför blomma och sätta frö under flera växtsäsonger. Detta beror på att nya skott bildas vid olika årstid från överlevande vegetativa organ i eller nära marken. Spridningen med frön är i de flesta fall av mindre betydelse utom när det är fråga om att kolonisera nya områden.

Dessa ogräs kan indelas efter hur deras vegetativa förökningsorgan är utformade (se nedanstående fig.). Olika fleråriga livsformer har varierande förmåga att tillväxa och föröka sig i skilda grödor, framför allt beroende på jordbearbetningens omfattning, men även på konkurrenskörhållandena, som i sin tur påverkas av t.ex växtnäringstillgången.

Arter utan utlöpare (platsbundna/stationära perenner)

Saknar utlöparsystem och överlever genom korta jordstammar/rotstockar eller pålrötter. De är känsliga för jordbearbetning och hör främst hemma i fleråriga vallar. Vid sönderdelning kan rotbitarna hos en del arter dock ge upphov till nya plantor (t.ex. maskros). Hos t.ex. skräppor däremot kan nya plantor bara bildas från pålrotens översta del. Starkt reducerad jordbearbetning och direktsådd kan medföra att flera platsbundna arter kan blir besvärliga ogräs även i ettåriga grödor, som t.ex. stråsäd.

Hit hör arter som groblad, gråbo, maskros, skelört, skräppor, sprängört, stånds, tuvtåtel, vanlig smörblomma, ängssyra....

Arter med utlöpare (vandrande perenner)

Sprider sig främst med olika typer av stam- eller rotutlöpare. Från dessa kan nya plantor bildas. Förmågan att motstå jordbearbetning beror dels på hur kraftigt utlöparsystemet är, om de är ovan- eller underjordiska, och i det senare fallet på hur djupt i marken utlöparna kan nå. Sönderdelning ger upphov till nya plantor.

Ovanjordiska stamutlöpare (revor, stoloner)
Arter inom denna grupp har ovanjordiska stamutlöpare som slår rot vid noderna. Här bildas nya plantor som avsnörs samma år från moderplantan när de blivit fotosyntetiskt självförsörjande (jfr. jordgubbar). Denna grupp är liksom de platsbundna perennerna känsliga för jordbearbetning och utvecklas bäst där man inte plöjer, t.ex. i fleråriga vallar. Den snabba utlöpartillväxten kan också göra dem besvärliga i ettåriga öppna, konkurrenssvaga grödor i trädgårdsland.

Hit hör arter som brunört, gåsört, majsmörblomma, revfingerört, revsmörblomma....

Underjordiska stamutlöpare (rhizom)
Här kan man urskilja tre grupper:
- Grunt stamutlöparsystem med relativt svag förmåga att bilda nya plantor efter sönderdelning. De är alltså känsliga för jordbearbetning och förekommer främst i vallar och andra miljöer med måttlig störning.
  
  Hit hör arter som brännässla, parksallat, pestskråp, rölleka, snårvinda, stormåra (buskmåra), vitplister...
  
  Brännässla, ratad av djuren i betesvall. (Foto © Ebba Fogelfors)
- Grunt stamutlöparsystem som påverkas starkt av jordbearbetning, men som å andra sidan har stark förmåga att bilda nya plantor efter sönderdelning. De är därför mer motståndskraftiga mot jordbearbetning än föregående grupp. Flera av de arter som tillhör denna grupp kan därför bli synnerligen besvärliga ogräs också i ettåriga grödor. Här kan man urskilja två undergrupper:
  - Utlöparsystem med spolformiga ansvällningar (stamknölar).
    
    Hit hör arter som knölsyska och åkermynta...
    Knölsyska i höstvete. (Foto © H. Fogelfors)
  - Utlöparsystem utan spolformiga ansvällningar.
    
    Hit hör arter som kvickrot, nysört, lentåtel, storven, snårvinda...
    Kvickrot på träda. (Foto © Ebba Fogelfors)
- Djupgående stamutlöparsystem som når långt under matjordslagret. Påverkas alltså i liten omfattning av störningar och har därför mycket goda möjligheter att komma åter.
  
  Hit hör arter som bladvass, hästhov, kärrfräken, åkerfräken...

Rotutlöpare.
- Grunt rotutlöparsystem i matjordslagret, d.v.s. ovan plogdjup. Kan därför störas effektivt av jordbearbetning. Har dock god förmåga att bilda nya plantor efter sönderdelning.
  
  Hit hör plantor som bergsyra, smällglim, strandfräne, åkermolke...
  Åkermolke i vårraps. (Foto © Ebba Fogelfors)
- Djupgående rotutlöparsystem som når långt under matjordslagret. Påverkas därför i mindre omfattning av störningar och har med andra ord mycket goda möjligheter att komma igen efter jordbearbetning.
  
  Hit hör arter som åkertistel, åkervinda och i viss mån också mjölkört...
  
  Åkertistel i bruna bönor. (Foto © H. Fogelfors)

Arter med underjordiska förökningsorgan av annan typ.

Hit hör arter som hundkäx, knölklocka, sandlök, svalört. Frånsett knölklocka är dessa mycket känsliga för jordbearbetning under våren.

Sammanfatting av ogräsens livsformer och deras förekomst i olika grödor.

(Klicka på figuren för att öppna den i full storlek i ett nytt fönster, eller klicka –här– för att ladda hem en pdf av figuren.)