Knölklocka (fältklocka, ogräsklocka, rofklocka, rättikeklocka, ) (Campanula rapunculoides L.) Fam:. Campanulaceae

Danmark Ensidig Klokke, Havepest , Storbrittanien Creeping Bellflower, Estland Kurekellukas, Finland Vuohenkello, HollandAkkerklokje, Island Skriðklukka, Lettland Tiruma pulkstenite, Litauien Pakruminis katilelis, Norge Ugrasklokke, Polen Dzwonek jednostronny, Ryssland Колокольчик рапунцелевидный, Tyskland Acker-Glockenblume ,

"Trädgårdspest" är ett mindre smickrande namn på denna blåklockeliknande art. Inkom troligen som nytto- och prydnadsväxt under 1700-talet. De knöllika uppsvällda rötterna är ätliga och har en rättikeliknande smak.


Skriv ut Skriv ut

 

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Spadlika till äggrunda (längd 4–7 mm) med svagt urnupen bladtopp, kortskaftade. Nervatur ej synlig. Kala.

Örtblad: Framkommer ett och ett, brett äggrunda till hjärtformade (gäller fröplantor), så småningom avlångt hjärtlika till lansettlika och långt skaftade. Korthåriga.

Övrigt: Fullvuxen planta, längd  20–70 cm, med kraftig ca 10 cm lång pålrot, växer ofta i täta bestånd. Stjälk kantig och korthårig. De blåvioletta blommorna sitter med bakåtböjda foderblad i långa, toppställda, ensidiga klasar.
 .
Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän i Götaland och Svealand för att sedan långsamt avta norrut, Norrbotten sällsynt. Åker, trädgårdar (spec. rabatter, utmed häckar), plantskolor, parker, hagmarker, gårdsbebyggelse, åker- och vägkanter samt skräp- och ruderatmarker. På näringsrika marker, gärna också kalkrika, kan den bilda mattor som förtränger övrig vegetation. Ratas vanligen av betesdjur. Arten är framför allt ett trädgårdsogräs och kan som sådan bli mycket besvärlig då mycket små bitar från pålrot eller utlöpare kan bilda nya plantor.

Biologi: Förökas med frön som huvudsakligen gror under våren och vegetativt med underjordiska stamutlöpare som utvecklas från pålrotens topp och ger upphov till nya pålrötter och utlöpare o.s.v. Fröplantorna bildar en bladrosett första året och andra året växer rotsystemet till vilket innebär fler bladrosetter från knoppar på nya pålrötter. Först tredje året utvecklas stjälkskott som går i blom. Rotsystemet består då av pålrötter och ett nät av utlöpare. Fröna är långlivade i marken.


Skriv utSkriv ut

Denna fleråriga art har en vacker klocklik krona som väl skulle pryda sin plats i trädgården, MEN breder gärna ut sig och kan bli ett mycket besvärligt ogräs. Plantera den i så fall i t.ex. en stor kruka.

Allmänt förebyggande åtgärder:

- Kontrollera att inga underjordiska utlöpare eller rötter följer med redskap och plantmaterial.

Kontrollåtgärder:

- För arter som enbart är fröspridda eller där fröna är en viktig del i reproduktionen gäller två huvudstrategier. Antingen satsar man på att minska markens fröförråd genom grunda bearbetningar så att ogräsfröna stimuleras att gro t.ex. före sådd eller bearbetar man minimalt så att så få frö som möjligt stimuleras att gro och fröförrådet i marken i stället får dö efter hand. Detta kombineras med att man försöker minska insättningarna på "fröbankskontot" i marken genom att knölklockan inte ges möjlighet att gå i blom och sätta frö. Växtföljer med stor andel äldre vallar gynnar artens förekomst.

- Att rätt upp och ned försöka rensa eller hacka bort ett bestånd av knölklocka förvärrar situationen. Försök i stället att skära av de pålrotsliknande rötterna straxt under rothalsen och skyffla sedan bort det övre jordlagret. Rothalsbitar som blir kvar skjuter nya skott från viloknoppar.

- Marktäckning är en mycket effektiv metod av mer långsiktig karaktär (1–2 år) men å andra sidan sköter den sig själv. Strategin är här att svälta ut (se vidare marktäckning, klicka nedan).

- Man kan också välja att svälta ut rotsystemet genom upprepad borttagning av skott när de utvecklat 5–6 välutvecklade blad (kompensationspunkt).

- Kemisk bekämpning (klicka nedan).

(Se också under fliken Kontroll/livsform ovan).

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Grödval

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning

Växtföljd


Skriv utSkriv ut

Här får du tips om direkta kontrollåtgärder utifrån livsform


Innehåll: 


Grodd- och småplantor oavsett livsform

Kontrollmöjligheter:

  • Reducera fröförrådet i marken antingen genom falsk såbädd, som innebär att man 10 – 14 dagar före sådden harvar eller krattar en eller flera gånger så att ogräsfrön stimuleras att gro, eller genom fördröjd sådd. Det senare innebär att man på våren bearbetar och sår 1 – 3 veckor efter normal såtid, så att tidigt groningsbenägna ogräsfrön hinner gro och utveckla groddplantor före såbäddsberedning. Att försöka reducera fröförrådet på detta sätt kan vara en mycket god idé om det året innan varit mycket ogräs, speciellt om man inte använder herbicider.

    Man kan också försöka stimulera så få frön som möjligt att gro genom att röra om så lite som möjligt i jorden, så att mer djupliggande frön inte får kontakt med solljuset i "groningszonen" som för flertalet arter är det översta 2 – 3 cm djupa skiktet av matjorden (se vidare, klicka här).
     
