Figur. Faktorer som påverkar ogräsens förekomst och spridning.
Klimat och väderförhållanden
De flesta av de arter som Idag uppträder som ogräs i Sverige är i första hand anpassade till våra klimatförhållanden, svala somrar, kalla vintrar och relativt kort vegetationsperiod. Den pågående klimatförändringen innebär idag att växtzonerna i Sverige flyttas norrut med en meter i timmen, d.v.s. med nästan en mil per år! Högre medeltemperatur under framför allt vinterhalvåret, torra somrar, förlängd växtsäsong och förändringar i nederbördsmönster kommer att påverka både ogräsflorans sammansättning och möjligheterna att kontrollera ogräsen. Den mer artrika ogräsfloran i södra Sverige kommer att vandrar norrut. Nya grödor och förändrade odlingssystem till följa av klimatförändringarna innebär att förutsättningarna för enskilda arter förändras och sätter de olika ogräsens anpassnings- och konkurrensförmåga på prov. Som en följd av detta kan idag mer konkurrenssvaga och sporadiskt förekommande arter komma att etablera sig mer permanent i vår ogräsflora, liksom nya arter kända som ogräs i Syd- och Mellaneuropa. Jämför vi dagens ogräsflora i Sverige med förhållandena på ett mer globalt plan kan man i framtiden förvänta sig ett större inslag av gräsogräs och de mer torktåliga C4-växterna* som t.ex. olika hirsarter. (Se vidare under avdelningen ”Läs mer/Fördjupning).
Figur: Beräknad förändring (ökning) av årsmedeltemperaturen (°C) för perioderna 2041-2070 och 2071-2100 jämfört med 1971-2000. Kartan baseras på ett medelvärde av nio klimatscenarier (SMHI).
Exemper på faktorer som kommer att kunna ha betydelse för sammansättningen av morgondagens ogräsflora:
- Kommer längre vegetationsperiod att medföra etablering av mer sydliga arter? De flesta av våra ettåriga grödor har relativt kort växtperiod, undantaget majs och sockerbeta. Detta selekterar alltså effektivt bort arter med långsam utveckling i våra arealmässigt dominerande stråsädesgrödor. Utmärkande för många arter i den europeiska ogräsfloran är behovet av långa nätter för att blomma och sätta frö (kortdagsväxter t.ex. hönshirs, malörtsambrosia, svinamarant). Därmed begräns deras möjligheter till att finna en plats i vår ogräsflora, som idag nästan helt består av långdagsväxter eller dagsneutrala arter.
- Vid slutet an innevarande sekel kan vi förvänta oss sådd och skörd av ettåriga grödor komma att ske ca en månad tidigare än idag. Detta ger ökat utrymme för mer mekanisk ogräsbekämpning eller kanske två grödor per vegetationsperiod med olika möjligheter till ogräskontroll. Kommer alla arter som idag kan uppträda som ogräs att kunna anpassa sig till detta? Med stor sannolikhet kommer åkerogräsen att successivt anpassa sig då förändringarna av tidpunkten för sådd och skörd sker under en relativt lång tidsperiod.
-
Växter kan indelas i C3- och C4-växter beroende på hur de tar upp koldioxid (CO2) ur luften, för att sedan producera kolhydrater som stärkelse och cellulosa. De växter som finns naturligt i vårt nordiska klimat är C3-växter. C4-växterna har utvecklats i ett klimat som är varmare, med starkt solljus och torka — C4-växter kan alltså klara torka och höga temperaturer bättre än C3-växter. Det är i fotosyntesens ämnesomsättning som skillnaden finns: hos C3-växter innehåller den grundläggande molekylen 3 kolatomer, hos C4-växter innehåller motsvarande molekyl 4 kolatomer (C). Därav benämningen. Växter kan "andas" genom ett slags porer som kallas klyvöppningar. De kan öppnas och stängas, och finns utspridda på växtens bladytor. Genom klyvöppningarna tar växterna upp koldioxid ur luften och avger syre och vatten. När det är torrt och varmt hålls klyvöppningarna mer eller mindre stängda för att hushålla på vatten. C4-växter har också, som anpassning till varmare klimat, färre klyvöppningar än C3-växter. C4-växter kan alltså hushålla bättre med vatten än C3-växter. Eftersom klyvöppningarna näst intill är stängda när det är varmt och soligt så begränsas tillgången på koldioxid. Här har C4-växterna ett för-steg i ämnesomsättningen till fotosyntesen. Det ger C4-växterna en fördel, nämligen att kunna fixera koldioxid även vid låga halter. Det kan inte C3-växter. Det är detta för-steg i ämnesomsättningen som gör att C4-växter kan fånga upp koldioxid vid låga halter och istället bilda en molekyl med 4 kolatomer, vilket skiljer sig från C3-växternas ämnesomsättning. Fotosyntesen får därmed mer tillgång till koldioxid och en större kapacitet jämfört med C3-växter vid högre temperaturer i torrt klimat. C4-växternas plussfaktor är alltså att vid begränsad vattentillgång kunna minska vattenavdunstningen genom klyvöppningarna samtidigt som fotosyntesen kan fortsätta att binda koldioxid. Vid de ljus-, temperatur- och nederbördsförhållanden som råder i vårt nordiska klimat får C4-växter inga konkurrensfördelar framfört med C3-växter. Av de kulturväxter som odlas i Sverige idag är alla utom majs C3-växter. I den svenska ogräsfloran är för närvarande samtliga arter C3-växter utom svinamarant, hönshirs och några i dagsläget sällsynta hirs-arter. Bland arter som är särskilt besvärliga som ogräs världen över är däremot flertalet C4-växter.
