Jätteloka

(jättebjörnloka, jättefloka, kaukasisk björnloka, kaukasisk jättefloka, kungsholmsloka, ) (Heracleum mantegazzianum Sommier & Lévier) Fam:. Apiaceae

Kaempe-Bjørneklo, Giant Hogweed, Hiid-karuputk, Kaukasianjättiputki, Tröllahvönn, Mantegaci latvanis, Mantegacio barštis, Kjempebjønnkjeks, Barszcz mantegazyjski, Barszcz kaukaski, Борщевик Мантегацци, Riesen-Bärenklau,

Kollektivnamn för flera närstående arter av släktet Heracleum som nu är under stark spridning. Kommer ursprungligen från västra Kaukasus och har sedan spridit sig över Europa som en långt in på 1900-talet uppskattad prydnadsväxt. Införd i Kew Gardens (London) frökatalog första gången år 1817. Introducerades i Sverige vid mitten av 1800-talet, och de första förvildade bestånden beskrivs knappt 50 år senare. Jättelokan är med andra ord en trädgårdsrymmling och idag kraftigt invasiv. Växtsaften som innehåller furanokumariner/furokumariner är fototoxisk och kan ge brännskador och eksem på din hud i kombination med solljus. Växtsaft på huden ska snabbt tvättas bort med tvål och rikligt med vatten. Skydda därefter huden från solljus i minst två dygn och använd sedan solkräm med hög skyddsfaktor under 1-2 månader. Vid växtsaft i ögon och efter mer omfattande kontakt med växtens saft uppsök läkare.

Två nära släktingar till jättelokan är Heracleum sosnowskyi och H. persicum, även dessa invasionsbenägna arter. Den senare även kallad "Tromsöpalm", är liksom jättelokan en trädgårdsrymmling medan den härdiga H. sosnowskyi infördes som grönfoderväxt (ensilage) till nordvästra Ryssland. Inom släktet Heracleum finns i Sverige en "inhemsk" art, nämligen björnlokan (H. sphondylium) Den innehåller betydligt lägre halter av furokumariner och utgör sällan något problem. Detta gäller även flera andra flockblommiga växter t.ex. vildpalsternacka.

(Delar av bildmaterialet från Biopix.dk.)

Bekämpningsmetoder

• Hur du än bekämpar, se alltid till att eventuella blomställningar förstörs och därmed förhindra fröspridning då en planta under en sommar kan ge upphov till tusentals nya plantor.. Ta en stor sopsäck och trä den varligt över fröställningen och släng i soptunnan.
   
• Utsvältning genom att plantorna slås av med lie så fort de nått en halvmeters höjd, vilket innebär 2-3 gånger per år. Viktigt att vara konsekvent och inte låta plantorna bli för höga med färre avslagningar som följd, vilket kan gynna denna kokurrenskraftiga art i förhållande till övrig vegetation. Vid avslagning använd inte redskap med roterande klinga. Detta kan förorsaka en dimma av växtsaft. Följs avslagningen upp efter 1 eller 2 års behandling med djupplöjning (20-25 cm) förstärks bekämningseffekten avsevärt. De ytliggt liggande fröna vänds då ned och de flesta förmår ej nå markytan när de gror. Avslagningarna kan också kombineras med kemisk bekämpning.
   
• Utsvältning genom bete. Speciellt får, men även nötkreatur betar gärna jätteloka, som har bra fodervärde. Hästar betar ofta inte tillräckligt effektivt. Bäst effekt på lång sikt fås om djuren släpps tidigt (20-30 får/ha) och sedan kommer tillbaka 3-4 gånger under betessäsongen (5-10 får/ha) så plantorna alltid blir avbetade innan de börjar dra iväg i längdtillväxt. Kombinera betet med andra betesmarker så foderintaget inte blir allt för ensidigt. Betningen kommer med tiden att skapa en god grässvål på de lokabemängda ytorna.
   
• Hugg av roten tidigt på våren straxt under tillväxtpunkten, vilket innebär minst 10 cm under markytan. På gräsmark något längre ned. Rotkapning är en mycket effektiv metod.
   
• Gräv upp hela plantan om det rör sig om ett fåtal plantor, låt dem sedan ligga och torka.
   
• Känslig för jordbearbetning, t.ex.  plöjning eller fräsning. Speciellt användbar bekämpningsmetod när lokan tagit över helt.
   
• Kemisk bekämpning utförs tidigt under växtsäsongen, när plantorna är 20-30 cm höga, med glyfosat-preparat d.v.s. Roundup eller liknande preparat.Behandla helst bladens undersidor. Efter en månad utförs en andra sprutning för att framför allt kontrollera uppkomna groddplantor. Besprutningarna ska ske när det är torrt och vindstilla.Tre veckor senare kan en plöjning utföras eller kan man under resten av säsongen konsekvent slå av alla eventuellt uppkomna plantor. Kontakta länsstyrelsen när det t.ex. gäller skyddszoner mot vattendrag och Jordbruksverket när det gäller mark klassad som åker. Kemisk bekämpning ska för övrigt ske enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1997:2).
   
  Vid kemisk bekämpning bör man i möjligaste mån undvika att spruta över hela ytan då glyfosat-preparaten är s.k. totalbekämpningsmedel som dödar nästan all växtlighet. Detta kan medföra att man gynnar jättelokan, då alla nya fröplantor på så sätt får fritt spelrum. Använd istället någon av följande metoder:
   
  • Avstryk preparatet  med penselverktyg.
  • "Stämpla" preparatet med skaftförsedd svamp.
  • Efter avslagning kan 1 ml glyfosatlösning (10 procentig) injiceras i den ihåliga stjälken.
  • Punktbehandla med ryggspruta.

            Använd skyddskläder och gummihanskar. Hud och ögon måste skyddas. Tvätta genast bort stänk med tvål och vatten.

• Gräsinsådd kan t.ex. ske 4-5 veckor efter kemisk bekämpning. Så småningom kan ytan slås av som en slåttervall, vilket gynnar gräsen och missgynnar kvarvarande lokor som konkurreras ut.

 

Lämpligaste tidpunkt för bekämpning?

• Tidigt på våren, inte minst från arbetssynpunkt.
   
• Vid blomningen, då lokan satsat stora energiresurser på att gå i blom. Nackdelar: svårarbetat eftersom blomställningarna måste tas om hand och föras från platsen. Har man att göra med plantor som är nära blommnig eller blommar har de alltid första prioritet med tanke på att förhindra fröspridning.
   
• Glöm inte sent uppkomna höstplantor.
  
  
  EFTER ALLA TYPER AV BEKÄMPNINGSÅTGÄRDER SKA EFTERKONTROLL SKE UNDER MINST FEM ÅR!

 

 

 

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Handrensning eller uppgrävning

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning