Parksallat (Cicerbita macrophylla (Willd.) Wallr.) Fam:. Asteraceae

Danmark Kæmpe-Turt , Storbrittanien Common Blue-sow-thistle , Estland Suurelehine soosalat, Finland Tarhasinivalvatti, HollandAlpensla, Island Kákasusblámi, Norge Kjempeturt, Ryssland Цицербита крупнолистная,

Trädgårdsflykting från Ryssland (Uralbergen). Första förvildade plantorna i Sverige är rapporterade från Vaxholm 1921. Idag ett av våra mest besvärliga trädgårdsogräs.

Se även kålmolke, svinmolke, åkermolke


Skriv ut Skriv ut

 

LIVSFORM: Flerårig (perenn).

Hjärtblad: Ovala till äggrunda (längd 5–8 mm), tydligt skaftade. Mittnerv synlig undersida. Kala.

Örtblad: Framkommer ett och ett och bildar en tydlig bladrosett, de första bladen ovala till omvänt äggrunda till tunglika och glest tandade så småningom med 1–2 sidoflikar och stor hjärtlik - äggrund toppflik. Upptill stjälkomfattande bladbas. Kala. 

Övrigt: Fullvuxen planta storvuxen (längd 100–200 cm). De ljusgröna bladen växer fram under våren och under sommaren skjuter höga blomskott upp med 2–3 cm breda, lilablå blommor som sitter kvastlikt samlade i toppen. Stjälk upptill med brunröda körtelhår. Bryts plantan av syns den vita mjölksaften.

Utbredning, växtplats och betydelse: Tämligen allmän på många håll i Götaland och Svealand för att sedan avta norrut. Förvildad och naturaliserad på kulturpåverkad mark, parker, trädgårdar och vägkanter. Ett snabbt marktäckande växtsätt, som lätt tar över. Mycket besvärligt trädgårdsogräs .

Biologi: Sprids genom grunt växande stamutlöpare som bildar vidsträkta bestånd, vilande knoppar från sönderdelade rotbitar bildar nya plantor. Förökas också med frön som sprids med vinden, gror framförallt under våren. Frönas livslängd i marken 1–5 år, ofta >5.


Skriv utSkriv ut

        Kontroll:

  • Vidta alltid åtgärder så fort som möjligt så att ogräset inte hinner etablera sig allt för väl.
  • Kontrollera att rotbitar inte följer med vid omplantering av växtmaterial.
  • Genom återkommande avklippning ( t.ex. gräsklippare, röjsåg) av bladmassan under 2–3 år tröttar man ut beståndet genom att tömma energireserverna i de underjordiska delarna. Störst effekt vid 5–10 blad / skott (se kompensationspunkt).
  • Marktäckning under 2 år med material som ej släpper igenom något solljus är den mest effektiva metoden. Detta innebär att fotosyntesen sätts ur spel medan växten fortsätter att andas (respirera), vilket över tiden tömmer växtens energireserver och växten dör. Tänk på att också täcka ca 1 m utanför beståndet så att kantplantor inte kan komma att sköta beståndets fotosyntes.
  • Slå av blomskaften innan de börjat blomma eller klipp av blomflockarna innan de fröar av sig. 
  • Kemisk bekämpning (t.ex. genom avstrykning) är naturligtvis möjligt, men risken är stor att ogräsmedlet överförs i marken, genom rotkontakt från parksallaten till andra växter som man vill ha kvar, med ödestigra effeker som följd.

För vidare information kring  Kontroll/livsform se under fliken ovan. 

Kontrollåtgärder (klicka vidare):

Avslagning

Kemisk bekämpning – herbicider

Marktäckning


Skriv utSkriv ut

Här får du tips om direkta kontrollåtgärder utifrån livsform


Innehåll: 


Grodd- och småplantor oavsett livsform

Kontrollmöjligheter:

  • Reducera fröförrådet i marken antingen genom falsk såbädd, som innebär att man 10 – 14 dagar före sådden harvar eller krattar en eller flera gånger så att ogräsfrön stimuleras att gro, eller genom fördröjd sådd. Det senare innebär att man på våren bearbetar och sår 1 – 3 veckor efter normal såtid, så att tidigt groningsbenägna ogräsfrön hinner gro och utveckla groddplantor före såbäddsberedning. Att försöka reducera fröförrådet på detta sätt kan vara en mycket god idé om det året innan varit mycket ogräs, speciellt om man inte använder herbicider.

