Kontrollåtgärd: Växtföljd

Det är väldokumenterat att ogräsförekomsten på odlad mark varierar mellan olika markförhållanden t.ex. ler-, sand- och mulljordar, mellan fuktigt och torrt. Att ogräsfloran på åkermark och i våra trädgårdsland däremot i än högre grad ofta påverkas av vad vi odlar och hur växtföljden utformas samt av de odlingsåtgärder som används är inte alltid lika uppenbart.

 

Figur. Sandlökens förekomst vid olika andel vårsådda grödor på lerfattiga sandjordar och lerrika jordar i sydöstra Sverige under mitten av 1950-talet (Håkansson, 1963, 1964). Slutsats: Odlingssystemets utformning är överordnat markförhållandena för ogräset.

Det finns många vilda växtarter som har ett livsmönster som väl stämmer överrens med någon speciell gröda eller typ av gröda. Detta leder till att vissa vilda växter kommer att gynnas medan andra missgynnas i olika odlingssammanhang. Man talar därför ibland om ”samexistens” med en viss gröda eller naturligtvis extra hård konkurrens om utrymme och resurser speciellt mellan i detta sammanhang närstående ogräs och gröda.

I växtföljder med en stor andel ettåriga vårsådda grödor dominerar oftast vårgroende sommarannueller. Vinterannueller däremot gror gärna under hösten och är därmed vanligare i höstsådda grödor. Ett ökat inslag av vårsådda grödor i växtföljden gynnar alltså förekomsten av vårgroende arter som t.ex. svinmålla och flyghavre medan nästan helt höstgroende arter som åkerven och renkavle i stället kommer att gynnas vid ensidig odling av höstsådda grödor, som t.ex. höstsäd.

De två sistnämnda arternas frön har relativt kort livslängd i jorden och arterna förökas som sagt nästan enbart i höstsådda grödor. Detta ger med hjälp av en väl genomtänkt växtföljd goda möjligheter att komma till rätta med arter av denna typ. Naturligtvis gäller motsvarande för arter som flyghavre med stark koppling till vårsådda grödor. Det kan däremot vara svårare att genom växtföljden kontrollera arter som t.ex. våtarv, vars frön har lång livslängd i jorden och dessutom är groningsbenägna under stor del av året och därför kan förökas i olika typer av grödor.

 


Figur. Åkervensförekomst vid olika andel höstsådd stråsäd i växtföljden efter en åttaårig period, Öland 1972–1979 (Fogelfors, 2001).

 


Figur. Flyghavreförekomst vid olika andel vårstråsäd i växtföljden, Södermanland (efter Olofsson, 1981).

Med undantag för anläggningsåret och i utvintringsluckor har däremot ettåriga ogräs små möjligheter till etablering och frösättning i fleråriga vallar. Problemen med ettåriga ogräs minskar därför avsevärt i växtföljder där vallar ingår. Det kan vara en effektiv metod för att komma till rätta med en art som t.ex. flyghavre. I fleråriga vallar eller gräsmattor är det istället fleråriga arter (perenner) som tar över (t.ex. maskros, skräppor, groblad). Tvååriga vilda växtarter (bienner) har bara betydelse i extensiva gräsmarker och vid odling av minst tvååriga frögrödor för utsäde. 

 


Figur. Vallens betydelse för flyghavrens förekomsten i vårstråsädesväxtföljder, Södermanland (efter Olofsson, 1981).

En varierad växtföljd, med både höst- och vårsådda ettåriga grödor samt fleråriga vallar skapar alltså förutsättningar för att avsevärt kunna minska behovet av direkta regleringsåtgärder mot ogräs, t.ex. herbicider. Få vilda växtarter har så formbara (plastiska) plantor att de under ett helt växtföljdsomlopp (4-6 år) kan tackla så olika faktorer som drastiska förändringar i beståndstäthet, såtid och skördetid, tidpunkt för jordbearbetning och dennas intensitet etc. som en varierad växtföljd innebär. Arter med ett livskraftigt förråd av långlivade frön i marken har en överlevnadsfördel gentemot arter vars frön endast överlever något enstaka år.

Vilka ogräs som kommer att gynnas respektive missgynnas i en växtföljd skulle kunna liknas vid en serie av såll med olika maskstorlekar som beskriver hur (t ex markbearbetning, gödsling, ogräsregleringsmetoder) och vad vi odlar (t ex ett- eller fleråriga grödor, snabbväxande, goda marktäckare). De vilda växternas egenskaper (ogräsen) bestämmer sedan om de kommer igenom nätmaskorna och i vilken omfattning. Avgörande för framgång blir t ex växtsätt, graden av frö- eller rotspridning, frönas livslängd, och om arten är ett- eller flerårig.

I växtföljder där konkurrenssvaga grödor som t.ex. sockerbetor ingår, bör ogräskontrollen vara extra noggrann. För att undvika alltför stort ogrästryck i betorna måste ogräsförekomsten hållas låg även i växtföljdens övriga grödor. Med tanke på ogräsen kan det ibland vara lämpligt med flera växtföljder på samma gård. På mulljordar, liksom på mo- och mjälajordar, där ogräsen ofta kan bli särskilt problematiska, bör man således undvika sådd av konkurrenssvaga grödor/sorter.


Växtföljdeffekt på åkermark kraftigt infekterad av åkermolke och åkertistel. Till vänster (A1) har det under fem år enbart odlats havre, medan det till höger (A2) odlats havre, vall, vall, havre, havre. (/Foto: © A. Lundkvist.)

 

Olika typer av konkurrenskraftiga grödor med ett så brett spektrum som möjligt av ogräsregleringsåtgärder i växtföljden ger långsiktigt ett minskat ogrästryck och ett mindre behov av direkta bekämpningsinsatser.