Vad kan då detta betyda för framtiden?
- Ökande CO2-halter i atmosfären kan med tiden ge C3-grödor ökad konkurrensförmåga gentemot C4-ogräs.
- Mindre nederbörd i södra Sverige under sommarhalvåret kan komma att gynna C4-ogräs då de är mer torktåliga än C3-växter.
- Ökad odling av majs, en C4-gröda med hög torktålighet och lång växtperiod. Detta kommer att gynna ogräs med långsam utveckling t.ex. C4-ogräs.
- För ettåriga ogräs kommer klimatförändringar som ökad temperatur, ändrat nederbördsmönster och längre vegetationsperiod att orsaka tidsförskjutningar i deras livscykler. På grund av tidigare frömognad och förlängd vegetationsperiod måste merparten av fröna befinna sig i groningsvila under en längre period för att groningen tidigast ska ske vid nästa vegetationsperiods början. Sedan kan man också tänka sig att vissa sommarannueller i framtiden kommer att kunna övervintra.eller utveckla höstgroende genotyper. För vinterannueller krävs också goningsvila efter att fröna drösat för att kunna överleva höstens jordbearbetning som frö för att sedan gro vid sådden samma höst eller senare.Tidigare skörd och senare höstsådd innebär att även dessa frön behöver en längre period av vila för att behålla den ekologiska fördelen. Här kommer sannolikt också att ske en successiv anpassning. Perioden för kontrollåtgärder som t.ex. falsk såbädd kan bli längre. Även fröpredationen borde öka med tanke på att fröna är åtkomliga under en längre period.
- Andelen fleråriga ogräs i den svenska ogräsfloran är betydligt lägre vid en jämförelse med Europa som en helhet, där ca 1/3 av de mest betydelsefulla ogräsen är fleråriga arter. Tidigare skördar skulle ge dessa arter större möjligheter till fortsatt tillväxt och inlagring av förrådsnäring i de underjordiska organen. Å andra sidan skulle då den senare höstsådden ge utrymme för en effektiv mekanisk ogräsbekämpning av framför allt kvickrot, som bildar nya skott under hela hösten till skillnad från t.ex. åkermolke och i viss mån även åkertstel. En anpassning som medför att ingen förrådsnäring slösas bort på ovanjordiska skott, som ända skulle frysa bort innan kompensationspunkten uppnåtts. Denna skottvila kan kanske komma att luckras upp i ett förändrat klimat då nya skott i slutet av vegetationsperioden skulle hinna fylla på näringsförråden i de underjordiska organen. Reducerad bearbetning skulle i ännu högre grad än idag gynna de fleråriga arterna. En art som vi i det här sammanhanget kanske ska hålla ögonen på är åkervinda. Den är vanlig som ogräs ute i Europa och finns idag mest i våra åkerkanter. Gynnas av grödor med lång växtperiod (t.ex. majs, solros) och reducerad jordbearbetning då den är känslig för plöjning.
- Kan vi då säga något om hur olika klimateffekter kan tänkas komma till uttryck i olika grödors ogräsflora?
