Kardborre

(Arctium spp. ) Fam:. Asteraceae

Danmark Burre, Storbrittanien Burdock, Island Lappa, Norge Borre, Polen Łopian,

Oönskad i beteshagar (spec. får, häst). Ratas ofta av betande djur. Kardborrfruktens excelenta vidhäfningsförmåga gav i början på 1940-talet iden till kardborrbandet. Förr ansedd som betydelsefull medicinalväxt (särskilt roten) och fanns länge på apoteken. De späda stjälkarna lär ha tillagats som sparris. Släktet omfattar i Sverige fyra arter varav liten kardborre och ullkardborre är vanligast i Sverige.

Se även liten kardborre, ullkardborre.

Skriv utSkriv ut

För direkta kontrollåtgärder av arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen gäller två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar, som stimulerar ogräsfröna att gro. Man kan också gå motsatt väg och bearbeta minimalt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö efter hand. I det senare fallet kan man i vissa situationer också uppnå motsvarande effekt genom marktäckning. Åtgärder att minska fröförrådet ska alltid kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom avslagning i kardborrens knoppstadium.

Känslig för jordbearbetning. En halvträda ger mycket god effekt. Enstaka plantor och mindre bestånd kan kontrolleras genom att på hösten första året skära/hugga av roten med t.ex. en spade 5 cm under markytan (rothalsen). Ta sedan bort den övre delen. Från roten som blir kvar i marken kommer inga nya skott utan den dör. Plantan behöver alltså inte grävas upp (se vidare under fliken Kontroll/livsform ovan).

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Handrensning eller uppgrävning

Kemisk bekämpning – herbicider