Knölsyskan var ursprungligen en strandväxt, men som framgångsrikt blev ett besvärigt ogräs på fuktiga sand- och mulljordar. Linné skriver i Flora Svecica (1755) att "Svinen bökar i åkrarna upp rötterna på denna växt". De underjordiska stamknölarna lär ha använts som mjölersättning i nödbröd. Förr också använd inom den folkliga läkekonsten, då den ansågs såväl kramplösande som urindrivande.