Kontrollåtgärd: Flamning

Flamning som kontrollåtgärd

Flamning med gasollåga är en termisk ogräsbekämpningsmetod och i stort sett den enda som idag utnyttjas kommersiellt. Metoden är inte ny utan användes speciellt i USA under mitten av 1900-talet innan den konkurrerades ut av de avsevärt billigare och effektivare herbiciderna. Har sedan fått användning inom ekologisk grönsaksodling där man använder stora radavstånd eller där man av andra skäl inte får eller kan använda herbicider och enda alternativet mot ogräsen i är handrensning!

Flammorna från gasolbrännarna som sitter 5 – 15 cm över markytan hettar snabbt upp växten så att bladcellerna brister och bladen blir slappa och mörknar. Växten torkar sedan ut ovan markytan inom några dagar. Man bränner alltså inte av ogräsplantorna. Flamningen har en liknade effekt som en kontaktverkande herbicid, tex Reglone.
Mindre fröplantor dör, medan rotogräsen skjuter nya skott. Temperaturen i unga växtceller måste komma upp till strax under 100° under minst en tiondels sekund för att bli verkningsfull. För äldre, mer förvedade celler måste värmedosen öka, vilket vanligen görs med sänkt körhastighet (normalintervall 2 – 6 km/tim). Temperaturen på markytan kan komma att överstiga 1 000°, men då flamman passerar så snabbt hinner inte värmen tränga ner i marken mer än någon millimeter varför frön eller växtdelar under markytan inte påverkas. Detta innebär att effekten blir kortvarig eftersom nya ogräsplantor i olika omfattning snart dyker upp men i stället kan man flamma ända fram till strax före grödans uppkomst. Ogräsens värmetolerans varierar beroende på art, utvecklingsstadium, blad- och stamtjocklek, förvedning etc.

Arter med tunna blad och oskyddade tillväxtpunkter är särskilt känsliga för flamning (t.ex. etternässla, svinmålla, våtarv), medan arter med rosettliknande växtsätt och mer skyddad tillväxtpunkt är mer toleranta (t.ex. baldersbrå, vitgröe). Skillnaderna beror mest på återväxtförmåga.

 

Känsliga

(God effekt t.o.m. två örtblad, en behandling tillräcklig):

Etternässla (Urtica urens)
Jordrök (Fumaria officinalis)
Rödplister (Lamium purpureum)
Snärjmåra (Galium aparine)
Svinmålla (Chenopodium album)
Våtarv (Stellaria media)
Åkerbinda (Fallopia convolvulus)

 

Medelkänsliga

(God effekt på hjärtbladsstadiet, en behandling tillräcklig):

Korsört vanlig (Senecio vulgaris)
Nattskatta (Solanum nigrum)
Trampört (Polygonum aviculare)
Åkersenap (Sinapis arvensis)
Åkerviol (Viola arvensis)
Åkerpilört (Persicaria maculosa)

 

Toleranta

(Upprepad flamning krävs för att ovanjordiska delar ska vissna ner, tillväxtpunkterna överlever dock ofta):

Baldersbrå (Tripleurospermum perforatum)
Gatkamomill (Matricaria matricaroides)
Gullkrage (Chrysantemum segetum)
Lomme (Capsella bursa-pastoris)
Åkerförgätmigej (Myosotis arvensis)

 

Mycket toleranta

(Upprepad flamning krävs för att ovanjordiska delar ska vissna ner, nya skott kommer dock snabbt tillbaka. Rotogräs (kvickrot etc) ska i stället kontrolleras med mekaniska och/eller kemiska metoder):

Vitgröe (Poa annua)
Kvickrot (Elymus repens)
Åkertistel (Cirsium arvense)
Åkerfräken (Equisetum arvense)

 

Flamning kan utföras:

  1. precis före grödans uppkomst vid direktsådd av grödor med långsam groning t ex kepalök, morötter, palsternacka, purjolök. Kan även utföras i rödbetor trots en snabbare groning. Viktigt att förbereda såbädden så att så många ogräsfrön som möjligt stimuleras till groning före grödans uppkomst. Vid tidig sådd hinner fler ogräs upp före grödan än vid sen sådd.
     
  2. i några enstaka fall omedelbart efter grödans uppkomst och detta gäller: 1 cm hög direktsådd kepalök (sk bygelstadiet), 5 cm hög sättlök och sockermajs med 1-2 cm höga blad samt potatis som nätt och jämt kommit upp (2-3 cm). Ogräsen ska då vara mycket små och stor försiktighet måste iakttas.
     
  3. selektivt i växande gröda, främst kepalök, purjolök och majs. Man utnyttjar här skillnaderna mellan grödan och ogräsens höjd och värmetolerans. Selektiv flamning används sällan idag eftersom bra och billiga mekaniska metoder finns för bearbetning i raden med t ex skrappinnar.
     
  4. som radrensning om man inte vill stimulera nya ogräsfrön att gro.

Andra användningsområden är på hårdgjorda ytor samt blastdödning av t ex potatis före skörd. Termisk blastdödning medför snabbare nedvissning jämfört med kemisk avdödning. Potatisen kan alltså växa ca en vecka längre vid termisk blastdödning. Detta kan betyda mycket för avkastningen. Kombinationer med mekanisk blastdödning kan minska värmedosen väsentligt. Enbart krossning är inte alltid tillräckligt.