    Man kan också försöka stimulera så få frön som möjligt att gro genom att röra om så lite som möjligt i jorden, så att mer djupliggande frön inte får kontakt med solljuset i "groningszonen" som för flertalet arter är det översta 2 – 3 cm djupa skiktet av matjorden (se vidare, klicka här).
     
  • Handrensa eller använd ett passande redskap så att alla uppkomna ogräsplantor förstörs. Detta utförs med två till tre veckors mellanrum under åtminstone fyra till sex veckor efter sådd, d.v.s vid midsommartid i Mellansverige. Under resten av vegetationssäsongen kan det sedan räcka med att inga ogräsplantor tillåts gå i blom och bilda frö under förutsättning att det är fritt från fleråriga ogräs. Dessa kommer i så fall att utveckla vegetativa förökningsorgan, t.ex. utlöpare. Vill man skapa förutsättningar för maximal skörd bör man dock fortsätta att rensa bort allt ogräs var 3:e vecka ända fram till skörd.
     
  • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att ytligt liggande ogräsfrön inte får den ljusstimulans som behövs för att gro, samtidigt som redan uppkomna grodd- och småplantor svälter ihjäl p.g.a. avstannad fotosyntes (se vidare, klicka här)
     
  • Flamning med gasollåga dödar småplantor genom att främst ytliga celler i bladen brister, vilket gör att plantan torkar ut och dör inom några dagar (se vidare, klicka här).
     
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter och trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel så är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).

Ungplantor och äldre

A. Ett- och tvååriga arter (gräs och örter)

  • Handrensing. Har man inte haft tid att rensa bort ogräsplantorna bör man åtminstone se till att slå eller klippa av blomställningarna så att inga nya frön hinner bildas. Släng dem sedan i soptunnan för att vara säker. Komposten är inte alltid att lita på, då värmen i många komposter inte är tillräckligt hög för att fröna ska dö.

    Större ogräsplantor med kraftiga rötter dras (ev. med ogräsjärn) eller grävs lättast upp när marken är fuktig, medan bästa tidpunkten för att hacka och skyffla är vid torr väderlek så att kvarlämnade plantor torkar och dör. Kvarblivna rötter i marken av bienner kan i några fall, till skillnad från lösryckta rötter av annueller, utveckla nya plantor från knoppar på rotbitar (se vidare, klicka här).
  • Jordbearbetning med passande redskap så att plantorna förstörs och inte kommer att kunna gå i blom och sätta frö nästföljande vegetationsperiod (se vidare, klicka här).
     
  • Rad- eller ogräshackning (se vidare, klicka här).
     
  • Ogräsharvning (se vidare, klicka här).
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig eller svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning. Detta ska ske före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).

B. Fleråriga arter (gräs och örter)

  • Handrensning genom uppgrävning av de först uppdykande plantorna i din trädgård eller annan miljö där de ej tidigare påträffats. Vaksamhet kan här spara dig mycket tid och bekymmer i framtiden.
     
  • Marktäckning så att plantorna får svårt att utveckla sig och lätt svälter ihjäl (se vidare, klicka här).
     
  • Jordbearbetning ger bäst effekt då nästan alla arter är känsliga för denna typ av störning. Det kan vara fråga om stubbearbetning, djupplöjning eller grund plöjning liknande äldre tiders skumplöjning. Man kan på den ogräsbemängda ytan också använda kultivator eller fräs, varefter man plöjer djupt och jämnt (se vidare, klicka här).

    • Stubbearbetning (se vidare, klicka här).
    • Plöjning (se vidare, klicka här).
       