Höstvete. Ökad odling. Mildare vintrar förbättrar övervintringen och möjliggör odling längre norrut i landet. En utveckling som kommer att gå ut över odlingen av vårsäd bl.a. med tanke på riskerna för sommartorka. Intensiv höstveteodling, och då särskilt vid reducerad jordbearbetning, gynnar gräsogräsen. Arter som renkavle, åkerven, lostor och vitgröe förväntas öka. Flitig användning av herbicider med samma typ av verkningsmekanism, och avsaknad av alternativ, har speciellt för renkavle inneburit ökade resistensproblem. Framtida odling av höstsäd kommer därför att vara beroende av möjligheter att kontrollera gräsogräsen. Ett osäkerhetsmoment i sammanhanget är att nederbörden förväntas öka under hösten, vilket kan innbära tidigare sådd. Detta medför att höstsådden kommer att sammanfalla med renkavlens "uppkomstfönster". Renkavlen får sedan god tid på sig för sin bestockning inför vintern. Om nederbördsförhållandena så medger kanske man istället borde så 2 till 3 veckor efter optimal såtidpunkt, vilket skulle ge stråsäden en konkúrrensfördel gentemot renkavlen.
Vårsäd. Minskad odling av framför allt korn. Främsta anledningen minskad nederbörd under sommarhalvåret i södra Sverige. Kärnmajs (d.v.s. majs till mogen skörd) som i Danmark allt mer odlas för svinfoder kan såsmåningom även bli aktuellt för vår del, vilket då skulle innebära minskad odling av foderspannmål särskilt korn. Ogräsen i vårsäd är ju till övervägande del sommarannueller liksom flertalet av de arter som nu dyker upp i samband med ändrade klimatförhållanden. Dessa arter är ofta kortdagsväxter och skulle få det svårt att utbilda mogna frön innan vårsäden skördas. Uppförökning kan däremot ske i grödor med lång växtperiod som t.ex. majs och sockerbetor. Vårsäd skulle alltså kunna ha en viss sanerande inverkan på dessa kortdagsnykomlingar.
Fodermajs odlas idag (2019) i Sverige på mer än 20 000 ha för att vid 2000-talets början endast omfattat ca 2 000 ha. I Danmark har odlingen på 30 år tiobubblats och uppgår idag till ca 200 000 ha. I Tyskland odlas majs på en areal som är lika stor som hela Sveriges åkerareal. Bakgrunden till detta är dels nya majssorter som är mer anpassade till våra väderförhållanden, dels ökade medeltemperaturer. En ökad majsodling kommer att gynna ogräs som, liksom majsen, kännetecknas av svag konkurrensförmåga och långsam utveckling som t.ex hönshirs och svinamarant (se ovan C4-växter)..
Vall och vallfröodling som är fleråriga grödor har en sanerande effekt mot ogräs i växtföljder som domineras av ettåriga grödor som t.ex. spannmål. Ettåriga ogräs har ju störst möjligheter i ettåriga grödor, medan fleråriga ogräs har bäst utvecklingamöjligheter i fleråriga grödor. Detta medför då en minskad fröbank av ettåriga ogräs och möjligheten till avslagning av fleråriga ogräs som t.ex. åkertistel, vilket gör fleråriga vallar till en utmärkt gröda ur ogrässynpunkt. En annan fördel är också att användningen av kemiska ogräsmedel minskar i växtföljden, då man sällan anväder dessa medel i vallar. Med nuvarande utveckling ersätts en del av vallarealen med majs. En gröda med betydligt sämre ogräseffekt och följaktligen i behov av ogräskontrollerande insatser.
Skälen till den ökade majsarealen är nya sorter, pågående klimatförändringar och att majsen bara skördas en gång i slutet av odlingssäsongen och ger då under rätta odlingsbetingelser större totalskörd än vallen, som skördas 2-3 gånger under säsongen. Det senare ger ökad ekonomisk lönsamhet. Det är alltså viktigt att vi kan hitta alternativa användningsområden för vallen så att den även i framtiden kan bibehålla sin roll som en viktig faktor i ogräskontrollen.
Frilandsgrönsaker odlades på närmare 8 000 ha (2018). Den totala frilandsodlingen inklusive bär- och frukt uppgick till ca 13 000 ha. Med mildare klimat ökar förutsättningarna för nordligare och mer omfattande odling. Vad gäller ogräsflorans förändring är det troligt att den kommer att till stor del följa de förändringar som följer med ökad majsodling. En art som snabbt ökat i köksväxtodlingen är bägarnattskatta.