  • Handrensa eller använd ett passande redskap så att alla uppkomna ogräsplantor förstörs. Detta utförs med två till tre veckors mellanrum under åtminstone fyra till sex veckor efter sådd, d.v.s vid midsommartid i Mellansverige. Under resten av vegetationssäsongen kan det sedan räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö under förutsättning att det är fritt från fleråriga ogräs. Dessa kommer i så fall att utveckla vegetativa förökningsorgan, t.ex. utlöpare. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd bör man dock fortsätta att rensa bort allt ogräs var 3:e vecka ända fram till skörd.
     
  • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att ytligt liggande ogräsfrön inte får den ljusstimulans som behövs för att gro, samtidigt som redan uppkomna grodd- och småplantor svälter ihjäl p.g.a. avstannad fotosyntes (se vidare, klicka här)
     
  • Flamning med gasollåga dödar småplantor genom att främst ytliga celler i bladen brister, vilket gör att plantan torkar ut och dör inom några dagar (se vidare, klicka här).
     
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter och trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel så är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).

Ungplantor och äldre

A. Ett- och tvååriga arter (gräs och örter)

  • Handrensing. Har man inte haft tid att rensa bort ogräsplantorna bör man åtminstone se till att slå eller klippa av blomställningarna så att inga nya frön hinner bildas. Släng dem sedan i soptunnan för att vara säker. Komposten är inte alltid att lita på, då värmen i många komposter inte är tillräckligt hög för att fröna ska dö.

    Större ogräsplantor med kraftiga rötter dras (ev. med ogräsjärn) eller grävs lättast upp när marken är fuktig, medan bästa tidpunkten för att hacka och skyffla är vid torr väderlek så att kvarlämnade plantor torkar och dör. Kvarblivna rötter i marken av bienner kan i några fall, till skillnad från lösryckta rötter av annueller, utveckla nya plantor från knoppar på rotbitar (se vidare, klicka här).
  • Jordbearbetning med passande redskap så att plantorna förstörs och inte kommer att kunna gå i blom och sätta frö nästföljande vegetationsperiod (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig eller svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning. Detta ska ske före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).

B. Fleråriga arter (gräs och örter)

  • Handrensning genom uppgrävning av de först uppdykande plantorna i din trädgård eller annan miljö där de ej tidigare påträffats. Vaksamhet kan här spara dig mycket tid och bekymmer i framtiden.
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig och lätt svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Jordbearbetning ger bäst effekt då nästan alla arter är känsliga för denna typ av störning. Det kan vara fråga om stubbearbetning, djupplöjning eller grund plöjning liknande äldre tiders skumplöjning. Man kan på den ogräsbemängda ytan också använda kultivator eller fräs, varefter man plöjer djupt och jämnt (se vidare, klicka här).

    • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
    • Plöjning (se vidare, klicka här).
       
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter, trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtenbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel, är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning vid upprepade tillfällen när ogräsplantorna nått sin kompensationspunkt. Under alla förhållanden ska beståndet under vegetationsperioden åtminstone slås av före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).


Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten. På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks också om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen (se vidare nedanstående figur).


 Exempel på kontroll av kvickrot i med avseende på åtgärdens utförande i förhållande till kvickrotens kompensationspunkt (3 – 4 blad).

C. Vedartade växter

Hit hör nästan uteslutande groddplantor och rotskott från buskar och träd som kan dyka upp i rabatter och gräsmattor. Hallon, ask och asp samt körsbär och plommon hör till denna grupp liksom besksöta.

Kontrollmöjligheter


I rabatter och trädgårdsland gräver man bäst upp ungplantor från frön och rotskott med en vass spade. Vad beträffar rotskott får detta upprepas varje år så länge man vill ha kvar de träd och buskar som är skottens moderplantor. I gräsmattan tar gräsklipparen hand om dem. Vill man ta bort ett träd som sänder ut rotskott, bör man först ringbarka trädet och sedan låta det stå i två år. Detta hindrar näringstillförseln till rötterna som då dör och trädet kan fällas utan att nya rotskott dyker upp.

 

  Skriv utSkriv ut
 
Jordbruk
Övrig litteratur
 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Ighe. I. & Åberg, E. 1978. Ogräs på åker och i trädgård. LT:s förlag. Stockholm.

 

Korsmo, E., Vidme, T. & Fykse, H. 1981. Korsmos Ogräsplancher. Lantbruksförlaget, Oslo.

 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.

 

Weidow, B. 2006. Ogräs på åker och i trädgård. Natur ock Kultur. Stockholm.

Trädgård
Övrig litteratur
 

Casta, S. 1983. Ogräsboken, om sådant som växer mellan raderna. Bokförlaget Settern.

 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.

 

Ginsburg, G. 2009. Ogräs. Känn igen och ta bort. Prisma. Stockholm. Prisma. Stockholm.

 

Holm-Nielsen, C. 1998. Frö fra det dyrkede land. Danmarks JordbrugsForskning, Flakkebjerg.

 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.

 

Bilder
(Klicka på bilderna för helt bilduppslag, kan förstoras.)

Groddplantor


Groddplanta.


Groddplanta.


Skott från jordstam.


Skott från ett omfattande underjordiskt utlöparsystem.


Vegetativ spridning ut i grusgång.


Tätt bestånd i rabatt.


Blommande bestånd.


Del av blomklase (ensidig).

 

Knölklocka

Stäng/Close
 
 

Klicka på småbilderna för större bilder.
(OBS. Bilderna visas kanske inte i full storlek om du inte zoomar till 100%)
.