  • Kemisk bekämpning regleras av Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av dessa medel (SNFS 1997:2). I trädgårdssammanhang ska man alltid vara mycket restriktiv då avstånden ofta är små mellan rabatter, trädgårdsland etc, vilket ökar risken för effekter av vindavdrift eller överföring av ogräsmedlet i marken genom rotkontakt mellan plantor i det behandlade växtenbeståndet, med ofta ödesdigra konsekvenser. Om man någon gång som sista utväg ser sig nödsakad att använda något kemiskt ogräsmedel, är det i detta sammanhang främst fråga om punktbehandling genom avstrykning eller med ryggspruta (se vidare, klicka här).
     
  • Avslagning vid upprepade tillfällen när ogräsplantorna nått sin kompensationspunkt. Under alla förhållanden ska beståndet under vegetationsperioden åtminstone slås av före blomning så att plantorna inte hinner sätta frö (se vidare, klicka här).


Principdiagram kompensationspunkt. Du svälter ut de fleråriga rotogräsen genom att ofta ta bort de ovanjordiska delarna av växten. På så sätt tvingas plantan att använda reservnäringen i de underjordiska delarna för att bilda nya fotosyntetiserande blad. Vid plantans kompensationspunkt är rotogräsets lagrade energi som lägst. Bäst ogräseffekt fås alltså om ogräset störs varje gång denna punkt nås. Effekten förstärks också om åtgärden följs upp med att de sönderdelade utlöparna plöjs/grävs ned. Då åtgår än mer energi för växten att ta sig upp till markytan igen (se vidare nedanstående figur).


 Exempel på kontroll av kvickrot i med avseende på åtgärdens utförande i förhållande till kvickrotens kompensationspunkt (3 – 4 blad).

C. Vedartade växter

Hit hör nästan uteslutande groddplantor och rotskott från buskar och träd som kan dyka upp i rabatter och gräsmattor. Hallon, ask och asp samt körsbär och plommon hör till denna grupp liksom besksöta.

Kontrollmöjligheter


I rabatter och trädgårdsland gräver man bäst upp ungplantor från frön och rotskott med en vass spade. Vad beträffar rotskott får detta upprepas varje år så länge man vill ha kvar de träd och buskar som är skottens moderplantor. I gräsmattan tar gräsklipparen hand om dem. Vill man ta bort ett träd som sänder ut rotskott, bör man först ringbarka trädet och sedan låta det stå i två år. Detta hindrar näringstillförseln till rötterna som då dör och trädet kan fällas utan att nya rotskott dyker upp.

 

  Skriv utSkriv ut
 
Jordbruk
Övrig litteratur
 

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992. Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm, 696 pp.

Trädgård
Övrig litteratur
 

Fogelfors, H. 2012. Vad är ett ogräs? Hemträdgården, 2, 42-45.

 

Hultin S., Carlsson G. 2009. Rensa trädgården från kirskål, kvickrot, maskros och annat ogräs. Semic.

 

Mossberg B. & Stenberg L. 2003. Den nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, 928 pp.

 

Bilder
(Klicka på bilderna för helt bilduppslag, kan förstoras.)

Marktäckande bladmatta på övergiven odlingslott.


Bestånd i äldre trädgård, bildar ljusgröna bladmattor.


Övergiven odlingslott med blomstjälk.


Blommande bestånd, stjälkblad glest parflikiga med stor rundad ändflik (torta C.alpina, spetsig trekantig ändflik). korgar i kvastlik ställning (torta C.alpina. korgar i klaselik ställning).


Blomkorg, 2-2,5 cm.


Observera det spiralformade märket och de till ett rör hopväxta ståndarna.


Sönderdelas rötterna stimuleras skottbildningen (jfr odelad rotbit), vilket tär på energireserverna. Grävs marken sedan om eller plöjs orkar färre skott nå markytan igen (se kompensationspunkt). Herbicider förstärker denna effekt.

 

Parksallat

Stäng/Close
 
 

Klicka på småbilderna för större bilder.
(OBS. Bilderna visas kanske inte i full storlek om du inte zoomar till 100%)
.