Åkerfräken

(rävrumpa, grangräs, krypfräken, puggerocka, täpperocka (Sk.), ) (Equisetum arvense L.) Fam:. Equisetaceae

Danmark Ager-Padderok, Storbrittanien Field Horsetail, Estland Põldosi, Finland Peltokorte, HollandHeermoes, Island Klóelfting, Lettland Tiruma kosa, Litauien Dirvinis asiuklis, Norge Åkersnelle, Polen Skrzyp polny, Ryssland Хвощ полевой, Tyskland Acker-Schachtelhalm,

(Bildmaterial från Biopix.dk.)

Som medicinalväxt är åkerfräken ett gammalt universalmedel. Den är också ett av våra äldsta polermedel för tenn och silver då åkerfräken innehåller mycket kiselsyra. Lägger man den i vatten några dagar får man ett växtskyddsmedel som anses skydda för svampangrepp. Vid växtfärgning ger åkerfräken en kraftigt gul färg. Av växten kan också beredas ett slags örtte. I alla dessa användningsområden är det de gröna sommarskotten som används.

Retzius skriver i Flora Oeconomica Sveciae (1806) om åkerfräken: " I wattensjuka ängar och åkrar är detta et elakt ogräs, hälst det kryper wida kring med sine långa rötter, och då dessa dels gå djupt, dels ökas af sönderslitne rötter, står det näppeligen at utrota utan genom tilräckelig och wäl underhållen dikning, hwarigenom bottensyran aldeles uttappas"

Se även fräken-arter.

Allmänt förebyggande åtgärder:

- Åkerfräken får konkurrensfördelar gentemot grödan när marken är dåligt dränerad, uppvisar låga pH-värden, brist på växtnäring, packningsskador etc. Med andra ord förbättra odlingsförutsättningarna genom att kalka, dränera och tillföra växtnäring (t.ex. stallgödsel) o.s.v. så att markens struktur och hävd förbättras. 

- Konkurrenskraftiga grödor och sorter (t.ex. höstråg och vall). Undvik alltså majs, lin, lupin, bönor, ärter i renbestånd och köksväxter.

- Gynna grödan för snabb etablering genom en bra såbädd och god tillgång på växtnäring, särskilt kväve. Åkerräken svarar inte lika snabbt på kväve som t.ex. stråsäd, vilket ger grödan konkurrensfördelar.

- Håll efter eventuella bestånd i åkerrenar så de inte sprids ut på åkermarken.

Kontrollåtgärder: 

- Hög vallandel i växtföljden, hellst en två - treårig slåttervall, som regelbundet slås av 2-3 gånger per år. Vallodling är också en för marken strukturförbättrande åtgärd.

- I trädgårdssammanhang kan man anlägga gräsmatta och sedan klippa regelbundet och ofta.  Man kan också försöka  att svälta ut utlöparsystemet genom upprepad avslagning med t.ex. en trimmer (2-4 gånger per år efter behov). Jämfört med marktäckning är avslagning inte lika effektivt och tar dessutom betydligt längre tid att komma till rätta med ogräsproblemet.

- Att handrensa och gräva bort uppstickande fräkenskott kräver såväl stort tålamod som noggranhet under många år för att på sikt försvaga fräkenbeståndet. Att försöka gräva upp djupt liggande utlöparna lönar sig knappast heller med tanke på arbetsinsatsen, då små utlöparbitar alltid blir kvar i de övre jordlagren. Avskurna och sönderdelade utlöpare kan i stället leda till en uppförökning.

- Plöjning ger kortvarig effekt om den inte kombineras med andra åtgärder. Grund eller djup plöjning? Beror väldigt mycket på andra omständigheter. Vid höstsådd av en gröda som kan konkurera bra är sannolikt en grund bearbetning att föredra, eftersom fräken går i höstvila. Dessutom spar man ju drivmedel. Vid vårsådd däremot är sannolikt en djup höstplöjning eller djup vårplöjning att föredra. Vårplöjning ger här något bättre effekt om det är möjligt med tanke på jordartsförhållanden. Sådden ska  sedan ske så nära vårplöjningen som möjligt så man utnyttjar att de mer ytligt liggande utlöparna blivit avskurna från de mer djupt liggande utlöparsystemet, vilket kan ge gröda konkurrensfördelar. Reducerad jordbearbetning på våren är alltså inte lämpligt.  

- Sönderdelning av de underjordiska stamutlöparna genom t.ex. stubbearbetning efter skörd ger dålig effekt då arten går in i höstvila.

- Marktäckning är en effektiv metod av mer långsiktig karaktär (1-2 år). Välj täckmaterial som ej släpper igenom ljus och som fräkenskotten ej kan växa igenom. Strategin är även här att svälta ut (se vidare marktäckning, klicka nedan).

- Kemisk bekämpning, inga riktigt effektiva preparat finns att tillgå. Svårigheten med kemisk bekämpning är att få en tillräcklig mängd preparat att tränga in i plantan eftersom det i den yttre cellvävnaden finns en stor mängd kiselsyra inlagrad som gör stammen sträv. Bättre effekt fås om man sargar ogräset innan bekämpningen (se vidare kemisk bekämpning, klicka nedan. Möjliga preparatval se  "Kemisk ogräsbekämpning 2019" Jordbruksverket).

 

 

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Grödval

Jordbearbetning som t.ex. Stubbearbetning, plöjning och radhackning.

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning